Nyår...

Jaha så då sitter vi här som vanligt, bara lite tröttare än vanligt eftersom man nu kan kalla sig småbarnsförälder. Nyår...Vilken jävla högtid... Man sitter skit trött och väntar in alla förbannade raketer. Så man äntligen kan gå ut och stirra på sina tokiga hästar som håller på och flyga över boxarna. Samtidigt som Pontus får sitta inne med en ängslig hund och inte försöka låtsas som om någonting händer för att spä på hennes rädsla. Nä för tusan hellre hade jag sovit som en stock, och njutit av mina få timmars sömn. Det ända positiva var att vi faktiskt lyxade till det och gjorde en asgod lammstek till middag, efterrätt bestod av pannacotta toppad med granatäpple. Supernajs, men sen då. Jo då hade i vanliga fall sängen lockat mer än stallet.
Men men vad är inte en kväll med avskjutna händer, hus och lagårdar i brand, bortsprugna djur, fylleslag...?

Gott Nytt Jävla År

Mvh Bitter Kärringen

Hipp hipp HURRRAA!!!

Finaste tjejen!



Barnkalaset:)
Inte är det lätt att ta kort på barn o vuxna samtidigt...


Ett släp till min Jonne fick jag, alltid bra att ha när man ska hjälpa morsan att städa...

En pulka fick jag, och så här kan det gå när snön lyser med sin frånvaro...


Helt galet att det är 1år sedan vi fick våran fina dotter! Och dagen innan sin 1års dag gick hon sina första kliv. Det är helt ofattbart vart tiden har tagit vägen. Nästa år blir det nog en skottkärra och grep i födelsedagspresent. ;)

Hoho finns det några snälla barn?

Första tomtemötet!

Äsch jag sticker upp för trappen istället...


2:a Jultomten, lite rundare om magen än första;)

Snörena var roligast!


Julen fick en helt ny mening med en liten plutta att fira med.

Cristmas

Vi trotsade regnet i Lördags. För på mitt schema stod det nämligen gransågning! För lite regn har väl ingen dött av? Så på med regnskyddet på vagnen och ut med sågen.Halva vägen ut och det spöregnar sådär från sidan rakt in i vagnen och Emilia ser måttligt road ut.
Emilia!, detta är faktiskt tradition. Och det ska vara mysigt att gå ut i skogen och hämta gran... Så dyngsura, frusna och buttra släppar jag in min familj genom dörren med granen. Alla samlade i vardagsrummet med granen i sikte.

- Men fin var den, tät och fin ju. Eller hur Pontus?
-*tysnad.....

Helt klart värt det :)

Badtokig

Mamma och Pappas underbara tös

Den sanna humorn

Jag står i stallet och mockar skit med Emilia som åskådare som vanligt.
Emilia ser lite utråkad ut eftersom jag nu mockar i spån och det tar en jävla tid. Så jag tar ett greptag med skit och slänger i skottkärran samtidigt som jag säger ordet BAAAJS och skrynklar på näsan! Och Emilia lägger av världens garv. Så där sitter mitt lilla underbara barn och asgarvar åt ordet BAJS samtidigt som jag står dubbelvikt i boxen och asflabbar. Mor och dotter med exakt samma humor. Så det blev en riktigt underhållande mockning den dagen. För varje bajstag var precis lika roligt...
Sen begav vi oss in för att käka lite krubb. Och Emilia sitter i godan ro och äter. Då lägger hon av en brakfis och börjar garva, trycker på och ut kommer en ännu större! Vi båda två sitter och skrattar så magmusklerna gör ont. Och brevid sitter pappsen och glor lite konstigt på mig. Jag menar hur kunde han undgå att min humor endast består av bajs o kiss humor och så en skvätt av skadeglädje såklart?.

Pictures

Jag är jätteduktig på att äta, sålänge jag får äta själv!

Gullunge

Såhär blir det när pappsen fixar frillan:)


Lite hur veckan har sett ut för oss i bilder.
Annars har det varit 1års fotografering hos atelje Wallander. Bilderna kommer på Måndag och jag kan knappt bärga mig. Dom kommer nog bli helt underbara.
Veckan på jobbet har gått superbra, alla hyddor är nu nytvättade av moi:).
Och löpmagsoperationen gick bra, tråkigt bara när dom får det. Men känslig för sådant är jag inte, medans jag stod där med ett tarmpaket och löpmagen i mina armar samtidigt som Karin sydde. Så samtalde vi om likheterna mellan kofödslar och människofödslar. Och kom fram till att det inte är så stor skillnad. För hur våra underbara kroppar bara vet hur dom ska göra och ut kommer ungen. Nu har ju både jag och Karin haft lätta förslossningar så jag drar defenitivt inte alla över den gränsen. Vissa får ju en helvetes förlossning och då är det ju kanon att hjälp finns precis när man behöver.
Hästarna då? Ja dom står här i hagen. Och så fort mitt dåliga samvete kommer över mig att jag inte hunnit göra så mycket. Så strör jag lite extra spån eller lägger in lite extra mat. Så lite nöjda är dom väll iallafall...

Att bo på ön

Hos frisören
Jaha, och vad jobbar du med då?
- Jo jag jobbar på en mjölkgård.
Nähä vart då?
-Sörby, hos Folkessons
Nämen hans kusin känner jag, Johan. Han bor ju på granngården... Jo jag bor ju i Bredsättra så det känner jag till. Säg inte att ni har Karin som veterinär?
- Jo.
Ohh gud hon är världens bästa.
-Ja jag vet hon är mer än bara vetrinär hon.
Jaa hon är min killes Pappas fru.(Alltså inte hennes svärmor fattar jag det som, utan Pappans nya fru?). Så jag känner henne privat också, jätte mysig.

Hos gynekologen
Jag såg i papprena att du bor i Högtomta.
-Ja
Jo jag bor i Åstad så jag kör förbi där varje dag. I vilket hus då?
-Eee...Jag förklarar.
Jaha där, med de där två hästarna vid vägen?
-Ja
Gud va fint ni har gjort det. Det var ju väldigt nergånget innan.
Allt detta under pågående undersökning.

Hos BHV
Ja Emilia kommer väl bli en riktig liten hästtjej?
-Va??
Jo jag ser er ju alltid ute hos hästarna när jag kör förbi.
-Eee okej, jo det kommer hon kanske att bli.

Ett litet utdrag hur det är o bo på ön. Man kan säga så att privatliv, vad är det?
Men jag älskar Ön ändå, skulle aldrig kunna tänka mig bo någon annanstans nu!

bitter

Som faan på folk som inte kan ha koll på sina hundar! Här på högtomtagatan eller hela Öland verkar det som. Har man nämligen ingen gräns för vart hundarna ska stanna inom (havsgränsen kanske). Nej här släpper vi alla vind för våg och hoppas på det bästa. Jag menar självklart måste ju hundarna få leka av sig med andra? Gahhhh! Så nu efter 5:e gången som jag håller på och köra på hundstackarn så stannade jag och gick in till hundägarn.
Och till historien hör också att hunden sitter i löplina 24hour, eller ja varje gång jag kör eller går förbi så sitter den där o skäller o skäller. Jag undrar bara vad man får ut av sitt husdjur när den sitter utanför dörren hela dagen?
Har man en jakthund som sitter i hundgård hela dagen så får man ju iallafall ut jakten av den.
Men en sällskapshund då? Jag fattar inte.
Så jag frågar varför hunden rymmer jämt och är nere och springer hos min tik? Jag vill inte ha några valpar. Och min hund håller sig innanför sin gräns.
-Jojo jag får väl koppla honom bättre.
Då kokar det lite smått i mig. Koppla? Du kanske skulle ta o bygga en hundgård med något skydd så hunden får något att gå in i. Och då kanske han håller sig där han ska?
-Njo, nja kanske...
Tokig blir jag. Jag vill faan inte vara den som en dag kör på någons husdjur.

Och sen får jag inte ha Diva lös i ridhuset längre. Hon gör visst spår i underlaget. Men eftersom Diva enbart travar och skrittar så tycker jag det är lite smått konstigt hur det kan göra större spår mot när jag hoppade och löshoppade henne innan back in the old days? Men jag är väl bara en sån där konstig människa som håller på med sånt där konstigt markträning...

Något positivt nu då. Emilia håller på att lära sig o fejkskratta. Och hon är så söt. Ett jätte mörkt, hest skratt tittar fram då och då. Underbara barn!
Och på Lördag är det tjejmiddag hos Johanna. Det behöver jag efter veckans slit. Men slitet har lönat sig. Korna mjölkar som aldrig för, och kalvarna är så himla fina. Dom ser ut som belgian blue kalvar, och så ser det ut som om jag har sprutat på dom glansspray. Pälsarna skiner så man får ont i ögonen;)

Get redy!

För ett mega inlägg!
Och så blev jag påmind av alla som är hurtiga och sätter fram stakarna i tid att det ju är första advent imorgon. Så Lördagen har gått i julpyntandet och städandets anda. Och ja det tog faktiskt hela dagen. Så idag började faktiskt julstämningen komma lite smått. Och jag bara längtar tills våran första jul ihop med Emilia. Och sedan slog mig en underbar tanke, att nu är vi ju en egen liten familj. Och då börjar man ju på riktigt sätta sina egna traditioner och julfirande ihop. Ja nu kan vi bestämma själva hur vi vill ha våran julafton. Med paketöppning, tomte, mat och allt som hör därtill. Innan har man ju bara åkt iväg och firat, men nu så börjar man fira mer på riktigt hemma med sin egna familj. Och jag kan tänka mig att det bara blir bättre och bättre för varje år som går. Ju äldre hon blir. Jag längtar till att man står själv och fixar köttbullar och skinkan. Och när man står med risgrynsgröten på morgonen, samtidigt som Emilia vaknar tidigt och tassar ner för trappen förväntansfull på vad tomten har smygit in under granen till henne. Åh vad underbart det kommer vara. Jag älskar Julen helt enkelt.
Men som sagt städningen idag då, ja den gick väl sådär. Lite skit i hörnen har väl ingen dött av. För testa själva att försöka få det rent med en unge som antingen hänger i slangen eller stänger av hela tiden och så går det också bra att ha dammsugaren som en form av lära gå stol också....


På jobbet så har det gått i klövarnas tecken! Verkat kor halva min vecka, eftersom jag var ledig i Måndags...Så en halv för min del. Korna skötte sig utmärkt och jag kände en stor skillnad från när man verkade uppbunda kor. Dessa visste ju faktiskt hur man går!;) Så som sagt alla skötte sig och vi var på bra humör. TILLS! 854(har jag för mig att hon hette, vill helst radera henne ur minnet) kom. Först var allt frid och fröjd vi föste på henne och en till in i fållan. Som var bunden med ett rep. Andreas gick iväg för att räkna hur många det var kvar. Och då börjar hon trycka på grinden. Jag slår till henne i huvudet med min påfösarpinne, inte en reaktion. En gång till slår jag och skriker lite på henne. Hon total ignorerar och trycker på grinden så repet går sönder. Båda korna flyger ut och där står jag med min lille pinne. Och tänker -Jamen jag står väl kvar här mitt i kons väg för hon vänder väl när jag står här med min pinne?. Nope! Hon springer rakt på mig så jag kastar mig ner i skiten och ser massa klövar runt mig och tänker mina sista tankar här i livet... Det gick dock bra de sista tankarna kan jag spara till någon annan gång visade det sig. Men jag reste mig upp täckt i skit men annars gick det bra. Sex vänder försökte vi oss på henne, tre man. Eller två och en kvinna... Men icke hon bara blundade och sprang. Så till sist så tog vårat tålamod slut och vi gav upp. Hon får väl gå och ha ont då var våra sista ord. I huvudet var dock mina sista ord - slakt?


Imorgon blir det julstök med familjen. Binda kransar och göra korv på både gris och lamm. Och så ska jag bjuda på en galet god lammsoppa. Receptet fick jag av min vän/gourmekock Johanna. Mums!

Favvolåten

And i wish nothing but the best for you...
Jag vet inte vad den heter men när jag hör den på radion så blir man alldeles tårögd. Så otroligt fin!

Annars då? Jo här rullar livet på. Jag har jobbat helg och den gick utmärkt. Inga komplicerade grejor som gick sönder och bara en kalvning. 709 Min fina kossa är så söt, hon följer mig med blicken så fort jag går in hos korna. Och blicken säger -kom och gosa med mig min favvoskötare;)
Annars så rullar livet på så just nu -upp och jobba vid sex, kommer hem, leka, äta, natta, fixa hästar, duscha och sedan försöka hinna med min kärlek oxå. Pontus är verkligen helt underbar Pappa och sambo alltså.
Sådär ser det ut nu -något som kallas livet kanske? Jaja jag måste väl få några veckor på mig att vänja mig vid allt. Jag menar innan man har kommit in i det och allt rullar på som om man vore en duracellkanin. Tills man slår huvudet i kudden och slocknar som en kubbad säl.
Emilia håller på att lära sig att göra slängpussar, hon kommer bara till att pussa i handen men attans vad svårt det är att få iväg dom;) Hon är så otroligt fin min lilla gullunge!

Bette Baev

Bette Baev
-83
Imp. Danmark



Bette min allra första ponny. Hon är kvick och har en sån personlighet som många inte förstår sig på! Men bättre ponny får man leta efter, orädd, bestämd, men visar alltid på sitt egna speciella sätt att hon mest av allt bara älskar mig. Vi har upplevt så mycket tillsammans och hon har verkligen en speciell plats i mitt hjärta! Från vilt sken i meterdjup snö till ritter i skogen där hon har hoppat allt från två meter breda bäckar till 1.60 höga träd grenar o allt det för jag bad henne. Att sura ihop när det var dags att gå in i en transport var ett säkert tecken på att det skulle gå åt skogen på tävlingsbanan. Men gick hon upp så var det ett faktum att vi skulle stå på prispallen, inget mittimellan! Som så många har sagt genom åren : Ni är så perfekta för varann "lika sura båda två". Men vi vet bättre Bette för vi visar bara våran kärlek på ett väldigt speciellt sätt.




Gud vad jag älskar dig Bette, och gud va jobbigt det är att se dig bli gammal.

En tanke

I hårda tider klamrar man sig fast.
I ljusa tider glöms man nästan bort.

Tack

Emilia tackar så mycket för att ni källsorterar.

Så att min framtida värld blir lika ren och grön som eran har varit.

Å hu va det går

Morgonpass. Det är vad jag jobbar denna vecka. Och gud va gutt det är o börja tidigt, och komma hem runt klockan ett. Det känns som man har hela dagen framför sig. Och varje dag tackar man för att delade pass är ett avslutat kapitel i mitt liv!
Men så var det ju det här med graviditetskilona som skulle försvinna när man börja jobba... Det går nog sådär, för med tanke på att vi har robotar som fixar mjölkningen och lastmaskin som mockar hyddorna.Så det närmaste förbränning jag kommer är när jag jagar kor till roboten. Och på det så ställer Lovisa ut kakor till fikarummet. Hade det varit några torra gamla kakor så kunde man väl kanske ha kunnat hålla sig. Men när det är sånna där riktigt saftiga och cola-aktiga kakor då är fingrarna i burken jämt och ständigt. Så någe smal lär man inte bli. Men skit i det!

Och min lilla Stjärna i lagårn Stjärna709 är en riktig höjdare. Hon sköter sig utmärkt, näst bäst om man räknar mjölkproduktionen per dag. Det var ju det jag sa;) Och Jocke berättade att hon ska semineras med den finaste tjuren, klart hon ska ha den bäste. Så hon fick sig en rejäl ompyssling idag. Med massa kli:)


Och Emilia kämpar för fulla muggar med att hålla Pappa sysselsatt här hemma. Hon ska nämligen ställa sig mot ALLT! Och trappen ska hon upp i ungefär jämt. Det är så otroligt vad som kan hända på bara en dag. Från ena dagen till den andra så har hon lärt sig massa. Som att fejk rapa, prutta på beställning, räcka ut tungan, öppna blöjan, dra ut alla sladdar, kissa på min luddiga matta m.m. Det kanske inte är saker som man nödvändigtvis behöver kunna här i livet. Men otroligt underhållande är det iallafall:)
Det är en stor tjej jag kommer hem till nuförtiden:)

Inte så lätt

Jaha och klockan började närma sig halv fem. Och det är dags o putta in lite kor till roboten...Men eftersom man är ny i gemmet så vet jag ju inte vilka kor som faktiskt går in utav sig själva efter lite längre tid bara. Så jag skriver ner alla nummer som har gått för många timmar utan mjölkning. Ungefär 15 stycken, de senaste dagarna har Andreas varit med och hjälpt mig sortera ut de viktigaste. Men jag tänkte hellre en för mycket än att man missar någon viktig. Efter 1 timma utav letandes i lagårn så återstår det bara två stycken, 2016 och 536. Fem varv senare så hittar jag dom fortfarande inte. Mitt tålamod börjar ge upp och jag ser att fler och fler kor köar för att få bli insläppta och börja mjölkas. Så tillslut ringer jag till Andreas, jag hade ju helst sluppit eftersom det känns ju lite rookie att behöva. -Jaha de där två dom går ju typ in 15gånger varje dag så de kan du strunta i...

Så innan jag gick hem funderade jag allvarligt på att ta med mig lite papper hem och plugga på ko numrena över helgen.
Faan va jobbigt det är att inte känna igen korna. Det jobbet jag gjorde på 1,5 timma brukar vara undanstökat på en halvtimme...

Åååhh JOBBA!!

Och så var jag äntligen igång igen. Fytusan va jag har längtat efter att sätta armkrafterna i en skitig kalvbox och mocka rent, eller ta tag i skrapan som om man tror att det håller sig rent i mer än 1minut, eller kämpa med den där kalven som aldrig lär sig att dricka ur napphink så man får stå med krökt rygg tills man knappt känner sina ben längre och kalven bara stretar emot. Ja även om ni kanske inte håller med mig i att dessa saker har sin tjusning. Så känns det så jäkla gutt att vara tillbaka. Att få använda kroppen igen, och jag förvånas hela tiden över hur lätt allt är. Rulla en halm bal-lätt, bära 20 liters span-lätt, bära spånbalar-lätt. Och då får man påminna sig själv om att sist jag gjorde detta hade jag sån foglossning att jag trodde att höfterna och neråt skulle dra sin kos och strejka från resten av kroppen. Vi får väl dock se om kroppen håller med om ett par veckor, efter den chockartade igångsättningen;) Skämt åsido. Vi har det väldigt glassigt på jobbet med våra fina robotar. Det känns så skönt att få fokusera på massa andra viktiga saker. Och det är så kul att få jobba i den nya och fina lagården!

Första dagen däremot fick man ju känna sig som en newbie. Jag hade ju ingen aning om hur de nya rutinerna funkade. Kände knappt igen några kor förutom de som var kvar från gamla. Men instruktionen som jag fick av chefen var -Ja du hittar väl något som du tycker är viktigt?. Så jäkla skönt att få ta egna intiativ, och det är det jag alltid har gillat med att få jobba hos Andreas. Man får ta ett eget ansvar för vad som behövs göras. Och ingen som springer efter för att se vad du har gjort och berätta vad som ska göras.
Men jag skulle ljuga om jag inte säger att mitt hjärta höll på att spricka av längtan efter Emilia när klockan började närma sig sju i Tisdags. Jag skulle sluta vid sex men var inte färdig förrens kvart i sju. Och ju mer klockan närmade sig sju så visste jag ju att risken var större att hon sov när jag kom hem. Och det gjorde hon också.
För jag har verkligen längtat efter att komma in genom dörren och säga -mamma är hemma! Och se min fina dotter komma krypandes det fortaste hon kan upp till min famn. Men det hann jag de andra dagarna, och vilken känsla :)

Ledsen liten tjej

Igår firade jag och Pontus 6 härliga år som förlovade. Så vi kallade in barnvakt(mormor) och åkte in till storstan. Där blev det 2 rätters, och bra det. För det hade inte gått ner en smula till i magen. Efter en jätte mysig kväll med framtidsplanering och tillbakablickar på vårat liv tillsammans så styrde vi nöjda hemmåt. Mormor har ju en bit hem så hon var nog glad att vi kom hem i skaplig tid. Emilia och mormor hade oxå haft det riktigt trevligt. Nattningen hade gått galant förutom att hon hade laddat upp ett fint paket lagom tills vällingen tog slut.

Men där tog också det roliga slut. För efter mormor hade åkt hem så vaknade Emilia med ilskrik. Hon var helt otröslig... Så natten gick i ett vaket tillstånd. Tillslut tog jag till med en panodil (tack My för tipset). Och Emilia fick iallafall några timmars sömn framåt morgonen. Och vad hade kommit fram när vi drog oss med tunga steg ur sängen i morse? Jo två tänder! En uppe och en brevid de två hon redan har nere. Vad jag blev glad att det var tänderna och inte något annat som spökade. Så snart kommer Emilia se ut som en riktig stor tjej med massa vassa gaddar i munnen.

Så nu åker hästarna in för jag ska sova! Ja iallafall några timmar hoppas vi på...

Kärt besök

Fick ett efterlängtat besök av Angelina och Ellie igår. Tyvärr sov Emilia typ 3 av de 4 timmarna som de var här. Men när hon väl vaknade så blev hon glatt överraskad. Massa cathing up blev det eftersom det var ett tag sedan vi sågs.

Fina strumpor du har tyckte Ellie.



Fick bli en dubbel blogg idag eftersom jag såg att det var ett tag sedan jag bloggade...

Lugn för själen

Mitt lilla troll har kommit på hur man öppnar skåpsluckor. Oj vad spännande saker som kan gömma sig där.

Påkommen!!!

Ehhh... Mamma, jag skulle bara plocka fram dosan till dig...



Promenad i slottskogen med Sofia. Den skogen är så underbar att gå i. Nästan den finaste jag vet. Fast bokskogarna i Skåne slår iofs allt. Urmysigt var det men tyvärr gjorde sig min dåliga kondis påmind då jag hade puttat vagnen i otaliga uppförsbackar(jag vet, det är nog de ända uppförsbackarna på Öland;)). Så när vi kom till bilarna skakade benen av trötthet. Men gutt var det!

Ja må hon leva!

Olivia har fyllt 1 år! Och det ska ju självklart firas med dunder och brak. Stort grattis fina Olivia.

Födelsedagsbarnet Olivia!

Tårtdags :)

Lek och bus.

Emilia fick testa Olivias present.

Fördel

Alltid har denna begåvning varit en nackdel i mitt liv. Alltid har jag fått vänta bara för att jag är en rackare på det. Och alltid har man fått höra att man är slarvig bara för att man är för snabb. Så alltid har man fått stå där som ett fån och titta på när andra gör samma sak fast tusen gånger slöare... Jo jag pratar om min stora gåva här i livet. Att mocka skit! För jag har då aldrig träffat på någon som gör det lika fort och noggrant som jag(fast bara i halm). Och alltid har det varit jobbigt.
När jag jobbade i travstallet och hade mockat klart, ja vad fick man göra då? Jo stå och VÄNTA tills min co-worker var färdig så man kunde börja köra lite hästar. Oftast blev det ju så att man tog grepen och hjälpte till. Ännu en nackdel, jag har alltid fått hjälpa den andra. Och den största halmpillaren jag känner är min mor. För ett tag när vi alltid var lediga vid samma tidpunkt så hade vi telefonkontakt vid mockningen. Jag hann alla mina boxar, strö, vattna och fodra under tiden var mamma färdig med ungefär 1:a boxen. När jag hade hästarna på Barkestorp var det samma visa, Annika stod och pillade under tiden jag hann färdigt mina boxar. Så att jag ofta fick börja fylla på hö åt henne. Nu vet jag att hon kommer skylla på att mina hästar är betydligt renare än hennes häst var. Men jag hade två och hon en!;)
Den enda som kanske skulle kunna mäta sig med min mockning är Fisa-Lisa.
Ja ush vad jag har haft det jobbigt;)

Men äntligen har jag nu funnit en fördel! Emilia hinner ALDRIG tröttna i stallet. Hon hinner knappt blinka innan det är över.

Så nu har mina mockar-skills blivit behövda! Finally!!!

Skrutten lutten Li

Så var det färdig simmat för denna gång. Och nu känner jag att jag kan ta allt som vi lärt oss och bege mig till badhuset istället på egen hand. Det har blivit så stora grupper på babysimmet nu så tiden man får är rätt knapp. Och så självklart så hänger det lite på jobb tiderna. Det kan bli lite väl stressigt att hinna med allt. För nu är det nedräkning, 1 1/2 vecka kvar tills verkligheten börjar.


Färdig simmat!

I möjligheternas värld

Här hemma tar vi oss nu fram utav egen kraft. Och mamma blödig som hon är lipade ju självklart när första kryptagen kom. Men en helt ny värld av möjligheter har nu öppnats...




Och jag kan nu göra saker som. Riva ner Emblas mathink, plaska i Emblas vatten och banka med Emblas matskål. Men mamma förstår inte vad det är med Emblas saker som är så fascinerande. Men Embla är ju det bästa i mitt liv, eller ja tätt följd efter Pappa och Mamma iallafall...

Vän dag

Jag och Sofia tog racergolfen till Annika. Och herregud vad hon är duktig med Caprice! Helt otroligt att man kan få en häst att gå så fint på enbart 3veckor. Det säger ju inte lite om hur Annika rider. På kvällen var det dags för partylite och det blev lite köp(även att jag inte tänkt det). Men snart tjänar jag ordentligt med pengar igen och då kommer nog ekonomin ikapp. Jätte trevlig kväll i goda vänners lag!

Helt galet fint gick Prissan!!!!!

Oj va jag blev törstig.

Stretcha är ett måste efter passet!

Oh my god!

Red Diva nu på förmiddagen när Emilia hade knoppat in.
Shisse va duktig hon var! Jag börjar äntligen vänja mig vid o rida i min westernsadel. Och hon gick som en klocka. Igångsättningarna som har varit lite av ett problem gick som smort. Så jäkla säker! Vi red i serpentiner över bommar, och zik zak mellan koner, i trav! Och hon höll sin form hela tiden utan avbrott och tempoökningar. Sån liten pärla var hon. Men som sagt hon går från klarhet till klarhet! Och som Sofia sa - Man får skryta när man faktiskt är duktig på något!

*Host

Åhh herregud va sjuka vi har varit!! Rösten gav sig vika på hästkvällen så Sofia fick agera röstersättare;) Men det gick faktiskt finemang! Diva skötte sig som vanligt utmärkt och Sofia kom som vanligt med superbra ideer. Även att det kan ta lite tid innan jag fattar...Men till slut så:)

Men på tal om sjuka, så medans jag och Pontus låg nerbäddade i soffan i självömkan. Så var det dock inget fel på Emilias framfart. Full rulle med snoret sprutandes ur den lilla snoken. Hon har även lärt sig att man kan blåsa bubblor med snoret. En viktig sak att lära sig tycker jag. Men som sagt jag och Pontus verkar ju vara riktiga klenisar...

Till Emilia

Dagen då du kom!
Om vi ska beskriva denna dagen med tre ord så säger vi nervöst, känslosam och den underbaraste dagen i vårat liv!
Det hela började den 26 December på en Söndag, vi var propfulla med mat efter att ha firat jul överallt. Men bestämde oss för att åka på mellandagsrean och köpa ett Nintendo Wii. På kvällen bestämde vi oss för att spela spelet och din mamma var ju tvungen att testa alla banor och rörde därmed på sig väldigt mycket mer än vanligt.
Runt klockan halv elva på kvällen kände jag mig konstig i magen och gick därför upp för att sova. Efter ungefär en halvtimmes knölande i sängen gick jag ner för att säga till Pappa att jag trodde jag hade värkar. Vi båda gick upp för att vila oss inför den stundande förlossningen. Efter att ha försökt slappna av och duscha hemma så bestämde vi oss för att åka in vid klockan halv tre på natten.
När vi kom in var jag öppen 3cm och det kopplades på massa konstiga maskiner på magen. Och nu var det bara att vänta. Runt klockan 5 på morgonen fick jag hoppa i ett badkar, pappa satt brevid hela tiden och gav mamma små uppmuntrande ord. Efter 3timmar i badet fick barnmorskan nästan tvinga upp mig... Då var jag öppen 7,5cm och det var ungefär nu som värkarna började kännas ordentligt. Jag fick lustgas och pappa fick äta frukost. Lustgasen blev sen min bästa vän och jag höll stenhårt i den :)
Jag växlande hela tiden mellan att stå, ligga, stå, ligga för att sedan stå igen. Pappa hade det svårt att hänga med i svängarna... Här någonstans smög även Mormor in för att tjuvkika lite och se hur det gick för oss. Nästa gång barnmorskan kom in för att se hur öppen jag var så hade jag öppnat mig till 10cm och nu blev det fart på tanterna. Fram med massa bord och grejer för att ta emot dig. Det gick så himla fort och nu var det bara att krysta kvar.
Mamma krystade i ungefär 40min och helt plötsligt fick jag upp världens finaste barn på bröstet. Den känslan som kom över oss är helt obeskrivlig. Här brast det för Mamma och Pappa och all nervositet släppte, vi blev så otroligt glada och rörda! Och vi kunde inte sluta säga - Åhhh va fin hon är!!!! Helt underbar! Titta vad fin hon är!!!
Det var så underbart och vi älskar dig så mycket vårt älskade lilla barn! Ja för även när du sitter som tonåring så ska du veta att för oss så kommer du alltid vara denna lilla underbara tjejja som vi längtat efter så länge! Mamma och Pappa kommer alltid älska dig mest.

Stan = Borgholm

Idag har jag, Pontus och Emilia strosat runt på de faktiskt! folktomma gatorna i Borgholm. Turisterna hade tackat för sig och det tackar vi dom för. Roligt när de kommer men lika roligt när de åker. Så vad hittade vi då? Jo en urmysig höstoverall,mösse och skor till Emilia. Till oss själva blev det också skor. Ett par rejäla stövlar till mig då alla mina stövlar varje år används tills de går sönder.(tror dock att dessa också kommer tacka för sig inom snar framtid) Sen blev det pizza och en latte/glass på det. Så vi är rejält nöjda. Rullar tillomed fram;)

Finns det några vackrare blåa ögon? Icke




Och här får ni en fortsättning på Embla vs Emilia

Vill du leka?



Dragkamp..




Mamma hjälp...