En liten konstnär

Jag är så jäkla nöjd! Vi har nämligen fixar ett pysselrum till Emilia. Vårat hus är inte det största om man säger så, så då när man får en snilleblixt och iden som var i huvudet blir exakt så bra i verkligheten blir man så glad!

Emilia äääälskar verkligen att pyssla klippa och klistra, pärla och måla, bygga och meka. Hon kan hitta det mesta i skogen som ska med hem och pysslas ihop till någonting. Jag älskar det, själv har jag jättedålig fantasi så det är inte från mig hon har fått skaparglädjen. Alltså hon kan sitta i lätt en timma och finurliga klart en teckning.

Men innan då hade vi inte riktigt någon ordning på alla grejor utan halva köksbordet var beklamrat av grejer och halva tv-rums golvet var som ett bombnedslag av pysselgrejer( inte för Emilia, nej mer en fulländad ateljé där hon visste exakt vart allt låg.

Och nu då! En riktig ateljé där hela familjen vet vart allt ligger. Åh så bra det blev och va nöjd Emilia blev.

Pontus har också högtryckstvättat grishuset och tömt det på inredning. Lite sorgligt får jag medge, men när Gullan min fina sugga såldes så slutade det vara kul. Slaktsvin är inte riktigt min grej. Det var så otroligt kul förra sommaren att släppa ut suggorna med nitton kultingar på en baota åker! Lycka sann lycka! Jag hoppas att kalkylerna går ihop i framtiden, för att få föda upp särskilt grisar på ett så naturligt sätt hade känts så roligt och givande. Men vi kommer helt klart räkna ordentligt på det, för det är ordentligt med merjobb att föda upp kravgrisar mot konventionella grisar. Och jobba gratis det funkar inte hur kul det än är.