Jag har tagit hem hästarna från sommarhagen för att dom ska få vila lite i skuggan. Och Emilia o jag bestämmer oss för att pyssla lite med dom, inte rida bara pyssla.
Då kommer det, ett av alla dessa ögonblick med sitt barn som man tar hårt i handen och knyter en fin röd rosett runt och stoppar in det långt in hjärtat. Ett av alla som man aldrig vill glömma.
Vi har ställt upp båda hästarna i gången och de står och sover med sänkta huvuden på tre ben. Jag med en lugn och ovanligt nöjd Diva, och sen då Emilia med sin Marabou. Marabou sover och Emilia står och kammar manen, försiktigt med kammen kammar hon ur alla tovor. Samtidigt som hon vartannat lägger huvudet mot honom och myser.
Så där står vi mor och dotter och njuter av varandra och våra djur, på det där kravlösa sättet. Vi vill inte få "ut" något av dom. Nej dom ger oss något utan att vi ens vet det. Ett lugn, energi och glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar