varför?

Är det ett måste att skaffa djur för att man bor på landet? Tror jag har skrivit om detta innan men varför skaffa djur om man inte har någon glädje av dom? Det enda man får höra är gnäll och hur jävla jobbiga dom är. Varför skaffa då? Man inser inte att det är sitt egna fel att djuret är som det är? Man uppfostrar ju ändå som man vill ha sitt djur, ett hem som djuret är trygg i sin position är ett tryggt djur. Och med det kommer mycket gratis. Då faller lixom allt på plats.
Ju mer man skriker på sitt djur ju högre får man skrika nästa gång. man höjer bara ribban för hur mycket djuret ska tåla. Jag höjer sällan rösten till mina djur, när jag gör det är det i nödfall. Då vet oxå mina djur att det är allvar eftersom jag inte ofta höjer rösten. Det är väl det man vill sträva efter ett djur som lyssnar på minsta lilla? En hund tittar bara i ansiktet för att se vad vi är på för humör. Dom ser direkt om vi är glada, ledsna eller arga. Man behöver inte ha dessa yviga rörelser. Nu jobbar jag väl ganska mycket mer med mina hästar. Men som sagt Embla är trygg med sin matte och husse och då kommer så mycket gratis. Jag blir så ledsen när jag ser dessa djur som verkligen öser all sin energi på att matte eller husse ska se dom. Tillslut inser ju djuret att det enda sättet att få deras uppmärksamhet är att göra något den inte får. Den har ju glatt försökt med allt annat och inget funkar... Många säger att Embla är så lugn för att hon börjar bli gammal och är en liten hund. Men jag tror ju defenitivt att hon hade kunnat vara en liten rackare i fel händer. Bara att det inte märks lika mycket för att hon är på en så låg marknivå.
Varför vill man inte ge kärlek åt ett djur man har skaffat helt själv? Och med kärlek menar jag vardagslydnad, uppmärksamhet och kunskapen att kunna läsa av sin djur. Kan man inte det är det väl självklart att man går en kurs? Jag blir så ledsen just för djurets skull.