Kan man tro är likt ett bonde söker fru avsnitt...
Verkligheten är inte lika guldkantad, vår och sommar har jag aldrig en Karl som kommer hem innan klockan sex utan det är mer åt klockan sju. Och många kvällar går åt att trösta en pappatokig dottra som hellre utav allt vill att han ska natta.
Jag älskar livet på landet och skulle inte vilja byta min livsstil mot något i världen, MEN....
Gravid i vecka 36, 30 grader ute, 27 grader inne och halvt förlamad från höfterna och neråt...
Jag oooooorkar inte.... Jag dör i värmedöden!!! Och Emilia får sin underhållning från tven då jag dog aktivitetsdöden för två veckor sedan!! Det jag tvingar mig att göra är att laga mat, ingen gourme mat men mat. Så det är inte så svårt att räkna ut att Emilia blir otröstlig när pappa ringer i höskörden och berättar att han inte hinner hem till hon sover.
Visst finns det fördelar med att vara bonde. Och jag visste exakt vad bondeyrket kommer med för nack och fördelar.
Men nu då när jag är i slutet på denna sjukt smärtsamma graviditet ... Så vill jag bara ha hem min man och få lite hjälp(mest att Emilia får ha lite skoj).
Det är tur att min dotter är full av empati. Världens underbaraste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar