Min speciella häst. Dom har det gutt mina hästar, jag tar in dom varje dag så dom ska få slippa undan bliningarna, hettan och flugorna. Dom älskar det, kommer i full galopp varje morgon rätt in i stallet.
Ända till klockan slår tre, då min divalicous som varje gång hon hör min röst ger av en hes dov gnäggning.
Hon säger - du har inte glömt oss va? Börjar bli lite pinknödig nu.
Om jag fortfarande inte har släppt ut dom så blir gnäggen tydligare, ljusare och mycket högre för varje minut som går.
Och nej vid klockan tre har inte bliningarna försvunnit än... Så jag släpper ut henne och rätt hade jag, hon pinkar tar tre tuggor gräs och flyr in igen med flugor o skit efter sig.
Det roliga är att medans Bette levde så var det hon som skötte snacket i stallet. Det var inte ofta man fick en gnäggning som hälsning på morgonen. Nej det lämnade Diva åt sin ömma moder.
Men nu hon pratar som en riktig pratkvarn eller som en riktig ölänning ;)
O nej ingen bebis.... Har jg nämt att det är jävligt varmt o va höggravid nu????
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar