Min lille bebis i magen är som en duracellkanin, det lever rövaren hela tiden och det är så roligt! Igår fick jag ut en pytteliten fot i sidan. Det var så att jag kunde ta handen runt om foten, urgullig liten fot man såg lixom konturerna. Pontus har oxå kommit på att om man ruskar om lite på magen så vaknar bebis direkt och börjar sparka. Och detta tycker ju Pontus är jätte kul ;) Jag var lite rädd över att ju tyngre jag blev ju jobbigare skulle foglossningen bli. Men än sålänge har jag lika ont som när det började i vecka 16. Så skönt, hoppas hoppas att det inte blir värre. Men nu e det ju bara 2månader kvar så den tiden går nog galant... Åh va jag längtar efter att ha bebis i famnen.
Snart får jag ta tag i mina sysslor för jag ska till Sparris i eftermiddag, hon ska bjuda på mat. Sparris vet att vägen till en gravids hjärta går genom magen :) Sen tror jag Annika kommer så jag får titta när hon rider den nya pollen.
Så nu får jag gå ut och mocka lite skit :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar