Pollarna

Min speciella häst. Dom har det gutt mina hästar, jag tar in dom varje dag så dom ska få slippa undan bliningarna, hettan och flugorna. Dom älskar det, kommer i full galopp varje morgon rätt in i stallet.

Ända till klockan slår tre, då min divalicous som varje gång hon hör min röst ger av en hes dov gnäggning.
Hon säger - du har inte glömt oss va? Börjar bli lite pinknödig nu.

Om jag fortfarande inte har släppt ut dom så blir gnäggen tydligare, ljusare och mycket högre för varje minut som går.

Och nej vid klockan tre har inte bliningarna försvunnit än... Så jag släpper ut henne och rätt hade jag, hon pinkar tar tre tuggor gräs och flyr in igen med flugor o skit efter sig.

Det roliga är att medans Bette levde så var det hon som skötte snacket i stallet. Det var inte ofta man fick en gnäggning som hälsning på morgonen. Nej det lämnade Diva åt sin ömma moder.

Men nu hon pratar som en riktig pratkvarn eller som en riktig ölänning ;)

O nej ingen bebis.... Har jg nämt att det är jävligt varmt o va höggravid nu????

Det enda jag tänker på

Vänta jag kände något?!
Nej bara en sammandragning...
Nu då, nu kände jag något. Den va kraftig nu sätter det nog igång!?
Nej bara en liten förvärk....
Åhhhhiiiuuuhaaa, nu då den va rejäl nu kanske det va på riktigt.
Neeej, behövde bara gå på toa för nr2...


Eftersom foglossningen är hemsk så kan jg inte aktivt försöka mig på att få igång något.
Men ni ska veta att jag aktivt försöker tänka igång en förlossning.

Dags?

Jag vill föda barn!!! Nuuuu! Idag går jag in i dagen då Emilia kom. 10dagar för tidigt. En dag känns som en evighet! Nu vill jag träffa denna karate kid jag har i magen! Jag känner mig så redo jag kan bli.
Och så e jag så nedrans trött på att ligga här som en val med kuddar överallt, mellan benen, bakom ryggen, under magen... Och så har min nacke gett sig ut på strejk, antagligen efter allt liggandes. Jag vill kunna ligga på rygg eller ännu bättre MAGE!
Bebis vi längtar efter dig nu! Åh vad häftigt det är att vi snart är fyra!!!

Höskörden

Förra året blev inget höjdarår för höskörden. Detta året blev ett utmärkt höväder och jag fick mina efterlängtade småbalar till pollarna. Och jag hade ju tur att vara höggravid och slippa att både köra ihop höet och få in det...Sicken tur;) Skämt åsido faktiskt, jag LÄNGTAR efter att få slita lite igen. Eller mest längar jag efter att kroppen ska funka som den ska igen. Men det blev runt 160 rundbalar hö. Och det finns nu för försäljning, precis sånt hö jag vill ge mina hästar.

Min solstråle fick känna på rejält barnarbete då hon mer än gärna släpade in balarna åt Pappsen, vilken råstyrka!

Jag hoppar av från ämnet...

Mina favoriter som går för jämnan just nu..
Annie Leibovitz, Timbuktu
Slå mig hårt i ansiktet, Thomas Stenström
Cannoball, Lea michele

Mina kompisar

Vi möttes på skälby för kusinträff med lek på den stora lekplatsen och för att se den efterlängtade teatern med Pettson och Findus. Vi såg pannkakstårtan förra året och det blev en succé.

Dom är för söta dessa tjejer, det skiljer ungefär ett år mellan dom men ändå är de nästan lika långa. Emilia får skylla på sina pygméföräldrar. Men å andra sidan så kommer hon fortfarande in på Ölandsdjurpark gratis ;)

Och så äntligen fick dom se teatern med Pettson och Findus, Rävjakten. Det var mycket uppskattat!

Det hela sluta i tragedi! Vi äger inga geter och på 4H ville hon ju gärna kela lite med dessa, tyvärr misstog Emilia geten för en kalv och körde gladeligen in handen i munnen på geten. Geten bet henne rejält i tummen så det började blöda. En mycket ledset barn blev det, men vad inte ett färgglatt plåster kan råda bot på vet jag inte. För det var det häftigaste plåster hon haft och så var denna händelse bortglömd.

Kvinnor?

Jag har något som bekymrar mig.

Vi kvinnor är ett mystiskt spektakel. Och sedan man blev mamma har denna insikt bara blivit starkare . Själv kan jag tycka att vi kvinnor borde stötta och sluta höja kraven på varandra, ja för inte är det från karlarna jag får prestationsångest hur man är den perfekta mamman och allt annat som ska vara lika perfekt. Nu känner jag väl att jag är betydligt mer säker i min mammaroll och skiter mer eller mindre om vad folk tycker om mig.

Men när Emilia var mindre var det inte lika lätt att strunta i dessa självsäkra kvinnor som visste "exakt" vad de pratade om. Jag kämpade i fyra månader med att amma Emilia innan jag gav upp. Och även att jag fick en väldigt nöjd tjej som inte längre var ständigt hungrig. Så åt skuldkänslorna upp en, för hur många gånger hade jag inte hört hur bra det är att amma. Finaste kommentaren var från en kvinna i 50års ålder som berättade klart och tydligt att mitt barn var hungrigt. Nej sa jag hon är trött, så jag reser mig för att lägga henne i vagnen. Ammar du inte henne? Det är ju bara att amma henne? Nej säger jag, hon får ersättning. Men hon är iaf trött (att jag ens försvarade mig) Då vänder sig kvinnan till sin 17åriga son och säger. Åhh det är verkligen andra tider nu, dig ammade jag till du var två år! Tillräckligt högt så jag skulle höra klart och tydligt. Tonårspojken skäms...

Och såhär fortsätter det så fort man är i sociala sammanhang, är det inte det ena så är det det andra.

Jag har en vän som är hemma med sina barn för att dom kan och det är viktigt för deras familj. Och kommentarerna hon får höra från andra kvinnor om hur dåligt val hon har gjort gör mig helt tvärilsk och häpen! Hur man kan sitta o kritisera en annans familjs val? Och jag undrar hur man kan godkänna dessa kommentarer i sin egna hjärna innan de kommer ut?

Och jag kan tänka mig att det är precis lika jobbigt för de föräldrar som väljer eller inte har något val än att ha sina barn på dagis fulla dagar.

Jag undrar bara när kvinnor ska komma till insikt att vi hör varandra ingen nytta av att trycka till någon i tid och otid när man själv vill ha lite bekräftelse i att man är så jävla duktig själv. När ska är det dags att vakna upp och se att varje familjs val är det rätta för deras familj. Är det något som får en mamma att må lite bättre med sina egna skuldkänslor om man får lov att döma andra och se ner på deras val?


Döma?
Vilket hemskt ord, jag har gjort det. Men många har nog hört historien om pappan som kom in på tåget med sina barn. Dom stimmade omkring och kunde inte sitta stilla och sköta sig. Då reser sig en dam upp och säger till mannen att han borde säga åt sina söner. Ja jag borde väl det säger mannen men vi kom precis från sjukhuset där de har fått reda på att deras mamma har dött...

Så även när jag satt där på stranden och pappan bakom mig satt med sin iPad och hörsellurarna i minst tre timmar den dagen utan att knappt titta på sina ungar. Så kom min dömande blick, sen tänkte jag vafaan vet jag egentligen? Han kanske har suttit uppe hela natten med ett vaket barn eller vad som helst. Vad vet jag? Inte mycket om en helt främmande människa.

Eller när jag står i kön till Sibylla när vi var på marknad. Framför mig står ett par med sina barn cirka 3 och 6 år gamla dom sitter i sina supersnygga sittvagnar och i sina lika snygga kläder. Pappan har något sailertema till kläder på sig och bakslickat hår med maaasssa gelé. Mamman kör på samma sailertema på kläderna och en hög fin tofs med mjukt snyggt långt och blankt hår i. Bredvid där vi står i kön sitter det en mamma vid ett bord med fyra barn runt sig. Hon sitter med slitna kläder och ser lite halvtrött ut, kanske inte så konstigt då hon har en cirka5månaders baby i näet. Dom två största barnen lever faan och bråkar med varandra medan mamman försöker få dom att sätta sig o äta. Sailermamman står hela tiden och vrålglor på tröttismamman och man såg verkligen de dömande blickarna. Sailerpappan blippar på sin iPhone. Och nu har tröttismamman  tröttnat och skriker till sina största barn att sätt er ner och ät upp maten annars åker vi hem direkt!!! Sailermamman ger sin man en armbåge i magen och ger honom en blick för att han ska se det otroliga som precis hände... Pappan nickar o beger sig ner i iPhonen igen.

Vad ger henne rätten att stå där och döma denna andra kvinna? Själv kokade det i mig och jag ville bara säga till henne om dom kanske skulle ta ett dömandes öga på sig självs? Ja för denna
fyrabarnsmamma tror jag iaf aldrig behöver oroa sig över att hennes barn behöver bekräftelse för att deras föräldrar hellre studerar senaste FB uppdateringen än att se sina barn i ögonen när de pratar.
Jo jag vet nu dömde jag dessa föräldrar, men jag blev så otroligt förbannad. Som om sailermamman aldrig skrikit åt sina barn som den perfekta mamman hon är?!

Nä ärligt talat om man kanske skulle bry sig lite mer om sitt egna o mycket mindre om hur andra lever sina liv? Jag säger det igen, vi kvinnor vet hur mycket krav vi har på oss och hur det är att leva med dessa. Vi kanske ska sluta spä på dessa krav ännu mer. Och istället ge varandra sanningen  än den perfekta glorifierade?

För ärligt lika surt och skönt som det var att sluta amma Emilia, lika jobbigt och behändigt borde det ju varit att ha en unge hängandes i tutten i två år?. Och underbart som jobbigt borde det ju vara att ständigt vara hemma med sina barn. Och lika lärorikt och ledsamt borde det ju vara att knappt hinna se sina barn om vardagarna.

Alla familjer gör rätt i sina val anser jag.

Smultronjakt

När mamman är halvt förlamad så får man hitta nya lösningar på att ta sig ut i markerna i jakt på äventyr. Fyrhjulingen är min bästa kompis, mjukt, jätte mjukt säte och vi kommer fram nästan överallt.

Och får jag presentera fångsten!! Hälften åkte i magen direkt, men några skulle upp på strå och sparas till Pappsen kommer hem. Hon är för fin, min unge alltså med ett hjärta av guld.

En liten konstnär

Jag är så jäkla nöjd! Vi har nämligen fixar ett pysselrum till Emilia. Vårat hus är inte det största om man säger så, så då när man får en snilleblixt och iden som var i huvudet blir exakt så bra i verkligheten blir man så glad!

Emilia äääälskar verkligen att pyssla klippa och klistra, pärla och måla, bygga och meka. Hon kan hitta det mesta i skogen som ska med hem och pysslas ihop till någonting. Jag älskar det, själv har jag jättedålig fantasi så det är inte från mig hon har fått skaparglädjen. Alltså hon kan sitta i lätt en timma och finurliga klart en teckning.

Men innan då hade vi inte riktigt någon ordning på alla grejor utan halva köksbordet var beklamrat av grejer och halva tv-rums golvet var som ett bombnedslag av pysselgrejer( inte för Emilia, nej mer en fulländad ateljé där hon visste exakt vart allt låg.

Och nu då! En riktig ateljé där hela familjen vet vart allt ligger. Åh så bra det blev och va nöjd Emilia blev.

Pontus har också högtryckstvättat grishuset och tömt det på inredning. Lite sorgligt får jag medge, men när Gullan min fina sugga såldes så slutade det vara kul. Slaktsvin är inte riktigt min grej. Det var så otroligt kul förra sommaren att släppa ut suggorna med nitton kultingar på en baota åker! Lycka sann lycka! Jag hoppas att kalkylerna går ihop i framtiden, för att få föda upp särskilt grisar på ett så naturligt sätt hade känts så roligt och givande. Men vi kommer helt klart räkna ordentligt på det, för det är ordentligt med merjobb att föda upp kravgrisar mot konventionella grisar. Och jobba gratis det funkar inte hur kul det än är.

Mina tankar

Har suttit och kollat runt lite i bloggvärlden idag, mest mammabloggar. Det som slår mig med häpnad är hur sjukt materiella alla bloggar är. Helt galet! Är det inte kläder till sig själva och barnen så är det nya inredningsprylar, ny tv, hur mycket man spenderat på Ullared m.m.

Alltså don't get me wrong jag shoppar också. Men för dessa människor verkar livet kretsa runt senaste köpet. Att hela ens existens kan kretsa runt detta och hur man kan känna att detta är det man vill skriva om?

Jag bara äääälskar Astrid Lindgrens filmer och önskar ibland att man levde då. Det var helt säkert skit tufft med det mesta att få mat på bordet och sköta gården. Men vi människor är så sjukt giriga! Vi ska bara ha och ha och tar betydligt mer av naturen än vad vi behöver! Inga andra arter tar mer än vad de behöver.

Som sagt jag shoppar med, jag går och tänker på vad jag vill köpa i ungefär en månad. Sen står jag och velar, klipper till. Och åker hem med dåligt samvete, behövde jag verkligen denna grej? Även att jag verkligen vill och oftast behövde grejen(inte alltid). Samvetet försvinner efter några dagar, ungefär som våran jord. Sakta men säkert försvinner den ju mer giriga vi blir.

Jag har helt skippat nyheterna på tv och radio jag är nämligen sån så att hör jag hemska saker går inte mitt liv bara vidare. Nej jag gråter, tänker och tänker alldeles för mycket tänker jag. Så jag stänger istället av för jag mår alldeles för dåligt av allt skit. Däremot tittar jag på lilla aktuellt, där vet ni där berättar dom också om bra saker som händer.

Kontentan av detta, jag kommer inte fortsätta läsa mammabloggar. Det gör mig alldeles för irriterad hur folks liv kan kretsa kring senaste prylarna.

Badat

Ligger som en strandad val i skuggan vid stranden. Vi hade tur, Emilias farmor va här och hennes syster med barn. Så Emilia fick en lekkompis i perfekt ålder, tillräckligt gammal för att kunna hålla koll. Så som sagt jag ligger här i skuggan o njuter lite.

Jag får rätt då många konstiga blickar, jag o magen. Och många - är det tungt??

Att ha en bonde som man

Kan man tro är likt ett bonde söker fru avsnitt...

Verkligheten är inte lika guldkantad, vår och sommar har jag aldrig en Karl som kommer hem innan klockan sex utan det är mer åt klockan sju. Och många kvällar går åt att trösta en pappatokig dottra som hellre utav allt vill att han ska natta.
Jag älskar livet på landet och skulle inte vilja byta min livsstil mot något i världen, MEN....

Gravid i vecka 36, 30 grader ute, 27 grader inne och halvt förlamad från höfterna och neråt...
Jag oooooorkar inte.... Jag dör i värmedöden!!! Och Emilia får sin underhållning från tven då jag dog aktivitetsdöden för två veckor sedan!! Det jag tvingar mig att göra är att laga mat, ingen gourme mat men mat. Så det är inte så svårt att räkna ut att Emilia blir otröstlig när pappa ringer i höskörden och berättar att han inte hinner hem till hon sover.

Visst finns det fördelar med att vara bonde. Och jag visste exakt vad bondeyrket kommer med för nack och fördelar.

Men nu då när jag är i slutet på denna sjukt smärtsamma graviditet ... Så vill jag bara ha hem min man och få lite hjälp(mest att Emilia får ha lite skoj).

Det är tur att min dotter är full av empati. Världens underbaraste!

Älskar treåringar

Emilias och mitt samtal igår efter godnatt sagan.
Emilia berättar hur mycket hon älskar mig fem gånger. Jag berättar hur mycket jag älskar henne 6 gånger. Och efter fem pussar så kommer treåringens funderingar.

Emilia: mamma, när du somnar och ligger med öppen mun då känner flugorna bajslukten.

Jag: halv skrattandes, jaha.

Emilia: flugor älskar bajs mamma, så då äter dom upp allt bajs i munnen.

Jag: hahahaha okej Emilia.

Emilia: så när du vaknar sen mamma så har dom ätit upp allt och bajset är borta.

Jag: haha tycker du att jag luktar illa i munnen Emilia? Haha.

Emilia: nej mamma det gör du inte.

Jag Tog det hela som ett väldigt rart sätt av en treåring att försöka berätta för sin mamma att det är dags att borsta tänderna.

Mervärdet

Politikerna vill ha fler grisbönder, och mindre importerat griskött från Danmark. Vi har möjlighet i Sverige att producera mer griskött säger Eskil Erlandsson. No shit sherlock!!! Detta kanske ni skulle börja tänkt på innan tusentals grisbönder la ner sin produktion. Men hur ska detta gå till då? Jo ansvaret ligger på handeln och konsumenten berättar dom så fint. Och ligger ansvaret där då är det nog inte många som vill starta grisproduktion. Handeln är ute för att tjäna pengar och konsumenten vill spara. Till den politikern som säger att konsumenten vill ha mervärdet dom får för det svenska köttet kan ju ta en titt in i en grisproducents ekonomi. Danska bönder kan föda upp djuren på ett billigt sätt som djuret i sin tur får lida för och våra barn sedan får lida för när vi har helt antibiotikaresistenst samhälle.
Jag är stolt över vår djurhållning och regler i Sverige och jag tycker absolut att de ska fortsätta följas. Men vi har svart på vitt att konsumenterna och handeln inte är beredda att betala för detta. Ska vi i Sverige följa dessa regler ska köttet som importeras också ha följt samma regler. Annars kan jg tycka det är märkligt att regler som sätts i Sverige och av EU för hur det är okej att föda fram ett djur till slakt för att sedan ätas i svenska hem. Men sedan totall dräper man dessa regler när man då tar in utländskt kött från (för oss som föder upp svenska djur) orimliga djurförhållanden.
Det ska finnas valmöjligheter för konsumenten heter det, men regler vi lever för i Sverige blir ohållbara för en grisbonde som ska konkurrera med utländska förhållanden.

21 ton danskt griskött tog ica tillbaka, jag undrar om ni förstår hur många grisar som slaktades helt i onödan?

Jag tycker ansvaret ligger hos politikerna. De satte reglerna, nu är det deras ansvar att de går att producera griskött inom dessa regler utan att behöva gå i konkurs eller jobba dygnet runt utan att kunna ta ut en rimlig lön.

I väntan på hovslagaren

Då knäpper jag lite bilder, med min mucho bra mobilkamera.

Och till dom som säger att shettisar icke är bra barnhästar, in your face. Tror det mer har att göra med uppfostran än något annat. Den roligaste tiden med hästar för mig var helt klart när Mamma hade ridlekis och man fick rida fem shettisar om dagen om man så ville. Jag och bästa kompisen Fia hade så jäkla roligt och skrattade oss igenom skogsturerna så man hade magvärk. Så för mig är dessa miniatyrhästar guld värda.

Det börjar kännas nu

Pjuuuuuu! Jag har nu kommit in i vecka 35 och har så mycket förvärkar att jag trodde bebis ville ut igår. Falskt alarm, bara att åka hem med värkar o keep on Living. Med Emilia hade jag inte en enda förvärk.
Så det är verkligen lågvarv här hemma nu, och jag lindrar mitt dåliga samvete gentemot min dottra med att tänka att man får otrolig fantasi utav att ha lite tråkigt. Och så hoppas jag en smula på att bebis gärna vill titta ut lite tidigare.  Men det är mycket märkligt hur man alltid brottas med detta samvete, och har jag inte dåligt samvete så får jag dåligt samvete över att jag inte har det...

Måste bli snällare mot mig själv.

Åh vad vi längtar efter denna lilla människa!