Sicken karl jag har!

Jag är förundrad över hur jag kunde hitta en sån underbar karl. Jag skriver alldeles för sällan om honom, men han är verkligen min själfrände.(jag vet det låter klychsigt) men det är faktiskt så! Han är min stora kärlek men oxå min bästa vän. Vi har under dessa 6 1/2 år hunnit med ganska mycket, men även att jag älskar att leva i nuet med Pontus. Så kan jag knappt bärga mig för vad framtiden har att ge oss! Allt har alltid kännts så självklart med oss. Och jag har alltid känt mig väldigt älskad av Pontus. Som om han älskar varje ytte-pytte liten del av mig. Jag tror man känner direkt om man hör ihop. Särskilt i början, känner man av att det finns misstanke om något. Så stämmer oftast den magkänslan. Ingen vill väl gå in i ett förhållande i vetskap om att det inte funkar? Att man inte ligger på samma nivå!
Självklart vet man inget om framtiden, men för varje år som går ju mer och mer älskar jag Pontus. Underbara sidor som jag inte visste fanns kommer fram. Och snart börjar ett nytt kapitel i våra liv och det ska bli så spännande. Inte bara med bebis utan oxå få upptäcka massa nytt hos varandra. Jag har innan jag träffade Pontus inte varit så sugen på barn. Men när jag träffade Pontus så visste jag att detta skulle bli far till mina barn. Att man kan ändra på sig så mycket?! Jag är så lycklig att jag är livrädd att man är för lycklig för att det ska vara sant.