Julen i fastforward!

LUUUGNA allihopa ingen unge har ploppat ut än, med tanke på all julmat jag har proppat i mig så borde det inte finnas så mycket plats för bebis. Men det verkar som bebis trivs bra därinne så vi får hoppas h*n vill stanna tills efter nyår.

Annars började julafton mindre bra. Det hade ju varit storm hela natten så snövallarna gick upp till rumpan på mig. Så med en rejäl kraftansträgning så försökte jag komma ut till stallet för att ta ut hästarna. Bette gick fint att ta ut för hon rör sig ju i sammma tempo som jag, sen när det var Divas tur så skötte hon sig superfint ut till hagen men när vi kom fram till grinden så var det en stor snödriva på en meter och en matte som inte flyttade sig snabbt nog så jag blev lite lätt omkullsprungen. Landade rätt på magen i snödrivan med en tossig häst brevid, och dum som man är så släpper man ju aldrig grimskaftet. Det tog nog tre försök att komma upp innan jag fick upp tillräcklig igångrullning för att ta mig upp ;) Det hela gick bra.
Sen skulle vi ta oss hem till vedby för att fira jul hos pontus föräldrar, vi kom en halvmeter utanför carporten innan det tog stop. Så Pontus syster kom och hämtade oss, och sen åkte Pontus hem med lastmaskinen. Han skottade nästan bort vartenda litet snökorn och sen åkte han in i hästhagen och skottade lite vägar till pollarna :) Så snällt!
Efter allt detta så började julen gå som man ville, umgås med familj med massa mat och klappar. Vi kom oxå iväg till Pontus farmor och farfar på kvällen, visst var det lite vallar men det är bara att gasa så kommer man oftast igenom. Man har ju kört på dessa vägar ex antal gånger så man kan ju varenda sväng. Så jag menar vem behöver se vägen för att komma fram ;) Vi var ju i hemma miljö så hade vi kört fast så fanns ju lastmaskinen nära till hands.
Juldagen åkte vi till Halltorp till min familj. Och det var samma visa där, mängder med mat och massa klappar. Men det jag uppskattar mest är att ha hela familjen samlad. Första julen utan lillebror blev det för han är i Kambodja, kul för honom men tråkigt för mig :(
Idag har vi mest tagit det lugnt, Embla och jag har varit ute och gått i det underbara vädret och Pontus har mjölkat. Sen har vi varit inne på Media Markt och köpt ett nintendo wii. Så det blir väl att inviga det när Pontus kommer hem efter mjölket.

En super trevlig jul fast med en ganska mycket segare och tjockare jag... jag går lixom på lågvarv just nu. Och med en rejält mycket mer snöigare jul än vanligt, men det kan väl ingen ha undgått? Men det är smällar man får ta, sålänge jag kommer in till BB då det är dags så är jag glad :)
Hoppas ni hade en trevlig Jul!

Back in the days

Jag satt och kollade igenom gamla stallboken från 2004 och herregud vad kul vi hade det med hästarna. Jag får nog lov att säga att det bästa med ingelstorp var 1:att jag träffade pontus 2:träffade underbara kompisar för livet och vi hade fruktansvärt kul med hästarna på barkestorp. Man var ju lite mer orädd på den tiden, nästan varje Pia träning så skrev jag :Tränade för pia med miranda ramlade av 2ggr men annars gick det bra! Annars gick det bra??herregud hade jag trillat av 2ggr nu så hade jag legat på sjukan helt ledbruten...

Såhär kunde en vecka se ut på barkestorp, tänk här på att jag höll på att rida in diva och jag hade suttit på henne 1ggr innan denna vecka..

24/5-04 Skol-DM red L:B2 med miranda 166p lite spänd men duktig! Satt på Diva.

25/5-04 Satt på diva travade lite, mycket duktig. Annika och jag skrittade ut med miranda och caprice.30min

26/5-04 Vila

27/5-04 Red ut med diva på grusvägen Annika gick brevid. Galloperade intervaller på travbanan med miranda, 8intervaller.40min

28/5-04 Red ut med diva travade lite Annika gick brevid, mycket duktig. Körde miranda 5varv på travbanan, Hans barkevall åkte med och han tyckte hon hade bra balans och fin trav. :)30min

29/5-04 Galloperade i sommarhagen och hoppade lite terränghinder med miranda 45min. Red diva själv på stallplan, duktig.

30/5-04 Vila

Jaha och det tog ungefär 1vecka att rida in diva så pass att jag kunde rida själv. Och all denna ridning gjorde jag och Annika tillsammans. Så jäkla roligt att vara i stallet tillsammans med någon. Senare när Diva var inriden blev det helt crazy, att jag orkade? Miranda först i 1h sedan Diva i 30min för att sedan rida baylies 2 gånger i veckan oxå. Nu räcker det gott och väl med en häst att rida, gud va gammal och trött man har blivit. Men jag måste säga, gud vad jag saknar min Miranda. Det var verkligen en toppenhäst. Man får aldrig ta något förgivet.

pälsbollarna

Här kommer då lite bilder på mina lurviga snötroll. Dom blev väl sådär men till mitt försvar så höll jag på att förfrysa händerna då det är typ -19 grader ute, brrrrr!










Bette är lite rädd för kameran.


Och sen skänker jag en tanke till söta sparris, krya på dig min vän!!:)

Stable makeover

Satt och bläddrade lite på datorn och hittade gamla bilder på stallet. Tänkte att det kunde ju vara skoj för er att få se hur det såg ut innan Pontus och jag gick loss med motorsågen och armkrafter och slängde ut allt för att sedan be min söta pappa om hjälp och bygga ett stall till hästarna. Och har man en pappa som har byggt ex antal stall i sina dar och en svärfar som fixade det fina byggmaterialet så blev det precis det där mysiga stall som jag önskade mig.










Efter...

Lite blandat...

Vad saknar du mest? Egentligen ingenting för det är så underbart att bara få gå med magen i vädret och mysa. Men det är iallafall INTE alkohol eller snus utan skulle det vara något så är det BRIEOST eller MÖGELOST mums mums mums! Och nu när man börjar närma sig jul och alla ostbrickor serveras så vattnas det extra i munnen(ja nästan så att jag dreglar). Men som Pontus sa idag -dom säger nog bara att det kan vara farligt att äta ostarna för att om du hade fått äta ost så hade det nog varit låångt över 20kg som du gått upp ;) sagt med glimten i ögat!

Har sett att det är fler besökare på bloggen och det är ju jätte skoj. Anette det är ju jätte roligt att du har hittat hit:)
Jag har ju innan haft en rätt privat blogg men nu bestämde jag mig för att lägga ut den på fejjan. Jag tänkte såhär om det bara är typ Annika och sparris som läser bloggen så känns det ju lite meningslöst eftersom jag pratar med dom typ varje dag. Och därmed vet dom redan allt som skrivs i bloggen...Men å andra sidan så tycker jag själv oxå att det är roligt att gå tillbaka och läsa för sin egen skull.

Hästarna har nu fått sin egna pulkabacke i hagen! Pontus tyckte Diva såg lite uttråkad ut i hagen, så nu kan hon få vara en riktig herre på täppan:) Och tro det eller ej men det första hon gjorde var att försöka klättra upp. Tyvärr var backen lite för mjuk så hon trampade igenom hela tiden. Jag längtar så in i nordens efter att få rida alltså! Det var tillomed så illa att jag häromdan funderade på att hoppa upp inne i boxen. Bara få sitta lite däruppe... Men jag hittade inget som var tillräckligt högt så jag kunde komma upp, så insåg att jag får vänta! Inte för att foglossningen blir bättre av att jag sitter till häst (för jag kan knappt gå efter) men skit i det för det är såå härligt att rida. Men Diva klagar nog inte, kan ju vara riktigt skönt med en långvila.

Prat prat prat

Satt och tittade på efter tio på tv4. Det var en intervju med Sanna Bråding, då kom jag och tänka på att det inte kan vara lätt att kändis. Att sitta och prata om sig själv i timtal då måste man nog allt vara lite crazy! Att man kan sitta där och njuta av sina egna lärdomsord om livet. Okej jag vet, jag har en blogg och då är själupptagen. Men jag menar gud, det är ju inte konstigt att kändisar är så konstiga. Bla bla bla bla... Om jag har pratat själv ett tag så tröttnar jag liksom på min röst. Men vissa kan bara inte sluta, it goes on and on and on. Och man undrar finns det något stop? Det kommer bara ut massa självälskande ord.
Finns det någon som helst nyfikenhet på andras liv? Japp det är frågan.

Lunch

Idag tog jag röda fanan över bron för att inhandla häst och hundmat, och träffa tjejerna för en lunchdejt! Jag fokuserade mest på den goda maten, medans dom andra satt och spejade potentiella partners hela tiden;) Vi hade supermysigt och hängde nog kvar i 3timmar innan kinesen började glo lite irriterat, vi fattade piken och gick... Vi hann oxå med byte av julklappar för let`s face it, snart är det jul. Och det är ju riktigt roligt att få smygöppna lite paket. När man var liten så var det ju skitjobbigt att vänta till julafton. Men nu är man ju gammal och då får man bestämma själv, jippi! Så utav Sparris fick jag jättegott te (japp jag har redan smakat) och supergod choklad. Och utav Annika fick jag stängselhandtag som hon hade sett att jag behövde, då mina var sönder som attans. Sen fick jag oxå något så roligt som ett måttband som mäter vikten till Diva, men det var väl ingen pik Annika? ;) Tror bara hon vill att jag ska dosera rätt vid avmaskningar:) Jag hoppas du kom iväg till Ninaträningen sen Sparris, att du alltid ska ha sån otur med vädret! :(

Tyvärr kunde jag inte lägga in några bilder för jag har slarvat bort sladdjäklen.

Sicken karl jag har!

Jag är förundrad över hur jag kunde hitta en sån underbar karl. Jag skriver alldeles för sällan om honom, men han är verkligen min själfrände.(jag vet det låter klychsigt) men det är faktiskt så! Han är min stora kärlek men oxå min bästa vän. Vi har under dessa 6 1/2 år hunnit med ganska mycket, men även att jag älskar att leva i nuet med Pontus. Så kan jag knappt bärga mig för vad framtiden har att ge oss! Allt har alltid kännts så självklart med oss. Och jag har alltid känt mig väldigt älskad av Pontus. Som om han älskar varje ytte-pytte liten del av mig. Jag tror man känner direkt om man hör ihop. Särskilt i början, känner man av att det finns misstanke om något. Så stämmer oftast den magkänslan. Ingen vill väl gå in i ett förhållande i vetskap om att det inte funkar? Att man inte ligger på samma nivå!
Självklart vet man inget om framtiden, men för varje år som går ju mer och mer älskar jag Pontus. Underbara sidor som jag inte visste fanns kommer fram. Och snart börjar ett nytt kapitel i våra liv och det ska bli så spännande. Inte bara med bebis utan oxå få upptäcka massa nytt hos varandra. Jag har innan jag träffade Pontus inte varit så sugen på barn. Men när jag träffade Pontus så visste jag att detta skulle bli far till mina barn. Att man kan ändra på sig så mycket?! Jag är så lycklig att jag är livrädd att man är för lycklig för att det ska vara sant.

Frossar Embla

Embla verkar tycka att hennes matte har satt henne på diet och att det är värt att hitta mat någon annanstans. Förra vinter frossade hon i en död hare i ungefär två veckor innan jag hittade ett skelett i höboden. Den var ju frusen så det luktade ju inge lik. Embla var super lycklig och jag tycker det är konstigt att hon ändå kunde äta upp sin mat inne? Men hon kämpade tappert och väl för att inte bli påkommen.

Denna vintern har hon hittat något som är betydligt svårare för mig att ta bort. Grannens kompost! Snön är så hög nu att hon bara kan promenera fint över stenmuren över till komposten som ligger tätt intill muren. Ja och man kan ju undra vad hon kan hitta i en kompost? Eftersom vanliga människor som har öppna komposter INTE lägger mat i dom för att locka till sig råttor och dylikt. Men detta har mina söta grannar missat. Så härom veckan kom hon med en ålbit i munnen, det kan oxå infinna sig isterband, rådjursstek, lax, och massa annat smått och gott! Tyvärr har Embla inte fattat för sin egna skull att om hon tar med sig maten hem så tar matte den ifrån henne. Så nu sitter hon här och gnäller för att hon tror att isterbanden fortfarande ligger utanför dörren, när den egentligen ligger i soptunnan bland laxen och alla andra korvar....

Emblus

Världens sötaste hund!


















Livsnjutare!

Oj jag slumrade till...

Nu e det illa, jag är så trött att jag inte ens orkar att åka iväg till affären för att köpa lördagsgodis!!! Undrar om det var för att jag låg vaken i tre timmar inatt? Men jag menar det är ju inte så att jag stiger upp o städar huset på nätterna, jag ligger ju bara i sängen och stirrar in i vägen och lite på klockan... Så jäkla trött kan man ju inte bli av det. Näe kanske är det latmasken eller är det vintervilan som börjar komma? ;)

Så vad har jag då gjort? Igår var vi på julbord i wannborga, det är väl under dessa tillfällen jag önskar att man hade lite variation i sitt matintag.. Det var ett mäkta bord framdukat och laxen var ljuvlig:) Idag har jag hämtat halm, pontus var så gullig och hjälpte till. Så nu har jag vad jag hoppas fyllt på tills det är dags att krysta. Jag menar det vore ju hemskt om det skulle gapa tomt samma dag som bebis vill ut. Det roliga är att jag är inte nervös för förlossningen utan för hur det ska gå med hästarna. Om jag ligger där i 40timmar ska stackars mamma behöva köra över flera ggr då ir? Äsch det löser sig, Pontus fixar ju det galant sen när bebis är ute det är ju bara under själva förlossningen någon annan får fixa. Jag får helt enkelt se till att bebis tittar ut relativt snabbt ;) Man märker att det börjar närma sig när folk ringer och frågar om inget har ploppat ut? Och när Pontus svarar i telefonen varje gång jag ringer för han tror att det kan ha satt igång :) Imorgon tror jag vi ska åka och inhandla lite bebissaker. Super roligt!

Big mama!!!

Värsta inlägget hade jag tänkt idag, det är ju så himla fint väder idag så jag tänkte ta några fina vinterbilder på hästarna och lägga ut! MEEEEEN min kamera hade tyvärr inge batteri så det sket ju sig....Får hoppas på fler sånna här dagar så jag får till några fina kort.

Istället kan jag ju meddela alla intresserade att jag har nu nått 76kilo! 20 kilo har jag nu gått upp exakt. Hahaha, ja man kan ju inte annat än att skratta och hoppas att jag har diciplinen att gå ner dessa kilon i framtiden. Annars så får Diva stackarn det jobbigt att behöva bära mig varje dag...

Hela frysen är nu fullproppad med lussebullar och kylen med julgodis. Jag och syrran hade fullt upp med alla grytor och bullar som skulle bakas samtidigt. Men mycket blev det och gott blev det oxå! Kanske hamnade ett o annat Emblahår eller Taradregel med men det blir bara lite extra smak!

Näha nu får jag sätta fart för jag ska vara hos Johanna vid klockan ett för att bege oss till Tvärskog för filmmys hos Annika! Vi ska kolla på massa gamla filmer från torpet tiden, tror jag kommer sitta o säga -åhh va smal jag är!!!:) Det är så jäkla roligt att titta på dessa filmer! Vi hade ju lixom våran egna humor, så för någon utanför tycker nog att det är skittråkigt. Tur att det bara blir vi då:)

Underbara underbara!

Idag hade jag fått direktion om att hålla mig borta från hemmet vid tolv haket. Så jag tog min bil och åkte till pontus som jobbade i väntan på att få komma hem. Runt klockan ett fick jag komma hem och möttes av Annika som hängde halvvägs utanför dörren skrikandes att jag fick vänta. Ut kom hon och ögonbindel på. Och detta var vad som fanns innanför dörren.

Fast med mina vänner ståendes i hallen också.

Självklart så börjar jag ju gråta det första jag gör. Med tänkte på vilken energi min söta vän Annika har lagt ner på detta, för min skull! Efter massa tjutandes och kramar så kunde jag äntligen behärska mina känslor för att kunna säga något av betydelse till mina vänner. Som vad fint och vad söta ni är! I köket stod det uppdukat med lussebullar, knäck, glögg och massa andra godsaker! Efter massa snack så var det visst dags för lekar.

Lekarna gick ut på att jag skulle få en snabbkurs i hur man tar hand om barn... Detta gick väl sådär, blöjbyten lär Pontus få sköta för om jag tar det så lär bajset komma utanför och ungen få hjärnskador. Att fälla upp en vagn har jag oxå lärt mig att det inte är det lättaste. Så när vi köper barnvagn är det bäst att vi får med en beskrivning... eller får Ponta fixa detta oxå? Slutsumma= det är inte det enklaste detta med barn ;)
Presentöppning fortsatte dagen med! Presenter oxå, herregud allt detta och så ska jag få presenter med. Jätte fina saker, som body, hakklapp, mössa, snuttefilt, årskonsumtion av nappar;) Och massa andra jättefina saker! Tack så jättemycket allihopa!
Sen var det fikapause igen (jaa en gravid kvinna behöver mycket fika;)) Julefika med en jättegod och fin tårta som Emelie hade gjort.

Annika jag är så glad och tacksam över allt jobb du har lagt ner på detta, och jag hoppas att jag visade det oxå! Hur fint som helst! Och tack till ALLA er andra för att ni kom och pysslade o fixade i huset tills jag kom hem. Presenterna var såå fina. Men jag är mest glad över att ni bara kom, det betyder så mycket för mig att bara sitta och umgås med mina vänner! Helt överväldigad blev jag, och jag hoppas att ni vet att ni betyder väldigt mycket för mig! En underbar dag för som mina vänner vet, för en väldigt efterlängad bebis! Det är så roligt att mina vänner firar min bebislycka med mig för jag är verkligen jätte lycklig och förväntansfull över detta lilla knyte som ska dyka upp i vårat liv om en väldigt snar framtid. Detta är bland den lyckligaste tid i mitt liv och det är så roligt att jag oxå har vänner attt dela denna tid med!

Älskar er.

Julklappar

Då har det satt igång, Och lika fort var det över. Började tänka på julklappar för ungefär en vecka sedan och idag hade jag och syster bestämt träff för julklappshandling och lite annat smått och gott med. Jag var förbered med min lista och det känns så skönt att bara kunna räkna ner dagarna till jul utan stress över klapparna. Men syster då som mer tar dagen som den kommer;) åkte hem utan en enda julklapp! Inte ens en liten! Haha! Nu har hon ju iallafall kollat ut några av affärerna som INTE är värda att gå in i igen. Höjdpunkterna idag var ju helt klart fikat med räkmacka och bulle med varm choklad, sen fortsatte dagen i matens anda med kinabuffe på ming! Mums!!! Och jag är inte färdig, sen blev det ett långt stopp på Tokiga Ture! Jag la väll ingen större vikt på julklapparna eftersom jag mest trånade efter mat... Men ändå är jag riktigt nöjd med alla klappar. En riktig heldag i stora staden med syster. Jag hade riktigt roligt och jag var förvånad över att ryggvärken höll sig undan ända fram tills den sista affären. Riktigt skönt!
Så nu sitter jag i soffan med en stor godispåse och är riktigt nöjd över allt jag har fått gjort. Och självklart oxå fått umgås med min bästaste syster hela dagen!

Nervöst

Okej såhär ligger det till, jag har en bäck som går rakt igenom hästhagen. Vi har fixat till en jätte fin gång över bäcken men mina hoppponnyes tycker det är mycket roligare att hoppa över. Och det har jag inte sett som något problem förrens förra vintern. Då hittade jag Bette blockhalt i hagen, så halt att vi inte fick in henne utan smärtstillande. Detta var en av de värsta dagarna i mitt liv då jag fruktade det otänkbara. Hon hade fläkt sig på frambenet och slitit av muskeln. Jag var så tacksam över att mamma och syster fanns till hands. Bette är ju min första ponny som jag älskar över allt. Jag vet att dagen kommer komma men inte så... Bette stod på smärtstillande och antinflammatoriskt och över alla odds så läkte det faktiskt ihop. Hon är fortfarande stel i benet men bockar och springer när Diva drar igång henne. Vi kom fram till att hon måste ha hoppat över bäcken halkat på isen som låg under snön och fläkt sig. Så nu när snön kom så har jag gått och varit nervös för min Bette om hon skulle göra om samma sak igen. Så jag drog igår på mig stövlarna och traskade bort till sommarhagen för att dra upp stolparna som vi hade snyltat i sommras. Och jag säger bara det, efter halva vägen pulsandes i knähög snö så trodde jag verkligen att ungen hängde halvvägs utanför ;) Pjuuuu! En kraftansträgning från min sida men den var värd det eftersom jag nu kan ta det lugnt om dagarna i vetskap om att hon inte kan hoppa över bäcken. Mina djur betyder allt och det är oxå vid dessa tillfällen man inser vilka som verkligen bryr sig om en när man inte mår bra. Bette är min klippa och jag har så otroliga minnen med denna häst. En häst med så mycket personlighet att man får ta mycket med en nypa salt. Jag är så glad att mamma lät mig köpa denna sura ponny som man inte ens kunde gå in till i boxen när vi var och provred. Självklart har jag ju oxå mamma och syrran att tacka för att jag ens klarade av denna lilla tokiga ponny. Det är ju en jäkla tur att man är så envis, och att i våran familj så skaffar man en häst för att behålla den. Efter lite dunster mellan Bette och mig så fann vi varann och blev ett riktigt team. Många kan säga mycket om Bette men i slutändan så är det bara jag som ska hantera henne så det är upp till mig hur hon får betè sig.

Ni kanske har funderat på om jag inte är uttråkad när jag sitter här dag ut o dag in? Ville bara försäkra er om att jag har det helt underbart. Får göra allt i min egna lilla takt och soffan blir riktigt bekväm i vilopauserna. Jag hinner för en gångs skull med allt utan att behöva stressa (för let`s face it, hur ska man kunna stressa med alla dessa kilon extra).
Igår var jag med min söta bästaste mamma på spa och själv fick jag en bodyscrub och ansiktskur. Mamma tog en örtkur som lät hur härlig som helst! Bästa med behandlingen var armarna och benen, hur skönt som helst. Eftersom jag hade legat vaken två timmar den natten så var jag på väg in i drömmarnas värld där på britsen. Efter så gick jag in på äventyrsbadet för att simma lite. Åh herregud jag var lätt som en plätt igen! Jag kunde röra mig någorlunda fritt igen och det var så härligt. Men vad har hänt med flåset? En länga och sen fick jag hänga vid sidan och flåsa ett tag innan jag kunde simma igen... Näe detta får jag ta tag i vid ett senare tillfälle;) Efter denna sköna simtur skulle jag ta mig upp och herregud jag hade inte räknat med att få dra upp vad som kändes som en elefant ur basängen. Benen var som blyblock blandat med geleklumpar. Men upp kom jag och skönt var det.

Mina stackars hästar får snart stå inne dygnet runt pågrund av allt regn. Det skulle visst regna imorgon oxå och jag vetifan hur jag ska göra. Alla täcken är genomsura så det blir nog inte många timmar ute imorgon. Bette skakade som ett asplöv när jag tog in dom och då hade hon ändå haft ett täcke på sig. Stackarn!

Så idag fick ni mest bara massa pladder tycker jag det känns som, men men!

Du skulle bara våga.

Jag är vad människor kallar "en svag". Japp jag har varit beroende av mycket cigg, kaffe, snus, godis and so on! När jag var liten i årskurs3 hade jag en lärare som rökte och drack kaffe. Varenda gång hon skulle hjälpa en så lutade hon sig över axeln på mig och flåsade med sin äckliga andedräkt. Detta slutade med att jag inte ville fråga om hjälp och jag hamnade efter för att tillslut sitta i specgrupp... Så denna illaluktande lärare har jag att skylla för min knackliga skolgång ;) Näe men jag lovade faktiskt mig själv att jag ALDRIG skulle röka ir dricka kaffe. Shit vad man kan lura sig själv... Nu så har jag ju självklart lagt av med dessa ovanor men jag har sakta dragit på mig ett nytt. TEÈ mmmmMM va gott det är. Morgon Middag Kväll... Och ni som kände mig när jag rökte vet att jag inte är att leka med om nån tar bort mina begär. Helt enkelt en väldigt svag människa.

funderingar...

Så som du behandlar andra så behandlas du tillbaka...

Vad tor ni, stämmer detta? Jag tror det är väldigt viktigt att rannsaka sig själv emellanåt. Men absolut inte tappa bort sig själv och vara som andra vill ha en. Jag har alltid fått höra att jag ska tänka på vad jag säger och inte säga precis vad jag tycker och tänker jämt. Men vad har då hänt? Jo jag står och antingen tar skit eller står tyst och blir tokig inombords. Vafasiken jag har sänkt mig själv för att göra andra nöjda, så de slipper höra saker som blir jobbiga för dem. Självklart så är det ju bra att jag har lärt mig att knipa käft ibland, men varför alltid? Jag blir ju istället tagen som en surkärring eftersom jag håller snattran när det egentligen kokar inombords. Då kanske det är bättre att bli tagen för någon som säger vad de tycker lite för ofta än att ses som en surkärring? Men det är ju konstigt hur saker o ting ter sig... Ofta när saker går snett så ser jag till mig själv för att hitta vart felet är, men måste det vara jag? Kan det inte faktiskt oxå ibland vara motparten som behöver en liten rannsakning av sig själv? Så varför ska man alltid vara andra människor till lags? Jag menar det är ju ofta man blir överkörd särskilt av överornade... För vissa är det lätt att hitta fel på andra människor och dessa människor tror jag oxå har väldigt svårt att inse brister och skavanker hos sig själva. Det kan vara väldigt jobbigt att höra saker om sig själv (trust me i know) men ibland gör sanningen ont och det är bara att bita i det sura äpplet och jobba på sina skavanker. Det kanske har med mognad att göra eller självinsikt. Men många människor behöver faktiskt en riktig rannsakning av sig själva. Det är inte bara jag...

Ojoj

En summering av helgen då. Lördagen spenderades på Skansen, fårkurs i fåravel. Det var jätte spännande och det är väl tur att man kan lite om både hästavel o koavel för det var ju lite samma sak. Så jag var väl inte helt borttappad på kursen. Att man riktigt tänker ut vad man vill få ut ur sitt avelsarbete i fårflocken är viktigt. Det är ju ett mål man måste komma på innan man sätter igång. Självklart oxå gå efter fårrasens mål, men oxå vad man själv vill satsa extra på i sin besättning. Ett exempel, Texel ska ha enligt rasens mål välutvecklade breda huvuden, ej för feminina. Detta är för mig för breda huvuden. Jag vill ha lagom stora huvud för så lätta förlossningar som möjligt. För det tjänar man ju inga pengar på att antingen behöva dra ut alla lamm eller att de hinner dö innan man får ut dom. Jag fick mycket lärorik info och jag hoppas verkligen att jag och Pontus sätter våran dröm till verklighet en dag. Mycket ideer ruvas innaför mitt pannben ;)Och jag tror vi hade fixat det galant.

Söndagen hjälpte jag Pontus i lagårn, korna mjölkade bra. Men jag får lov att säga att man blir lite bortskämd när man är hemma jämt. Det var inte sådär jätte lätt att gå upp på morgonen. Sängen var väldigt bekväm...men kalvarna var glada över lite extra pyssel och pontus över lite sällskap. Mina hästar behövde hö och bajsskärran skulle tömmas så vi tog stora Casèn hem och om vi säger såhär bebis i magen flög runt i fostervattnet som om det var hela havet stormar därinne. :)

Har även haft Annika på besök halva dagen idag, jätteroligt att hon tog sig tid i sitt stressade schema för att hinna med mig:) Vi tog en promenad till fåren och Annika var mycket förvånad över hur söta och roliga fåren var. Och hon förstod mycket väl varför jag har blivit "fast" för får. Det blev lite fika (eller mycket fika för Annika, hon åt upp halva kladdkakan)Hehe och en pastasallad till lunch. Men Annika jag hoppas att jag har gjort det tydligt att du är en underbar vän och du betyder jätte mycket för mig. Det är så skönt att få ventilera med dig och det är så skönt att ha någon som verkligen förstår hur hur man kan älska sina hästar som vi gör. Så jag hoppas att du vet att du är en otroligt fin vän med så många underbara egenskaper. Hade jag varit hälften så flitig som du är hade jag varit nöjd.
Stor kram :)

dagen som var..

Igår blev som sagt en heldag på björnö. Sparris var på strålande humör när jag svängde upp med bilen, jag fick en rundvisning i hennes enorma lägenhet. Hur fint som helst med havsutsikt och lite slottskänsla. Efter rundvisningen som egentligen var en rakvisning för lägenheten var som en korridor så begav vi oss ut till hästarna. Geisha stod först på listan och hon var ett ursött sto, hur fin som helst. En ponny som föll mig i smaken. Sådär cool lugn, sparris hade suttit upp en gång innan och hon tog det som det mest naturliga i världen. Sen bestämde vi oss för att slå två flugor i en smäll eftersom magarna började skrika efter mat. Så jag tömkörde Lasseman medans Sparris red sin ölandshäst. På 1 1/2 timma hade vi betat av tre hästar och mockat alla boxar. Det ser jag som effektivt arbete :) Jag tror Lasseman var supernöjd att jag höll i tömmarna för ett sånt enkelt pass hade han nog aldrig fått ;) Sen svängde Annika in på gårdsplan för att rida sin medryttarhäst, hon var väll inte sådär supernöjd med ridpasset men det var nog för att hon var lika hungrig som oss.
Äntligen mat och Sparris hade lagat värsta gourmetmaten med kladdkaka som efterrätt, så mysigt att hinna med lite kvalitetstid med de bästa tjejerna!

bergodalbana i magen

Min lille bebis i magen är som en duracellkanin, det lever rövaren hela tiden och det är så roligt! Igår fick jag ut en pytteliten fot i sidan. Det var så att jag kunde ta handen runt om foten, urgullig liten fot man såg lixom konturerna. Pontus har oxå kommit på att om man ruskar om lite på magen så vaknar bebis direkt och börjar sparka. Och detta tycker ju Pontus är jätte kul ;) Jag var lite rädd över att ju tyngre jag blev ju jobbigare skulle foglossningen bli. Men än sålänge har jag lika ont som när det började i vecka 16. Så skönt, hoppas hoppas att det inte blir värre. Men nu e det ju bara 2månader kvar så den tiden går nog galant... Åh va jag längtar efter att ha bebis i famnen.

Snart får jag ta tag i mina sysslor för jag ska till Sparris i eftermiddag, hon ska bjuda på mat. Sparris vet att vägen till en gravids hjärta går genom magen :) Sen tror jag Annika kommer så jag får titta när hon rider den nya pollen.


Så nu får jag gå ut och mocka lite skit :)

Full rulle, and i like it! Hallowenfesten var super rolig och som vanligt när familjen Andersson träffas så var det munhugg och höga toner i alla samtal. Den som får sista ordet i varje samtalsämne vinner... Lillebror som egentligen skulle vara i Amsterdam sket i det för att boka biljett till kambodja i jul istället. Så vi fick träffa honom denna helgen:) Min familj är så härlig!

Söndagen spenderade vi hos Pontus familj. Vi skulle fira hans syster lite i förskott. Vi hade tävling i hur fort Pontus kunde byta vinterdäck och 9minuter tog det. Det får jag väl tycka är godkänt;) Nya fårhuset är på godväg att bli ett lyxhotell, nu är det färdiggjutet 10 bilar med cement behövdes för att fylla ut allt. I december börjar dom lamma och som ni kanske förstår så kommer jag spendera mycket tid där då. Om inte jag själv ligger och föder då ;)

På kvällen åkte vi till Sebbe för att softa lite. Han har en katt som heter zorro och det är en utav få katter som inte är sådär skabbig. Kanske är för att han är en innekatt? Skitgo katt alltså, sådär cool i alla lägen.

Idag ska jag försöka tömköra och kanske hinner jag måla lite oxå... Kanske inte var världens roligaste inlägg idag. Kan vara för att det fortfarande luktar SKIT ihuset och jag e såå trött på det...

lever jag? det kan du ge dej på!!:)

Det luktar fortfarande skunk i huset för er som undrar. Och nu har jag varit i affären o shoppat doftljus=funkar inte.
Så det är ju en himla tur att denna helgen är full bokad med hallowenfest och kalas så man slipper vara i sitt egna hus. Nä det ska bli jätte roligt med hallowen fest. Min syster är nämligen världens bästa festplanerare, hon lägger ner hela sin själ i fester och alltid blir dom så lyckade! Så mina framtida barnkalas planerar min syrra :) Vare sig hon vill eller inte!

Kollade på the voice imorse o där pratade dom om äldre och deras krämper. Och det hade varit ett tantgäng som satt och diskuterade alla krämpor dom hade då säger den ena tanten - Men vi är ju iallafall inte döda, det är väl något?
Hahaha så sant, så med dessa kloka ord har jag tagit dagen. Även The Voice kan ge en inspiration!! Älskar verkligen mitt liv!

TJOOHEJ!

Eldsjälar

Vilken tur att ni finns. Jag satte mig nämligen ner och tittade på en dokumentär igår som hette The Cove. Det handlade om delfinslakt, regeringen lurar nämligen dessa fiskare att delfiner och valar är de som äter upp fiskbeståndet i havet. Självklart är det ju så att det är vi människor som fiskar upp fiskbeståndet. Om vi fortsätter att ta upp fisk som vi gör i denna takt så kommer det inte finnas något fiskbestånd om 40år. Om 40år tänk er det! Det är ju helt sjukt! Nu är det så att regeringen inte vill att folk ska få reda på vad som händer. De skriver på etiketterna att folket köper valkött när de egentligen köper delfinkött. I delfinköttet finns det kvicksilver så mkt som 20/mg per kg! Helt sjuka mängder. Eftersom man inte får döda val sedan långt tillbaka så är delfin ett lättare sätt att få tag på liknande kött.
Nu är det ju så att jag själv kan väl tycka att vi äter ju tillexempel kyckling som sitter fruktansvärt trång och inte har ett värdigt liv. Så att människor äter delfin är väl egentligen inte så hemskt. Men om ni tittar på denna dokumentär så fick man se slakten av delfiner. Och det var fruktansvärt. Jag tycker när vi föder upp djur till mat så ska dom ha ett värdigt liv och en snabb död. De föste ihop delfinerna i ett nät, helt sjukt många i samma hägn. Säkert över hundra stycken. Sedan körde dom in med en båt med tre män i. Alla väpnade med ett spjut. Sedan började dom bara att hugga, överallt var det delfiner som hade stick i hudarna men fortfarande levde. Djurrättsorg. hade placerat ljudupptagare i vattnet. Och delfinerna skrek något otroligt. Ni kan tänka er hur lång tid det tog för dessa män att få ihjäl alla dessa delfiner. Hela viken var sedan filmad från en helikopter och det var helt blodfyllt. Vem har gett människor rätten att bete sig såhär mot djur?

Jag har nog sovit tre timmar inatt efter denna dokumentär. Jag kan se djur dö så det är inte så att jag är fruktansvärt blödig. Jag har oxå själv tagit livet av kultingar som var för illa därän. Men dessa bilder har etsat sig fast i hjärnan. Jag lovar att ni oxå hade blivit illa berörda av denna dokumentär. Så vad jag ska göra nu är att donera pengar till denna orginisation. Det är det minsta jag kan göra, både för delfinerna och människor som får i sig mängder av kvicksilver utan att veta.
Om ni vill titta in på hemsidan är den: www.SaveJapanDolphins.org

Vilken tur att det finns människor som bryr sig om att göra världen bättre!

Var du tvungen?!

Jäkligt onödigt att gå och dö i vårat hus! Det luktar nämligen skunk, en råtta valde att avsluta sitt liv under vårat hus eller i någon vägg. Det ogillas starkt, jag får spendera hela dagarna ute och när jag ska in o äta så håller jag på att spy av ruttnade råtta lukten! I en vecka har det luktat skunk man kan ju undra hur lång tid det tar för en råtta att ruttna klart? Så har ni något tips att dölja lukten så tar jag gärna emot. Går för tillfället och sprutar pontus fina parfym i hela huset, det är den enda parfymen som håller i sig ett tag. Så om någon hade velat komma och hälsa på så gör INTE det, jag överdriver inte! Nu drar jag ut igen...

??

Vad har hänt? Helt plötsligt kommer jag på mig själv sitta och dagdrömma om vad jag ska laga för mat, om jag skulle ta och städa igenom kylskåpet och skafferiet eller kanske baka något? Ni som känner mig vet mycket väl att detta inte är jag, men nu verkar det ju vara så att det här har blivit jag? Rollen som någonslags "homewife" har redan satt sin prägel och jag befarar det jag inte vill. Någon självupptagen morsa som inte kan se längre än sitt egna superspännande liv och som inte orkar bry sig om någon annan än de som bor inom sina egna fyra väggar? Näe fortfarande tycker väl jag att jag inte har tappat fotfästet och glömt bort de som faktiskt är mitt liv sambo, djuren, familjen, vännerna och människor i min närhet. Mer upptagen av sitt liv kommer man ju självklart att bli. Att glömma bort de människor som betyder mycket mitt upp i allt kanske är lätt? Men vad vet jag, det kanske helt enkelt är något man får på köpet. En egotrippad självbild?

Jag längtar ihjäl mig efter denna lilla människa som ska komma. Och om man ska tro magen så lär det bli en riktigt livlig krabat som kommer. Det sparkar och lever som bara den ungefär hela dagen. Idag när jag red Diva så levde den lille rövaren så jag såg väl ut som en mupp däruppe, satt och skrattade o gjorde grimaser. Det ska bli en sån underbar upplevelse att få bli mamma. Och pontus kommer bli världens bästa och finaste pappa det är jag säker på! Ren glädje :)

Fårens dag

Har haft min mamma på besök idag så då fick det bli en runda till fåren där mamma fick vara agerande fotograf :) Alltid lika mysigt när mamma kommer.

Mat

Travet igår gick som förväntat jag vann 16 kronor... så någon miljonär på hästspel lär jag ju inte bli ;) Men däremot var Annika en riktig turgumma som vann flera gånger. Sparris var väl lite smådeppig över sin överstekta biff, så hennes spelfejs kom riktigt aldrig igång.
Ett jätte grattis till fia som hade Larm som startade i lopp1 och placerade sig 3:a! Och sen också Ditte(tror jag den hette?) som placerade sig 2:a plats i monteloppet! Som sagt en dunder kväll för Fias hästar:) jätteroligt för henne. Hade det varit jag hade jag nog lipat ihjäl mig om mina hästar hade varit så duktiga.
Underbart att det äntligen blev av att åka in till travet. Och om jag inte såg fel så tror jag att både Annika och Sparris blev lite facinerade av sporten. Eller kanske det var maten som steg dom åt huvudet, för let´s face it NI äter ju väldigt dåligt. Och när ni väl äter då kommer lyckoruset över er ;)
Nä jag tror faktiskt ni behöver mig, så någon styr upp era matvanor eller iaf tjatar lite extra utöver vad era egna föräldrar gör. För just nu är det vad min skalle består av. Mat mat och åter mat det är vad tankarna återkommer till hela tiden. Näha nu ska jag nog äta lite;)

Höstfint

Jag tyckte det var dags att göra lite höstfint i bloggen. Det kan ju inte vara sommar hela tiden;) Så jag drog på mig stövlarna och gick ut med kameran. Det är ju tur att Pontus har köpt ett nytt större objektiv för hästarna är nämligen livrädda för kameran. Lite löjligt, jag får stå i ena delen av hagen medan dom två tokfiorna står och frustar i andra änden...Men Embla är iallafall värsta fotomodellen. Det är nog omöjligt att få ett fult kort på henne. Diva och jag hade lite mys innan jag drog fram kameran. Det är så roligt att Diva börjar bli så otroligt lyhörd. Minsta vink och hon förstår vad jag vill. Bette vill mest ha godis hela tiden och självklart får hon det också :)

Annars går jag nog mest runt här hemma i slowmotion och myser med stora magen och mina djur. Och när kvällen närmar sig så längtar både jag och Embla efter husse. När husse äntligen kommer innanför dörren går Embla bananas, det är som hon säger -äntligen kommer husse!! Wiii nu kan vi leka i ett normaltempo och inte som matte som knappt kan böja sig;)
Igår gick jag in i vecka 30 så nu är det bara 10 veckor kvar...wiiho det närmar sig:)

5-årig förlovningsdag

Im gonna hold on to love, but i will not hold on to tight. Im gonna hold on to the times that we had and have. The pain in my chest has me wish you the very best. You are my soulmate and im fortuned to have you in my life. I love you whit all my hart and will always do. If i had a whish the whish would be you forever and ever...

Bitter

Har en liten fundering, har ni sett grannfejden på kanal3? Undrar varför det nästan alltid är äldre herrar som stör sig på sina grannar? Av alla gånger jag har tittat är det kanske 3 av gångerna det har varit damer... Är äldre herrar mer bittra eller? Eller har dom bara lite mer skinn på näsan och vågar säga vad dom tycker? Jag kan väl tycka det är riktigt löjligt att bry sig om vad som händer på grannens tomt. Hur mycket skit vissa har på tomten osv. Kanske har o göra med att gå i pension och att de inte har något att göra förutom att snacka om andra. Absolut finns det yngre som snackar så munnarna håller på att trilla ut oxå men jag tror att det handlar om osäkerhet. De äldre kan ju fortfarande inte vara osäkra på sig själva? Pontus har iallafall lovat att han inte ska bli en sån där bittergubbe.

På tal om bittergubbe häromdagen när jag var i affären så gick jag där i godan ro med min vagn. Gångarna inne på netto är så breda att man kan gå två i bred. Jag kommer och går förbi ett par som står och tittar i hyllan och när jag är i bred med paret så kommer det en äldre herre i hundratjugo påväg mot kattmaten. Jag som redan var i bred med paret skyndar lite extra för att jag ser att han kommer så fort att han inte kommer kunna stanna om jag inte hinner förbi. Jag slinker förbi och herren bromsade lite på farten men behövde inte stanna. Och som sagt jag var redan i bred med paret innan han ens dök upp. Då när jag var förbi hör jag herren skrika högt och tydligt
-Vad är det med ungdomarna att de inte kan visa en äldre lite jävla respekt!
????Vafaan, nej jag tänker inte visa äldre respekt när inte de respekterar mig! Förhelvete vi är intryckta i huvudet med att visa äldre respekt och det har jag verkligen gjort hela mitt liv men hur ofta har de visat någon respekt för mig? förutom släkt då? Näe så mycket skit man tog på Ica utav äldre, tror att de kan säga vafan som helst bara för att man sitter i kassan? Det är fortfarande inte en människa som sitter där eller? Trodde inte ens äldre hade ett sånt ordförråd, men där hade jag fel. De kan fler fula ord än jag... Näe nu blev jag bitter.

Pärlan

Diva var super sugen igår när vi tömkörde. Hon arbetade som bara den och man ser på denna underbara häst att hon njuter av att ha stenkoll på vad vi gör. Det är som hon säger - det här kan jag och jag är duktig på det! Min lille pärla, vad skulle jag göra utan mina djur. Jag tycker synd om de människor som aldrig kommer få uppleva sån kärlek och ännu mer synd är det om de människor som har djur men inte uppskattar dom tillräckligt. Imorgon blir det nog en liten ridtur om ryggen går med på det.

Ikväll kommer min underbara vän Annika, tänkte bjuda på kycklinggryta och ris. Så jag hoppas hon är hungrig ;) Så skönt att bara få ta det lugnt och snacka av sig.

Nähe nu ska jag hämta lite ved och sen cyckla med Emblus innan Annika kommer.

Inköp

Igår fick Pontus äntligen sin Nikon D3000, som han har längtat! Okej jag också, det blir väl att köpa ett bättre objektiv men vi är ju inga proffsfotografer utan vi vill mest ha fina bilder. Och mobilkamerorna blir ju lite väl pixliga... Så igårkväll var vi ju tvugna att fota lite. Så här har ni lite bilder:)

snark! zzZZz

Sitter här och päser efter en stadig lunch bestående av böngryta med ris. Mums, den blev faktiskt riktig lyckad. Men som vanligt när jag gör mat så gör jag för ett helt kompani och frysen är packad med mat så jag får väl äta böngryta i flera dagar nu.

Sitter också och funderar på vad jag ska ta tag i idag?? Kanske rida lite? Kanske städa? bläää känner mest för att sega mig igenom denna dag. Latmasken har krypit fram idag och det blir nog en lugn dag med några telefonsamtal till min bästaste telekompis Sparris!;) Hon ska på intervju idag, så himla spännande. Hoppas det går skitbra! På fredag ska jag hjälpa till att flytta hennes hästar till björnö, hur roligt som helst. Men det roligaste är att vi äntligen får träffas. Telefonen går på högvarv här för att vi inte hinner ses så ofta som man vill. Men på fredag finally:)

Smakprov

Här får ni ett litet smakprov på vad Diva och jag pysslar med på ett ungefär.

Äntligen helg

Wiho nu är det helg och jag ska dra med mig min karl ut i skogen. Jag har nämligen sån ridabstinens och Diva blir så mycket lugnare när husse följer med. Sen får ju Embla sig en riktig runda! Annars idag blir det nog den stora staden. Pontus ska inhandla nya dojjor och jag ska ge Embla en ny sovkudde. Hennes börjar bli lite för tunn och kall nu till vintern. Man vill ju inte att hon ska frysa. Tror jag även ska köpa ett fårskinn och lägga över kudden så det blir extra varmt och gosigt:) Så som sagt nu ska jag gå o väcka gubben i huset.

My Immortal

Att leka med hästar, det har jag ägnat mig åt halva morgonen. Diva börjar mer och mer förstå sig på vad det är jag pysslar med. Nu har hon hajat bakdelsvändning och framdelsvändning, sidvärts och vändningar från marken. Ibland krockar våra signaler men då är det bara att göra om och göra tydligare. Det är så himla roligt att se hur roligt Diva tycker det är. Jag försöker även få med mig Bette på lekarna men hon tycker bara att jag är skitkonstig och att ska sluta. Ett litet glädjeryck fick hon men det var mest Divas förtjänst. Jag ber mina hästar om ursäkt för den okunskap jag har haft innan...jag kan inte mycket nu heller men jag tror att jag iallafall är på rätt väg.

Skördefest

Då sparkade vi igång skördefesten igår, äntligen! Syster kom över traditionsenligt och första stoppet var brunch med scones hemma hos mig innan det bar av.
Mätta och taggade åkte vi till stall Ninni svensson för att titta på Kristian von krusentierna. Ack så lurade vi blev för det var fälttävlansclinic för någon skitduktig snubbe iofs men det var ju dressyr vi var sugna på...Jag lärde mig om de olika växlarna på hästarna och att fälttävlanshästar har 6växlar. Själv får jag vara glad om min häst har 3växlar en bra dag;) Efter våran besvikelse drog vi vidare till småställen och vi köpte absolut ingenting.
När hungern kom över våra frusna själar stannade vi vid klinta bykrog. Åhhh herregud va god mat dom har där, den är verkligen helt sjukt god. En mindre munorgasm fick jag när jag åt min kycklinggryta med cous cous, mums!!
Solberga gårdsbutik stod senare på schemat och efter den måltiden var vi nu sugna på något sött. Pumpapaj med kanelgrädde lät ju otroligt gott och jag ställde mig i kön som var hur lång som helst medans syster satt utanför med dogsen. Tiden gick och vips så hade jag stått i kön i en halvtimme och en halvtimme blev 40 minuter. Äntligen var jag framme sugen som attans på min paj.

Tänk nu på att jag är en sötsugen gravid tjej.
-Två pumpaj & te.
-Tyvärr pajen är slut
lite smått irriterad -äppelpajen då?
-den är oxå slut
-Jaha då finns det ingen fika då?
-nej
Det sprutar röd ånga ur öronen -då kanske ni ska tänka på att sudda ut alla dessa rätter från tavlan utanför så man slipper stå i kö i 40minuter för att få reda på att allt är slut förutom en lasange?
-Oj det har vi inte tänkt på.
Stampandes ut -Näha
Vad vi lärde oss av detta var att det blir ingen Solberga nästa år. Det bästa hittade vi inte alls långt hemifrån så vafan gjorde vi runt halva öland? såg på den vackra naturen... Nää det jag inhandlade var en valnötslimpa och tre tavlor med söta små lamm. Men det var iallafall helt underbart att få umgås med min älskade syster hela dagen!

varför?

Är det ett måste att skaffa djur för att man bor på landet? Tror jag har skrivit om detta innan men varför skaffa djur om man inte har någon glädje av dom? Det enda man får höra är gnäll och hur jävla jobbiga dom är. Varför skaffa då? Man inser inte att det är sitt egna fel att djuret är som det är? Man uppfostrar ju ändå som man vill ha sitt djur, ett hem som djuret är trygg i sin position är ett tryggt djur. Och med det kommer mycket gratis. Då faller lixom allt på plats.
Ju mer man skriker på sitt djur ju högre får man skrika nästa gång. man höjer bara ribban för hur mycket djuret ska tåla. Jag höjer sällan rösten till mina djur, när jag gör det är det i nödfall. Då vet oxå mina djur att det är allvar eftersom jag inte ofta höjer rösten. Det är väl det man vill sträva efter ett djur som lyssnar på minsta lilla? En hund tittar bara i ansiktet för att se vad vi är på för humör. Dom ser direkt om vi är glada, ledsna eller arga. Man behöver inte ha dessa yviga rörelser. Nu jobbar jag väl ganska mycket mer med mina hästar. Men som sagt Embla är trygg med sin matte och husse och då kommer så mycket gratis. Jag blir så ledsen när jag ser dessa djur som verkligen öser all sin energi på att matte eller husse ska se dom. Tillslut inser ju djuret att det enda sättet att få deras uppmärksamhet är att göra något den inte får. Den har ju glatt försökt med allt annat och inget funkar... Många säger att Embla är så lugn för att hon börjar bli gammal och är en liten hund. Men jag tror ju defenitivt att hon hade kunnat vara en liten rackare i fel händer. Bara att det inte märks lika mycket för att hon är på en så låg marknivå.
Varför vill man inte ge kärlek åt ett djur man har skaffat helt själv? Och med kärlek menar jag vardagslydnad, uppmärksamhet och kunskapen att kunna läsa av sin djur. Kan man inte det är det väl självklart att man går en kurs? Jag blir så ledsen just för djurets skull.

Girls night

Igår tog jag och sofia min röda mustang över bron för kräftskiva hos my darling friend Annika. 18,58 svängde vi in på lagårdsplanen pricksäker som jag är! Och då hann vi med örhängeshopping på maxi oxå. Det var verkligen ingen liten kräftskiva heller mat för 50pers var framdukat. Men 7pers lyckades ta slut på ja ungefär allting :) Kvällen började lugnt med kräftmassaker och funderingar över vad vi egentligen satt och tryckte i oss bajssträng, hjärnsubstans, ägg ja och listan fortsätter. Ingen blev som tur var avskräckt och jag och Ida satte rekordet i flest ätna kräftor. Sen var det väll runt tio som det började urarta, vi skulle spela ett spel som ingen visste hur. Och något så enkelt som att läsa spelregler kan vara som att lösa ett iq test för vissa ;) Efter ungefär 45min minuter av Idas småförsök att överösta Annika med hur man spelar och 75 rökpauser för vissa så var vi igång...
Annika och Emelie tog fart och låg med hästlängder före oss andra. Sparris och Sofia ja vi säger väl så här, det finns säkert mycket annat ni är bra på;) Och sen då till segrarna MYSELF och IDA!!!fasen va bra vi var;)
Efter detta nederlag för Annika så brakade allt löst, Ida som fått små gliringar hela kvällen av Annika satte ner foten. Att brotta ner Annika är alltid lika kul, och hon fick utstå fyra fötter i fejjan så hon luktade fotsvett när vi var färdiga. Efter detta så somnade Annika eller det kanske var doften hon däckade för... Vi åkte hem och vid 3 haket slog jag in foten hemma. Somnade som en stock jättenöjd med den roliga kvällen.
puss på er mina vänner!

Härlig tid

Gud vilken härlig dag!! Solen skiner ju som aldrig förr och efter min deppdag igår så behövde jag verkligen solens energi. Hunnit med massa saker fast i min egna lilla takt, jag förmodar ju jämt att det är folk som känner mig som läser min blogg. Men om det nu är fler så är det så att jag och min älskling väntar barn. Ett väldigt efterlängtat barn ligger nu och gror i magen:) I januari är det beräknat att den lille ska komma, och den får jätte gärna vänta tills det är januari oxå. Jobbet fick jag tyvärr sjukskriva mig ifrån för ungefär en månad sen pga foglossning. Så allt som görs härhemma går i slowmotion. Tex så håller jag på att måla stallet i falurödfärg och att bara ta sig upp på stegen är ett arbete. Men jag skrattar mest åt min graciösa stil, (jag menar tänk om någon skulle se mig). Kratsa hovarna på hästarna kan vara nog jobbigt och då är mina hästar snälla nog att hålla upp benet själva.
Men jag måste säga att kroppen är ju helt fenomenal, som vet hur allt ska funka osv. Vi längar så mycket efter denna lilla knodd men man får ju behärska sig så man inte längtar ut den i förtid. Så just nu går jag på lågvarv och bara har det helt underbart. För Diva så ser det oxå ut att bli en lugn period framöver, eftersom jag max klarar av att sitta till hästryggen i tio minuter innan ryggen håller på att gå av. Men vi kan ju longera och tömköra och det vi älskar mest, ut och promenera! Näha så nu ska jag försöka bege mig ut i stallet, som sagt det tar ju ett tag ;)

:(

är så trött på översittarpersoner... kan man någon gång få stöta på en chef som är som en normal människa???

Valet

Det är dags att rösta, det som jag mest vill yttra mig om är att rösta. Skit inte i det utan ta och åk o rösta. Sen vart vore en Sverige utan att vi tänkte på varann jo ungefär som USA....

Snabbt

Ja nu får det bli ett litet snabbinlägg, Diva är bättre i benet i helt ok men svullnaden har lagt sig rejält iallafall. Så jag hoppas med lite väntan så är hon snart okej. Inatt fick mina tjejer gå in för jag kände att hösten stod och sparkade rejält på dörren. Så nu är det höst, och mycket mockandes tills det är dags för bete igen:) Men jag tycker faktiskt att det är mysigt att mocka o pyssla i stallet.

I måndags var jag först hos syster och hjälpte henne få hem sina hästar från betet. Och det gick i sjuhundra hem. Tror Robin var tyckte det var dags att gå hem eller var det Faddin (hans lover) som han hade saknat ;)
Efter det bad det av till Annika som har köpt världens sötaste hus, helt underbart! Jag hade med mig lite paj och ärligt talat så tog det inte mer än 3 minuter så låg den i Annikas o Sparris magar, men det var ju skönt att jag lyckades med den iallafall för sist jag försökte baka så gick det ju åt helskutta...

Idag bär det av till Halltorp jag ska köra mammas häst till ATG för veterinärbesiktning. Så det är väll dags att hoppa in i duschen nu så man inte luktar dynga när man ska träffa folk.
tack o hej leverpastej!

Diva min lilla olycksfågel!

Då var det dags igen, har nästan tänkt att nu har det gått alldeles förlänge med friska hästar.
Igår hade jag Fia snuttan på besök, så himla roligt att äntligen ses. Fia och jag har nämligen varit vänner enda sedan årskurs 2 eller var det trean? Iallafall väldigt länge. Vi satt och fikade mest hela dagen men sen var ju Bette tvungen o få middag och då fick jag syn på Divas ben. En svullnad på en femkrona precis som när Bette hade sin torntagg i benet. Satans jävla perkele, jag tempade och den låg på 37,7 perfekt och ingen hälta. Vi fick syn på en liten svart prick så Fia var ljusansvarig medans jag var i full sjå med pincetten. Operation=misslyckad! Inget fick vi ut och jag bestämmde mig för att vänta tills idag. Nu på morgonen var hon mer svullen men fortfarande ingen feber, så jag utesluter torntagg. men någon annan slags tagg kanske. Nu bandagerade jag ett jodomslag för att få ner svullnaden och kanske någon tagg vill leta sig ut... Ringde också min bästaste veterinär Karin och hon tyckte också jag skulle avvakta men blev det värre så var det bara o ringa i helgen. Det ska påpekas att hon inte har jouren i helgen men hon var villig att komma ändå. Kan man ha bättre veterinär eller? tror inte det!
Så håll tummarna för min lilla Diva :)

Tillökning

Embla är nyfiken på sin nya kompis!




Och här bor då Ninnis!


Japp så då var vi kaninägare nu då, eller egentligen Pontus för det är hans kanin. Som nu har bosatt sig i stallet, det blir kul med lite extra sällskap därute i vinter. Så han är varmt välkommen hem till oss.

Stop

Undrar om man kunde stanna tiden bara lite grann? Allt är så himla bra just nu. Jag kunde inte ha en bättre karl som jag älskar så att hjärtat gör ont när jag tänker på det, mina djur mår bara fint, min familj mår bra men självklart saknar jag dom och mina vänner är glada och lyckliga. Peppar peppar...

Vilka världsbekymmer man egentligen har när detta är saker som bekymrar en.
Alla barn ute i världen som knappt får mat för dagen eller inget alls. Näe man är verkligen lyckligt lottad som kan försörja sig själv med ett jobb man vill ha
(okej inte alltid;)) men oftast. Det sker självklart hemskheter i Sverige också, mina tankar går självklart till barn i sverige som också har det svårt. Man får verkligen inte glömma att hemska människor finns världen över inte bara i fattiga länder. Vi lever i ett väldigt fint land, men hemskheter sker varje dag. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat hjälpa till mera. Dra mitt strå till stacken om man säger så. För vart vore världen om man inte brydde sig om varandra? Alla skulle sköta sitt? Näe ingenstans tror jag!

Vi har föresten fått tillökning i familjen ska snart lägga in en bild.

Hästmänniskor

Flummare är vi.


Ja dessa människor är ett helt säreget folkslag. Om de flesta skulle ta och inse att majoriteten av hästfolk håller på med sina djur på hobbynivå. Det är inte många som kommer till de högre "höjderna". Men vi då som håller på i hobbynivå kan inte vi få hålla på med precis vad vi vill? Klassiskt, western, akademiskt, trav, körning ja va fasiken som helst sålänge man inte gör illa sitt djur. Jag tycker det är jätteroligt att sitta och titta på trav, dessa hästar har ett sådant tävlingpsyke som inte är av denna värld.
Jag tycker iallafall att det är konstigt hur folk kan sitta och klanka ner på saker som andra håller på med. Men å andra sidan så är det ett tecken för mig på okunskap. Alla saker är rätt förutom de metoder som skadar hästen. Har man hittat något sätt som man själv och hästen trivs med är det självklart rätt metod för er! Ända sedan jag blev lite mer öppen för de andra ridstilarna så har Diva bara gått från klarhet till klarhet. Så insnöad som man har varit innan är skrämmande, men nu hoppas jag att jag oxå kommer utvecklas i samma takt som Diva för då är vi på en säker väg framåt. Divas och min alldeles egna väg.

Nu är det ju så att jag själv är en hästmänniska så vafasen jag kanske är likadan själv,hehe...

Promenix

Denna såg vi häromdagen, en getingspindel. Scaryyy!

mjölk, det vita guldet.

Näe jag kunde inte hålla mig ifrån korna så denna helgen var jag med Pontus i lagårn och hjälpte till. Eller ska jag vara ärlig så stod jag mest och dirigerade...:) Korna började faktiskt vänja sig vid mig efter 1 1/2 dag, deras kor är inte så vana vid det kvinnliga könet. Men nu är vi överens. En liten kviga kalvade i helgen oxå så jag tog på mig ansvaret för kalven. Han var en livlig liten krabat med mycket aptit så han var inte så svårskött. Det är faktiskt skönt att komma upp i tid på morgonen, nu på sistone har jag blivit lite slapp och kan ligga o tryna kudde tills klockan slår nio. Och det är inte ok för mig, jag blir så slö hela dagen sen. Så det har varit en rolig helg, med massa kalvpyssel.

Fyrhjulingen är gud värd när regnet hänger i luften.








So long.

Energi

Jaha då funkar inte bokstaven l igen så jag får sitta o klippa o klistra...
Idag har iaf varit en helt underbar dag, jag hjäpte Pontus att mjöka i morse och sen begav jag mig till Stina för att titta när Annika red Bomman. Åh vad jag älskar att omge mig med människor som får mig på sånt otroligt bra humör. Jag har varit pigg hela dagen efter vi sa hej då:) Underbara positiva och humoristiska vänner. Allt som kommer ur Annikas mun är ju så jäkla roligt, nu vet jag att när hon läser detta så kommer hon bli skitnöjd över hur rolig hon är... :) Självkart vill jag umgås med er även när ni är deppiga eller arga, men så mycket energi som jag knep ifrån er idag så mycket har jag inte haft på länge. Så tack så jätte mycket:) Nu orkar jag inte klippa o klistra mer...Så här är lite bilder från idag.










Hahaha jag var tvungen;)


Denna bild får jag väll bjuda på, haha!


bye bye

Efter High Chaparral hade jag massvis med ideer till Divas framtida utveckling. De flesta tycker säkert att vi mest flummar runt men jag försöker avspöka henne en aning. Det är alltid nyttigt, särskilt när man har en häst som pulsen rusar upp i 2000 så fort en gren bryts eller en fågel flyger förbi;) Näe så illa e det inte. Men iallafall så drog jag fram alla saker jag bara kunde hitta på gårdsplanen lakan, presening, brädbitar ja hur mycket som helst. Och tanken var att hon skulle gå över alla föremål. Hon skötte sig exemplariskt, och va hur cool som helst. Så ideer till saker som kan vara värre att gå över tas med glädje emot... nästa gång blir det presening med vatten i. Det är det värsta jag kommer på. Efter mitt försök att skrämma min stackars häst så fick hon va spöke själv, därav bilden:)

Ikväll ska jag och Annika-pannika åka till byhålan som dom kallar Blomstermåla för att träffa Sparris-plutt. Det ska bli så roligt att bara äta och snacka goja. Tror jag ska ha med mig en liten surprise;) men den förblir hemlig... Men bara så ni vet är det dött i bloggen efter ikväll så vet ni att det va "Blomstermåla den läskiga byn" som håller mig tillfånga. Hade det inte varit för sparris skull så vetifaan om jag hade satt min fot där;)hihi!!
puss på er

High Caparral

Framme!!!



Kofösning, riktigt häftigt får jag lov att säga!









Syrran tvingades upp på tjuren och klarade sig galant:)















Tältdags, det ska sägas att efter 1timme gav jag och pontus upp och gick o la oss i bilen istället... alltså inga campingmänniskor vi inte.


En jätte trevlig helg med mycket god mat och häftiga tävlingar att se, sovandet i tält var som sagt mindre rolig men bilen funkade mycket bättre. Nu ska jag ut o öva cowsense med Diva, hehe nä bara skoja. Diva hatar kor och kommer alltid att göra.