Mors dag

Jag är världens stoltaste Mamma när jag ser vilken underbar unge jag har. Emilia älskar djuren och naturen, och vad kan vara viktigare? Att vara så otroligt känslig och lyhörd för vad naturen och djuren ger henne gör mig helt varm i hjärtat(och gråtig eftersom mina hormoner är överallt just nu). När jag ser henne tillsammans med djuren känner jag igen mig själv, och jag hoppas att hon alltid kommer känna den underbara känsla av att djuren ger en något alldeles speciellt tillbaka. Och aldrig behöva se ett djur som ett redskap. Det är något jag vill ska vara viktigt, djur kan ge en  så mycket mer än bara känslan av att uppnå grejer om man bara tillåter det. Men någongång medans man växer upp så är det så lätt att tappa bort det där man hade när man var liten.
Men det hör väl också ihop med att leva nu och inte tänka på nästa steg hela tiden. Och vilka är inte bättre än att leva för just nu än barn. Vi har alla mycket att lära därifrån och se vilken ärlig lycka som kommer om man nu bara kan njuta av stunden. Jag tycker jag blir bättre på det, och glömmer jag så har jag dottra som påminner mig.
Jag hade en underbar Morsdag som spenderades med min lilla fina familj på fastlandet hos min Mor. Systra mi och jag bjöd på mat och prinsesstårta. Jag fick en mycket önskvärd morsdag present i form av fyra kaffe koppar från Rörstrand av serien Mon amie, en serie som jag trånat efter sen jag såg att dom gjorde en ny serie av denna porslin. Jag får nämligen ett starkt minne av min mormor när jag ser detta mönster. Och hur vi sitter vid köksbordet och äter havregrynsgröt ur dessa djupa tallrikar med en rejäl smörklick i och massa sirap. Jag kanske är helt ute och cycklar mönstermässigt på porslinet men det minnet har jag. Och eftersom mitt minne är som en guldfisks så håller jag kvar detta minne även om det inte är rätt. För det är iallafall ett minne. En underbar stressfri Söndag och självklart så röstade jag med, but ofcourse.

Karate kid har inte sparkat en enda gång under hela texningen(nytt rekord)!!
Så då tackar bara jag för mig...