Roligt

Jag har gått och fått en ny hobby.
För samtidigt som jag fick barn så började mitt hästintresse dala, visst är det mysigt att gå ut o borsta och mocka. Men min diva är en sån häst som man behöver vara konsekvent med. Jag kan inte lulla med henne i skogen någon gång i månaden när jag har tid. Då kommer jag flyga av, och att rida i hagen är hon skitduktig på. Vi gör underbara skänkelvikningar och byten m.m men den sortens ridning är jag inte så sugen på. Nej när jag ska rida vill jag bara sitta o mysa, helst barbacka i skogen och lyssna på naturen. Kanske till och med ta en galopp på en åker och känna vinden i ansiktet.?
Nää vafaan jag är bara nöjd om hästen går rakt fram i skogen utan att bli rädd varannan minut.

Någon gång i framtiden drömmer jag om att köpa mig en gammal nordsvensk valack. Inkörd och inriden och lugnet själv, hittar jag ingen sån så nöjer jag mig utmärkt med en travare med. Inte kräsen jag inte, nej tävlings Jag försvann för längesen. Och med det försvann också det som drev mig att rida klassiskt. Nu skiter jag lite i va faan det är jag rider(inte alls är det mest).

Men nu då har jag hittat något nytt som jag tycker är roligt!
Att baka...alla som känner mig tror att jag skämtar. Men nej nya hobbyn faktiskt, det började med att jag hittade en rolig bakblogg. Och fortsatte med att allt jag bakade från hennes blogg blev lyckat. Kors i taket så blev det ju riktigt skoj o baka då.

Så fram till att jag köper mig den dära nordsvensken så får jag väl pyssla med att fylla frysen med diverse bakverk istället :)

Nu har den kommit

Den fruktade omtalade 3års trotsen!!!!
Den damp ner som en bomb, och nu har vi det så att säger jag bu säger hon bä. Säger jag gå då springer hon, säger jag ska vi pyssla då ska hon helt plötsligt göra något helt annat och säger jag nej då säger hon ja.
Lite såhär har vi det, o visst älskar jag att hon är bestämd. Precis så det ska va men även jag är mänsklig och ibland rinner bägaren över.

Som i affären, vi skulle inhandla lite fredagsmys. Och står vid kassan, Emilia lägger munnen emot myntutkastet (där mynten trillar ur).
Jag ber henne snällt att sluta ha munnen där det är äckligt.
Hon fortsätter...
Jag går in mer ingående och säger -sluta ha munnen emot det är äckligt, där tar alla med sina smutsiga händer och den tvättas ALDRIG!
Hon fortsätter...
Jag sliter åt mig godiset i ena handen o lillebror i andra.
Snabbt in i bilen och jag är ursinnig.
Då känner jag hur det kommer, snälla stoppa det, nej jag kan inte. Som en liten 3åring blir jag och säger - nu blir det ingen fredagsmys när du betede dig så och inte lyssnade....
Faaan tänkte jag samtidigt som orden bara kom, jag ville ju så gärna ha godis med ammningssuget som man har efter sööööötsaker!
Men nej hela familjen fick vänta, så kan det gå när tålamodet INTE är ens bästa vän.

Nu är det tomt...

Och så har det varit grisslakt de två sista styckade vi igår och nu är det tomt. Tomt tomt tomt, skönt inför den stundandes vintern faktiskt. Förra vintern var jobbig, med heltidsjobb, dottran, o grisar som matvägrade så man fick arbeta extra hårt med de små grisarna.  +att jag spydde hade foglossning och va sjukt nygravidtrött..;)
Nu när frysen är full var allt värt det, jag säger det igen - faan så skönt o veta vad man äter.
Kanske att vi nästa eller näst nästa sommar skaffar svin igen, men då endast till eget behov. För att hinna med heltidsjobb barn och en sidoverksamhet är för mycket. Iallafall för oss, den lilla tid man har kvar är så dyrbar och den vill jag ha utan stress ihop med mina barn och karl.

Alla har inte lyxen att kunna föda upp egna djur till husbehov, det har vi och det är jag tacksam över.

Ska man äta kött ska man kunna göra det med gott samvete och veta exakt vad detta kött gått igenom innan det hamnade på din tallrik. Kan man fortfarande äta köttbiten efter att vetat precis hur den hamnade där, så varsågod.
Det kan inte jag, även att vi har världens bästa djurhållning så kan jag inte äta något som packats ihop på en djurbil för att trängas med nya djur i väntan på slakten. Detta är bara jag, mitt samvete säger nej.

Det är lite för enkelt att gå i butiken o välja o vraka utan att behöva tänka...

Men jag äter faktiskt våran gris utan dåligt samvete.

Får jag presentera Valle!

Mamman trodde hon var cool....

Mindre cool var jag efter jag tryckt ut våran gosse på 3820g

Systern var mäkta överväldigad och mycket stolt!

Så nu ekar det lite tomt här, för när det är lugnt här hemma så sover jag eller lagar jag mat....

Pollarna

Min speciella häst. Dom har det gutt mina hästar, jag tar in dom varje dag så dom ska få slippa undan bliningarna, hettan och flugorna. Dom älskar det, kommer i full galopp varje morgon rätt in i stallet.

Ända till klockan slår tre, då min divalicous som varje gång hon hör min röst ger av en hes dov gnäggning.
Hon säger - du har inte glömt oss va? Börjar bli lite pinknödig nu.

Om jag fortfarande inte har släppt ut dom så blir gnäggen tydligare, ljusare och mycket högre för varje minut som går.

Och nej vid klockan tre har inte bliningarna försvunnit än... Så jag släpper ut henne och rätt hade jag, hon pinkar tar tre tuggor gräs och flyr in igen med flugor o skit efter sig.

Det roliga är att medans Bette levde så var det hon som skötte snacket i stallet. Det var inte ofta man fick en gnäggning som hälsning på morgonen. Nej det lämnade Diva åt sin ömma moder.

Men nu hon pratar som en riktig pratkvarn eller som en riktig ölänning ;)

O nej ingen bebis.... Har jg nämt att det är jävligt varmt o va höggravid nu????

Det enda jag tänker på

Vänta jag kände något?!
Nej bara en sammandragning...
Nu då, nu kände jag något. Den va kraftig nu sätter det nog igång!?
Nej bara en liten förvärk....
Åhhhhiiiuuuhaaa, nu då den va rejäl nu kanske det va på riktigt.
Neeej, behövde bara gå på toa för nr2...


Eftersom foglossningen är hemsk så kan jg inte aktivt försöka mig på att få igång något.
Men ni ska veta att jag aktivt försöker tänka igång en förlossning.

Dags?

Jag vill föda barn!!! Nuuuu! Idag går jag in i dagen då Emilia kom. 10dagar för tidigt. En dag känns som en evighet! Nu vill jag träffa denna karate kid jag har i magen! Jag känner mig så redo jag kan bli.
Och så e jag så nedrans trött på att ligga här som en val med kuddar överallt, mellan benen, bakom ryggen, under magen... Och så har min nacke gett sig ut på strejk, antagligen efter allt liggandes. Jag vill kunna ligga på rygg eller ännu bättre MAGE!
Bebis vi längtar efter dig nu! Åh vad häftigt det är att vi snart är fyra!!!

Höskörden

Förra året blev inget höjdarår för höskörden. Detta året blev ett utmärkt höväder och jag fick mina efterlängtade småbalar till pollarna. Och jag hade ju tur att vara höggravid och slippa att både köra ihop höet och få in det...Sicken tur;) Skämt åsido faktiskt, jag LÄNGTAR efter att få slita lite igen. Eller mest längar jag efter att kroppen ska funka som den ska igen. Men det blev runt 160 rundbalar hö. Och det finns nu för försäljning, precis sånt hö jag vill ge mina hästar.

Min solstråle fick känna på rejält barnarbete då hon mer än gärna släpade in balarna åt Pappsen, vilken råstyrka!

Jag hoppar av från ämnet...

Mina favoriter som går för jämnan just nu..
Annie Leibovitz, Timbuktu
Slå mig hårt i ansiktet, Thomas Stenström
Cannoball, Lea michele

Mina kompisar

Vi möttes på skälby för kusinträff med lek på den stora lekplatsen och för att se den efterlängtade teatern med Pettson och Findus. Vi såg pannkakstårtan förra året och det blev en succé.

Dom är för söta dessa tjejer, det skiljer ungefär ett år mellan dom men ändå är de nästan lika långa. Emilia får skylla på sina pygméföräldrar. Men å andra sidan så kommer hon fortfarande in på Ölandsdjurpark gratis ;)

Och så äntligen fick dom se teatern med Pettson och Findus, Rävjakten. Det var mycket uppskattat!

Det hela sluta i tragedi! Vi äger inga geter och på 4H ville hon ju gärna kela lite med dessa, tyvärr misstog Emilia geten för en kalv och körde gladeligen in handen i munnen på geten. Geten bet henne rejält i tummen så det började blöda. En mycket ledset barn blev det, men vad inte ett färgglatt plåster kan råda bot på vet jag inte. För det var det häftigaste plåster hon haft och så var denna händelse bortglömd.

Kvinnor?

Jag har något som bekymrar mig.

Vi kvinnor är ett mystiskt spektakel. Och sedan man blev mamma har denna insikt bara blivit starkare . Själv kan jag tycka att vi kvinnor borde stötta och sluta höja kraven på varandra, ja för inte är det från karlarna jag får prestationsångest hur man är den perfekta mamman och allt annat som ska vara lika perfekt. Nu känner jag väl att jag är betydligt mer säker i min mammaroll och skiter mer eller mindre om vad folk tycker om mig.

Men när Emilia var mindre var det inte lika lätt att strunta i dessa självsäkra kvinnor som visste "exakt" vad de pratade om. Jag kämpade i fyra månader med att amma Emilia innan jag gav upp. Och även att jag fick en väldigt nöjd tjej som inte längre var ständigt hungrig. Så åt skuldkänslorna upp en, för hur många gånger hade jag inte hört hur bra det är att amma. Finaste kommentaren var från en kvinna i 50års ålder som berättade klart och tydligt att mitt barn var hungrigt. Nej sa jag hon är trött, så jag reser mig för att lägga henne i vagnen. Ammar du inte henne? Det är ju bara att amma henne? Nej säger jag, hon får ersättning. Men hon är iaf trött (att jag ens försvarade mig) Då vänder sig kvinnan till sin 17åriga son och säger. Åhh det är verkligen andra tider nu, dig ammade jag till du var två år! Tillräckligt högt så jag skulle höra klart och tydligt. Tonårspojken skäms...

Och såhär fortsätter det så fort man är i sociala sammanhang, är det inte det ena så är det det andra.

Jag har en vän som är hemma med sina barn för att dom kan och det är viktigt för deras familj. Och kommentarerna hon får höra från andra kvinnor om hur dåligt val hon har gjort gör mig helt tvärilsk och häpen! Hur man kan sitta o kritisera en annans familjs val? Och jag undrar hur man kan godkänna dessa kommentarer i sin egna hjärna innan de kommer ut?

Och jag kan tänka mig att det är precis lika jobbigt för de föräldrar som väljer eller inte har något val än att ha sina barn på dagis fulla dagar.

Jag undrar bara när kvinnor ska komma till insikt att vi hör varandra ingen nytta av att trycka till någon i tid och otid när man själv vill ha lite bekräftelse i att man är så jävla duktig själv. När ska är det dags att vakna upp och se att varje familjs val är det rätta för deras familj. Är det något som får en mamma att må lite bättre med sina egna skuldkänslor om man får lov att döma andra och se ner på deras val?


Döma?
Vilket hemskt ord, jag har gjort det. Men många har nog hört historien om pappan som kom in på tåget med sina barn. Dom stimmade omkring och kunde inte sitta stilla och sköta sig. Då reser sig en dam upp och säger till mannen att han borde säga åt sina söner. Ja jag borde väl det säger mannen men vi kom precis från sjukhuset där de har fått reda på att deras mamma har dött...

Så även när jag satt där på stranden och pappan bakom mig satt med sin iPad och hörsellurarna i minst tre timmar den dagen utan att knappt titta på sina ungar. Så kom min dömande blick, sen tänkte jag vafaan vet jag egentligen? Han kanske har suttit uppe hela natten med ett vaket barn eller vad som helst. Vad vet jag? Inte mycket om en helt främmande människa.

Eller när jag står i kön till Sibylla när vi var på marknad. Framför mig står ett par med sina barn cirka 3 och 6 år gamla dom sitter i sina supersnygga sittvagnar och i sina lika snygga kläder. Pappan har något sailertema till kläder på sig och bakslickat hår med maaasssa gelé. Mamman kör på samma sailertema på kläderna och en hög fin tofs med mjukt snyggt långt och blankt hår i. Bredvid där vi står i kön sitter det en mamma vid ett bord med fyra barn runt sig. Hon sitter med slitna kläder och ser lite halvtrött ut, kanske inte så konstigt då hon har en cirka5månaders baby i näet. Dom två största barnen lever faan och bråkar med varandra medan mamman försöker få dom att sätta sig o äta. Sailermamman står hela tiden och vrålglor på tröttismamman och man såg verkligen de dömande blickarna. Sailerpappan blippar på sin iPhone. Och nu har tröttismamman  tröttnat och skriker till sina största barn att sätt er ner och ät upp maten annars åker vi hem direkt!!! Sailermamman ger sin man en armbåge i magen och ger honom en blick för att han ska se det otroliga som precis hände... Pappan nickar o beger sig ner i iPhonen igen.

Vad ger henne rätten att stå där och döma denna andra kvinna? Själv kokade det i mig och jag ville bara säga till henne om dom kanske skulle ta ett dömandes öga på sig självs? Ja för denna
fyrabarnsmamma tror jag iaf aldrig behöver oroa sig över att hennes barn behöver bekräftelse för att deras föräldrar hellre studerar senaste FB uppdateringen än att se sina barn i ögonen när de pratar.
Jo jag vet nu dömde jag dessa föräldrar, men jag blev så otroligt förbannad. Som om sailermamman aldrig skrikit åt sina barn som den perfekta mamman hon är?!

Nä ärligt talat om man kanske skulle bry sig lite mer om sitt egna o mycket mindre om hur andra lever sina liv? Jag säger det igen, vi kvinnor vet hur mycket krav vi har på oss och hur det är att leva med dessa. Vi kanske ska sluta spä på dessa krav ännu mer. Och istället ge varandra sanningen  än den perfekta glorifierade?

För ärligt lika surt och skönt som det var att sluta amma Emilia, lika jobbigt och behändigt borde det ju varit att ha en unge hängandes i tutten i två år?. Och underbart som jobbigt borde det ju vara att ständigt vara hemma med sina barn. Och lika lärorikt och ledsamt borde det ju vara att knappt hinna se sina barn om vardagarna.

Alla familjer gör rätt i sina val anser jag.

Smultronjakt

När mamman är halvt förlamad så får man hitta nya lösningar på att ta sig ut i markerna i jakt på äventyr. Fyrhjulingen är min bästa kompis, mjukt, jätte mjukt säte och vi kommer fram nästan överallt.

Och får jag presentera fångsten!! Hälften åkte i magen direkt, men några skulle upp på strå och sparas till Pappsen kommer hem. Hon är för fin, min unge alltså med ett hjärta av guld.

En liten konstnär

Jag är så jäkla nöjd! Vi har nämligen fixar ett pysselrum till Emilia. Vårat hus är inte det största om man säger så, så då när man får en snilleblixt och iden som var i huvudet blir exakt så bra i verkligheten blir man så glad!

Emilia äääälskar verkligen att pyssla klippa och klistra, pärla och måla, bygga och meka. Hon kan hitta det mesta i skogen som ska med hem och pysslas ihop till någonting. Jag älskar det, själv har jag jättedålig fantasi så det är inte från mig hon har fått skaparglädjen. Alltså hon kan sitta i lätt en timma och finurliga klart en teckning.

Men innan då hade vi inte riktigt någon ordning på alla grejor utan halva köksbordet var beklamrat av grejer och halva tv-rums golvet var som ett bombnedslag av pysselgrejer( inte för Emilia, nej mer en fulländad ateljé där hon visste exakt vart allt låg.

Och nu då! En riktig ateljé där hela familjen vet vart allt ligger. Åh så bra det blev och va nöjd Emilia blev.

Pontus har också högtryckstvättat grishuset och tömt det på inredning. Lite sorgligt får jag medge, men när Gullan min fina sugga såldes så slutade det vara kul. Slaktsvin är inte riktigt min grej. Det var så otroligt kul förra sommaren att släppa ut suggorna med nitton kultingar på en baota åker! Lycka sann lycka! Jag hoppas att kalkylerna går ihop i framtiden, för att få föda upp särskilt grisar på ett så naturligt sätt hade känts så roligt och givande. Men vi kommer helt klart räkna ordentligt på det, för det är ordentligt med merjobb att föda upp kravgrisar mot konventionella grisar. Och jobba gratis det funkar inte hur kul det än är.

Mina tankar

Har suttit och kollat runt lite i bloggvärlden idag, mest mammabloggar. Det som slår mig med häpnad är hur sjukt materiella alla bloggar är. Helt galet! Är det inte kläder till sig själva och barnen så är det nya inredningsprylar, ny tv, hur mycket man spenderat på Ullared m.m.

Alltså don't get me wrong jag shoppar också. Men för dessa människor verkar livet kretsa runt senaste köpet. Att hela ens existens kan kretsa runt detta och hur man kan känna att detta är det man vill skriva om?

Jag bara äääälskar Astrid Lindgrens filmer och önskar ibland att man levde då. Det var helt säkert skit tufft med det mesta att få mat på bordet och sköta gården. Men vi människor är så sjukt giriga! Vi ska bara ha och ha och tar betydligt mer av naturen än vad vi behöver! Inga andra arter tar mer än vad de behöver.

Som sagt jag shoppar med, jag går och tänker på vad jag vill köpa i ungefär en månad. Sen står jag och velar, klipper till. Och åker hem med dåligt samvete, behövde jag verkligen denna grej? Även att jag verkligen vill och oftast behövde grejen(inte alltid). Samvetet försvinner efter några dagar, ungefär som våran jord. Sakta men säkert försvinner den ju mer giriga vi blir.

Jag har helt skippat nyheterna på tv och radio jag är nämligen sån så att hör jag hemska saker går inte mitt liv bara vidare. Nej jag gråter, tänker och tänker alldeles för mycket tänker jag. Så jag stänger istället av för jag mår alldeles för dåligt av allt skit. Däremot tittar jag på lilla aktuellt, där vet ni där berättar dom också om bra saker som händer.

Kontentan av detta, jag kommer inte fortsätta läsa mammabloggar. Det gör mig alldeles för irriterad hur folks liv kan kretsa kring senaste prylarna.

Badat

Ligger som en strandad val i skuggan vid stranden. Vi hade tur, Emilias farmor va här och hennes syster med barn. Så Emilia fick en lekkompis i perfekt ålder, tillräckligt gammal för att kunna hålla koll. Så som sagt jag ligger här i skuggan o njuter lite.

Jag får rätt då många konstiga blickar, jag o magen. Och många - är det tungt??

Att ha en bonde som man

Kan man tro är likt ett bonde söker fru avsnitt...

Verkligheten är inte lika guldkantad, vår och sommar har jag aldrig en Karl som kommer hem innan klockan sex utan det är mer åt klockan sju. Och många kvällar går åt att trösta en pappatokig dottra som hellre utav allt vill att han ska natta.
Jag älskar livet på landet och skulle inte vilja byta min livsstil mot något i världen, MEN....

Gravid i vecka 36, 30 grader ute, 27 grader inne och halvt förlamad från höfterna och neråt...
Jag oooooorkar inte.... Jag dör i värmedöden!!! Och Emilia får sin underhållning från tven då jag dog aktivitetsdöden för två veckor sedan!! Det jag tvingar mig att göra är att laga mat, ingen gourme mat men mat. Så det är inte så svårt att räkna ut att Emilia blir otröstlig när pappa ringer i höskörden och berättar att han inte hinner hem till hon sover.

Visst finns det fördelar med att vara bonde. Och jag visste exakt vad bondeyrket kommer med för nack och fördelar.

Men nu då när jag är i slutet på denna sjukt smärtsamma graviditet ... Så vill jag bara ha hem min man och få lite hjälp(mest att Emilia får ha lite skoj).

Det är tur att min dotter är full av empati. Världens underbaraste!

Älskar treåringar

Emilias och mitt samtal igår efter godnatt sagan.
Emilia berättar hur mycket hon älskar mig fem gånger. Jag berättar hur mycket jag älskar henne 6 gånger. Och efter fem pussar så kommer treåringens funderingar.

Emilia: mamma, när du somnar och ligger med öppen mun då känner flugorna bajslukten.

Jag: halv skrattandes, jaha.

Emilia: flugor älskar bajs mamma, så då äter dom upp allt bajs i munnen.

Jag: hahahaha okej Emilia.

Emilia: så när du vaknar sen mamma så har dom ätit upp allt och bajset är borta.

Jag: haha tycker du att jag luktar illa i munnen Emilia? Haha.

Emilia: nej mamma det gör du inte.

Jag Tog det hela som ett väldigt rart sätt av en treåring att försöka berätta för sin mamma att det är dags att borsta tänderna.

Mervärdet

Politikerna vill ha fler grisbönder, och mindre importerat griskött från Danmark. Vi har möjlighet i Sverige att producera mer griskött säger Eskil Erlandsson. No shit sherlock!!! Detta kanske ni skulle börja tänkt på innan tusentals grisbönder la ner sin produktion. Men hur ska detta gå till då? Jo ansvaret ligger på handeln och konsumenten berättar dom så fint. Och ligger ansvaret där då är det nog inte många som vill starta grisproduktion. Handeln är ute för att tjäna pengar och konsumenten vill spara. Till den politikern som säger att konsumenten vill ha mervärdet dom får för det svenska köttet kan ju ta en titt in i en grisproducents ekonomi. Danska bönder kan föda upp djuren på ett billigt sätt som djuret i sin tur får lida för och våra barn sedan får lida för när vi har helt antibiotikaresistenst samhälle.
Jag är stolt över vår djurhållning och regler i Sverige och jag tycker absolut att de ska fortsätta följas. Men vi har svart på vitt att konsumenterna och handeln inte är beredda att betala för detta. Ska vi i Sverige följa dessa regler ska köttet som importeras också ha följt samma regler. Annars kan jg tycka det är märkligt att regler som sätts i Sverige och av EU för hur det är okej att föda fram ett djur till slakt för att sedan ätas i svenska hem. Men sedan totall dräper man dessa regler när man då tar in utländskt kött från (för oss som föder upp svenska djur) orimliga djurförhållanden.
Det ska finnas valmöjligheter för konsumenten heter det, men regler vi lever för i Sverige blir ohållbara för en grisbonde som ska konkurrera med utländska förhållanden.

21 ton danskt griskött tog ica tillbaka, jag undrar om ni förstår hur många grisar som slaktades helt i onödan?

Jag tycker ansvaret ligger hos politikerna. De satte reglerna, nu är det deras ansvar att de går att producera griskött inom dessa regler utan att behöva gå i konkurs eller jobba dygnet runt utan att kunna ta ut en rimlig lön.

I väntan på hovslagaren

Då knäpper jag lite bilder, med min mucho bra mobilkamera.

Och till dom som säger att shettisar icke är bra barnhästar, in your face. Tror det mer har att göra med uppfostran än något annat. Den roligaste tiden med hästar för mig var helt klart när Mamma hade ridlekis och man fick rida fem shettisar om dagen om man så ville. Jag och bästa kompisen Fia hade så jäkla roligt och skrattade oss igenom skogsturerna så man hade magvärk. Så för mig är dessa miniatyrhästar guld värda.

Det börjar kännas nu

Pjuuuuuu! Jag har nu kommit in i vecka 35 och har så mycket förvärkar att jag trodde bebis ville ut igår. Falskt alarm, bara att åka hem med värkar o keep on Living. Med Emilia hade jag inte en enda förvärk.
Så det är verkligen lågvarv här hemma nu, och jag lindrar mitt dåliga samvete gentemot min dottra med att tänka att man får otrolig fantasi utav att ha lite tråkigt. Och så hoppas jag en smula på att bebis gärna vill titta ut lite tidigare.  Men det är mycket märkligt hur man alltid brottas med detta samvete, och har jag inte dåligt samvete så får jag dåligt samvete över att jag inte har det...

Måste bli snällare mot mig själv.

Åh vad vi längtar efter denna lilla människa!

Midsommar in pics

Fisketuren!

Kurragömma i mosters hage bland baotastenarna är lite av favoritleken.

Trollet blev hittad ;)

Midsommar

När alla intog ön då emigrerade vi. Det finns några fördelar med att bo på Öland men turisterna under midsommar är icke en av dom. Enligt våran familj då, som får en slags social fobi när bilarna börjar komma i massor. Vi hade istället fixat djurvakt och tog en välbehövlig helg i de småländska skogarna. Syster hade baxat upp med god mat, annars var det mest gott och mysigt sällskap. Det traditionsenliga midsommar skippade vi, och körde istället på en fisketripp i lagom tempo för pregnant lady. Jag lyckades kroka TVÅ aborrar, mina två första!!:)
När Emilia knoppat in var det myskvällar och sedan romantik i solnedgången!
HAHA jag somnade i samma sekund som Emilia och jag la huvudet på kudden. I ungefär en vecka nu så har jag inte haft någon energi alls, det känns verkligen att kroppen vill ladda inför stundande BF.
Så nej, allt är icke som ett perfekt fb uppdatering. Nej i verkligheten så ligger man med flöttigt hår och tar varenda tillfälle att få somna direkt.

Bilder från midsommar kommer:)

Ett av alla

Jag har tagit hem hästarna från sommarhagen för att dom ska få vila lite i skuggan. Och Emilia o jag bestämmer oss för att pyssla lite med dom, inte rida bara pyssla.

Då kommer det, ett av alla dessa ögonblick med sitt barn som man tar hårt i handen och knyter en fin röd rosett runt och stoppar in det långt in hjärtat. Ett av alla som man aldrig vill glömma.
Vi har ställt upp båda hästarna i gången och de står och sover med sänkta huvuden på tre ben. Jag med en lugn och ovanligt nöjd Diva, och sen då Emilia med sin Marabou. Marabou sover och Emilia står och kammar manen, försiktigt med kammen kammar hon ur alla tovor. Samtidigt som hon vartannat lägger huvudet mot honom och myser.
Så där står vi mor och dotter och njuter av varandra och våra djur, på det där kravlösa sättet. Vi vill inte få "ut" något av dom.  Nej dom ger oss något utan att vi ens vet det. Ett lugn, energi och glädje.

Jag skriver till Moi

Måste skriva ett påminnande inlägg till mig själv. Ja när jag sitter där med en 10mån (snarare springer) och känner lyxen över att få ta ut soporna ifred, och längtar till arbetet för att få andas.
Då jag har glömt bort det negativa också med att jobba, stressen! Att vara pigg o alert på jobbet och sedan hem och hinna med alla hushållsgrejor och nej jag håller det defenetivt inte så där fläckfritt. Toan är alltid ett pågående inbördeskrig(jag skyller på att den är för liten, då ser det så mycket stökigare ut med massa grejor) inte sant, det är bara ingen som orkar.
Sen när man då har jobbat, hämtat Emilia, lagat mat, slängt in en tvätt och hittat en gammal tvätt redan tvättad, perkele!, då är det äntligen mys o lek dags med dotter! Och jag hatar känslan att vara så trött att man leker med tre fjärdedelar av hjärnan. Jag började arbeta när Emilia var 9mån och jag hoppas att jag känner mig mer tillfreds med att vara hemma denna gången. Jag tycker ju självklart att det är upp till var och en hur man gör. Men jag vill ge mig själv en reminder om att när jag sedan är inne i ruljansen så är det otroligt svårt att vara med på riktigt!
Så är det för mig. Åh vad jag njuter av att vara hemma, Emilia och jag tar verkligen dagen som den kommer. Och jag är med , med hela hjärnan och hjärtat! Men jag vet, jag har icke glömt hur det är att ha barn i åldern9mån-2år man är på helspänn hela tiden hållet koll jämt och hjärnan vilar halvt när barnet sover. Men vänta vad var det? undrar man där mitt i natten, måste kolla! Jaha där väckte jag henne, bara att börja om.

Kor, dessa vänliga varelser!

Vi hade kosseabstinens(läs jag). Ungefär några dagar i veckan tänker jag på "mina" mjölkkor.

Särskilt Stjärna, denna ko är något alldeles speciellt. Så hon fick mycket klapp av mig och mycket kraftfoder utav Emilia. Det är det bästa Emilia vet, mata alla djuren och ge kalvarna vatten. Spola skit med vattenslangen står också väldigt högt på att göra listan i lagårn.

Så fick bönderna lite fika med, dom stod med hakan i golvet...Ellan baka bullar????

Näe jag vet, jag är mer manlig om man nu får vara lite tråkigt könsrolleaktig. Baka och fixa är icke riktigt min grej, tacka vet jag en rejäl röjsåg eller att ta den där sista skopan skit med weidemanen och njuta i två veckor av nyren känsla hos kalvarna. Jag vill ta i så det känns då mår jag fint, iallafall i sinnet. Kroppen däremot ber mig om något annat.

Men nu då när kroppen strängt har stängt ner så får jag la försöka mig på dessa husliga försök. Passa på att besöka, för snart står här köpefika på bordet igen...;)

Sommar

Söndagsbesök och vi står för middag.

Pontus tog dottra vår och åkte ner till havet för att håva lite fisk. Jag försöker stå och göra mig till med maten. Vi ska grilla kotlettrad och revben, nypotatis och rabarberpaj. Vi har väntat hela vintern med att försöka oss på revbenen. Nu koks dom i buljong(jag tog vad jag havade i grönsaksväg).. För att sedan grilla lite fint. Så vi får se om dom går att käka sedan...

Frågan är mat...

Får jag presentera! Grisskötaren Emilia! :)

För våran familj är maten viktig! Jag väljer bort snygga inredningssaker, kläder och annat lull lull för att pengarna ska räcka till bra och hållbar mat. Men det är inte alltid lätt att hålla koll på vad som är okej. Nä rättare sagt är det en djungel.

Men för mig ligger närproducerat och gärna ekologiskt varmt om hjärtat. Och måste jag välja där i affären på ekologiska tomater från Holland eller svenska tomater blir valet alltid Svenska. Annars vill vi helst att alla grönsaker och frukt är ekologiskt odlade, särskilt paprika, vindruvor och banan. Jag försöker att säsongsköpa frukt o grönt, men oftast har jag Emilia med mig i affären och hon får alltid
välja vad för frukt och grönt vi ska köpa hem. För hon älskar det(jag kompletterar bara).

Annars är det likadant med konservburkar, pasta, mjöl, socker m.m finns det så väljs det alltid ekologiskt.

Köttet då, ja det ligger ju så fint redan i frysen eftersom vi har lyxen att kunna föda upp djur själva. Men vi köper sånt som leverpastej, mackskinka och falukorv i affären och självklart ekologiskt på dessa grejer med.

Fisken är en DJUNGEL!!!! Jag hänger inte alls med där, för även att man tror att det är okej med msc-märkt fisk så förstår jag det som att det ändå inte är det. Så här förlorar jag matkriget och köper ändå sån fisk. Jag är helt snurrig på fiskfronten, men vill ändå att vi får i oss fisk.

Så kommer vi till mejerivarorna... Här brukar jag kombinera. Eftersom jag själv jobbar på en konventionell mjölkgård och vet att ur djursynpunkt så har dessa djur det jättebra men ur miljösynpunkt så ligger ju självklart kravgårdarna mycket bättre. Och sedan finns ju också de närproducerade mejerivarorna. Så jag blandar så jag stödjer alla. Men alltid blir det den Krav-märkta filen för den är så otroligt god!

Vi vill göra ett så litet avtryck som möjligt och samtidigt inte stoppa i oss massa besprutningsmedel.

Jag drömmer om att en dag vara halvt självförsörjande, en stor lummig köksträdgård där grönsaker, bär, potatis och örter frodas!(detta någon gång runt 35-40 års åldern när jag inte har röven full med andra saker?). Vi odlar lite men inte alls i den mån jag skulle vilja, men man måste ju veta också hur man ska ta hand om allt. Så jag ska börja öva sylta, salta, konservera osv.

Jag lägger ungefär runt 7tusen i månaden på mat, det är ungefär hela min mammapeng nu när jag går hem. Men gud så skönt det känns att veta att inte massa konstigt skit cirkulerar i våra kroppar. Och att dessa ekologiska bönder som är rädda om våran natur får lön för mödan.

Chillat

Idag ville mitt lilla yrväder till dagis. Så min dag har spenderats i soffan på altan med boken
En mamma blir till av Malin Wollin. Jag köpte boken igår och slukades in och snipp snapp slut så var den slut. Underbar bok som jag redan känner för att läsa om och om igen. Den är så upplyftande och man gråt/skrattar sig igenom den. Det är en bok till alla kvinnor om att stärka varandra. Vi måste ge varandra en stor klapp på ryggen och berätta hur jävla bad as vi är! Jag är så jäkla upprymd efter denna bok och känner mig så tillfreds med att jag är den bästaste av alla mammor till MIN dotter! Så till alla mammor, farmödrar, mormödrar och alla som väntar efter sin bebis läs denna bok.
Ps. min underbara kaffekopp som jag fick i morsdagpresent;)

Kalldusch

Mer o mer kläder åker av tills man sitter i trosor o bh. Och man undrar om man är konstig om man skulle ta o näcka lite?! Trosorna och bh-n suger upp svetten och när man har bytt underkläder 4ggr på en dag så kan det väl få va ok även för en vuxen o lufta lite. Jag söker skugga som ett barn söker glass på sommarn. Och när jag väl funnit den då strandar jag där som en stor blåval.
Ja för jag vet jag är riktigt tjock när jag är preggo. Det är inget som undkommit mig, men jag har fått höra fina kommentarer som - men hur har du kunnat gå upp så mkt när du spyr jämt?
Jo det ska jag förklara så fint, till er som aldrig haft foglossning. Man kan inte gå!!! Varenda steg är som tusen knivar i ryggen. Har jag suttit i en kvart kommer jag knappt ur stolen. Därför är det otroligt lätt att räkna ut om man får foglossning i månad 3 och sedan successivt blir mer och mer förlamad så kommer vikten väldigt lätt. Låt folk få ha sina gravidkilon och sluta snacka om hur ditten o datten har blivit tjock. Vafääään jag älskar hur min kropp ändå med alla krämpor har kunnat bära två barn!! Och kommer det gäddhäng och daller på röven för det så skiter jag i vilket! För jag har fått två underbara barn!!! Det är inte dåligt det!

Höjdpunkterna för Emilia

Sälarna var helt klart höjdpunkten.

Badet på kvällen var mycket uppskattat!!

Klart krokodilen ska få mat, jag är inte snål du får min docka.

Helt plötsligt hittade vi Emilia klappandes på en orm. Som det mest naturliga i världen, tur man inte smittat av sig sina fobier.

Emilia avslutade Kolmården resan med att krama Bamse. En super nöjd unge fick vi med oss hem:)

Oj

Den här veckan har lugnt sagt varit fullspäckad, nästan så man längtar till nästa vecka med zero saker inplanerade. Kolmården med hotell frukost var ju helt klart höjdpunkten, för hemma väntade grisslakten av fyra grisar så nu är det bara tre kvar.
Äntligen efter ett års tid får vi lön för mödan. Inte för att vi på långa vägar får tillbaka det dom i pengaväg har käkat upp. Men en liten tröst i plånboken. Självklart är ju slakten inget man ser fram emot. Men ska man äta kött så måste man klara av även denna tråkiga bit av uppfödningen. Och let's face it våra uppföda grisar som enbart levt på egen producerad kravspannmål, levt ute och fått utlopp för sina naturliga beteenden hela sina liv (inga konventionella grisar får det), aldrig varit sjuka=inget penicillin eller antibiotika använd, dom har oxå levt i samma grupper med djur hela sina liv så dom har sluppit stressen av att flyttas och byta djurgrupper, dom slapp också tryckas ihop med massa andra grisar för att åka till slakteriet, dom var i sin grupp som dom varit med ända sen födseln till slutet. Så jag anser att det köttet känns bäst i mitt hjärta att äta!

Sen firade vi Sveriges nationaldag på Ölands djurpark med Emilias kusin Agnes . Tjejerna hade en supermysig dag och dom är så Goa ihop! Så mycket djur blev det denna veckan men vi tar igen all hittepå den här veckan med att bara slappa järnet nästa.
För varenda stilla stund jag får att sätta eller lägga mig ner så kör karate kid volt sparkar i magen. Ungefär som om den säger
 -nu jäklar är den min tur morsan, hajakaaa kick spark i revbenet! Hajakaaa!! kick spark på urinblåsan, yes morsan kissade på sig!!!
Imorgon är det utdelning av köttlådor men sen är det lugnt på schemat igen.

Hemväg

Då sitter vi i bilen påväg hem till hus och djur efter två dagar på Kolmården. Emilia slocknade efter 1 mil;) Vi har har hunnit med det mesta, men en jäkla tur att vi bestämde oss för att övernatta. För denna gravida kvinna går i snigelfart. Så två dagar var alldeles lagom:)

Emilias goaste kommentar när vi äntligen svänger in till Kolmården.

(Glädjetjut) jag är så glad att jag nästan bajsar på mig!!!!

Helt underbart!!!!

Bilder kommer....

Finally

Så var det äntligen färdig tjafsat med försäkringskassan! Och jag har fått min första lön, och vilken jävla lön sen då.... Nä det räcker ju till matkontot iallafall. Korkad som jag var så drog jag mig för att starta ruljansen med försäkringskassan så när jag mådde som sämst så gick jag ner i timmar istället, väldigt dumt. Jag skulle istället  ha sjukrivit mig direkt på några%. För man får inte gå ner i tid sex månader innan förlossning. Jag fick nu efter mycket tjafs upp min årsinkomst 30 tusen mot vad dom från början hade så fint och fel räknat ut. Helt slut efter allt skit fram o tillbaka och väldigt mycket mer fattig än förut. Men gutt o äntligen se lite pengar på kontot!

Emilia behövde verkligen några sommarklänningar och jag har suktat efter en ammningsbh från boob.se ända sedan mina behag fick otroligt onormala proportioner:)

Måste bara nämna vad Emilia kläckte ur sig i bilen häromdagen.
Vi möter en travhäst som är ute o körs på vägen(svart,blank och sådär vältränad)
-Åhh mamma!! Såg du?

- ja då, va dom ute o körde.

- ja mamma men den hästen va smal!! Smal som ett papper mamma!

-haha, ja du Emilia det var den verkligen.

Jag kan tolka detta på två sätt. Antingen är min treåring bara väldigt uppmärksam och har redan utvecklat sitt djuröga exemplariskt;)
Eller har vi själva bara väldigt tjocka hästar så skillnaden var inte så svår att se;)

Mors dag

Jag är världens stoltaste Mamma när jag ser vilken underbar unge jag har. Emilia älskar djuren och naturen, och vad kan vara viktigare? Att vara så otroligt känslig och lyhörd för vad naturen och djuren ger henne gör mig helt varm i hjärtat(och gråtig eftersom mina hormoner är överallt just nu). När jag ser henne tillsammans med djuren känner jag igen mig själv, och jag hoppas att hon alltid kommer känna den underbara känsla av att djuren ger en något alldeles speciellt tillbaka. Och aldrig behöva se ett djur som ett redskap. Det är något jag vill ska vara viktigt, djur kan ge en  så mycket mer än bara känslan av att uppnå grejer om man bara tillåter det. Men någongång medans man växer upp så är det så lätt att tappa bort det där man hade när man var liten.
Men det hör väl också ihop med att leva nu och inte tänka på nästa steg hela tiden. Och vilka är inte bättre än att leva för just nu än barn. Vi har alla mycket att lära därifrån och se vilken ärlig lycka som kommer om man nu bara kan njuta av stunden. Jag tycker jag blir bättre på det, och glömmer jag så har jag dottra som påminner mig.
Jag hade en underbar Morsdag som spenderades med min lilla fina familj på fastlandet hos min Mor. Systra mi och jag bjöd på mat och prinsesstårta. Jag fick en mycket önskvärd morsdag present i form av fyra kaffe koppar från Rörstrand av serien Mon amie, en serie som jag trånat efter sen jag såg att dom gjorde en ny serie av denna porslin. Jag får nämligen ett starkt minne av min mormor när jag ser detta mönster. Och hur vi sitter vid köksbordet och äter havregrynsgröt ur dessa djupa tallrikar med en rejäl smörklick i och massa sirap. Jag kanske är helt ute och cycklar mönstermässigt på porslinet men det minnet har jag. Och eftersom mitt minne är som en guldfisks så håller jag kvar detta minne även om det inte är rätt. För det är iallafall ett minne. En underbar stressfri Söndag och självklart så röstade jag med, but ofcourse.

Karate kid har inte sparkat en enda gång under hela texningen(nytt rekord)!!
Så då tackar bara jag för mig...

Snart så....

Vi väntar med spänning att Augusti ska komma och Emilia blir storasyster! En stor längtan från systerns håll och oerhört spännande och underbart att få bli tvåbarnsförälder. Väntans tider för moi(valen) går mycket sakta. Ett steg idag ett imorgon, men änsålänge älskar Emilia att få vara hemma med mamma. Trodde att hon snabbt skulle tröttna och vilja vara sina 15 timmar på dagis, men icke. Så jag tackar och tar emot varje tid hon hellre är med sin mamma( för lets face it snart är hon tonåring o då dör man ju hellre). Vi har en underbar ledig tid att se fram emot. Och som jag har längtat, de första fem månaderna spenderades med huvudet långt ner i en toalett eller hulkandes bakom någon ko. Men jag visste ju iallafall vad jag hade att vänta mig denna gång. Med sommaren slapp jag gladeligen dessa besök. Och som sagt nu njuter vi bara, väldigt sakta med ändå:)

Så nu ska vi se om jag åter igen orkar sätta mig vid datorn då och då. När jag var inne i ruschen att jobba, hämta lämna på dagis, fixa med djuren, mat och äntligen mysa med dottra så var detta lite av det som prioriterades bort för att lägga krut på det som är viktigt. Men nu kanske jag känner att både lust och ork finns här för att skriva lite. För visst är det väldigt kul att gå tillbaka och se vad man har gjort om åren. Allt detta om nu min gamla holk till dator inte ger upp och får skrivkramp då vill säga.

Så då tackar jag och karate kid i magen för oss sålänge....