Den fruktade omtalade 3års trotsen!!!!
Den damp ner som en bomb, och nu har vi det så att säger jag bu säger hon bä. Säger jag gå då springer hon, säger jag ska vi pyssla då ska hon helt plötsligt göra något helt annat och säger jag nej då säger hon ja.
Lite såhär har vi det, o visst älskar jag att hon är bestämd. Precis så det ska va men även jag är mänsklig och ibland rinner bägaren över.
Som i affären, vi skulle inhandla lite fredagsmys. Och står vid kassan, Emilia lägger munnen emot myntutkastet (där mynten trillar ur).
Jag ber henne snällt att sluta ha munnen där det är äckligt.
Hon fortsätter...
Jag går in mer ingående och säger -sluta ha munnen emot det är äckligt, där tar alla med sina smutsiga händer och den tvättas ALDRIG!
Hon fortsätter...
Jag sliter åt mig godiset i ena handen o lillebror i andra.
Snabbt in i bilen och jag är ursinnig.
Då känner jag hur det kommer, snälla stoppa det, nej jag kan inte. Som en liten 3åring blir jag och säger - nu blir det ingen fredagsmys när du betede dig så och inte lyssnade....
Faaan tänkte jag samtidigt som orden bara kom, jag ville ju så gärna ha godis med ammningssuget som man har efter sööööötsaker!
Men nej hela familjen fick vänta, så kan det gå när tålamodet INTE är ens bästa vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar