fredag 7 oktober 2011
Till Emilia
Dagen då du kom!
Om vi ska beskriva denna dagen med tre ord så säger vi nervöst, känslosam och den underbaraste dagen i vårat liv!
Det hela började den 26 December på en Söndag, vi var propfulla med mat efter att ha firat jul överallt. Men bestämde oss för att åka på mellandagsrean och köpa ett Nintendo Wii. På kvällen bestämde vi oss för att spela spelet och din mamma var ju tvungen att testa alla banor och rörde därmed på sig väldigt mycket mer än vanligt.
Runt klockan halv elva på kvällen kände jag mig konstig i magen och gick därför upp för att sova. Efter ungefär en halvtimmes knölande i sängen gick jag ner för att säga till Pappa att jag trodde jag hade värkar. Vi båda gick upp för att vila oss inför den stundande förlossningen. Efter att ha försökt slappna av och duscha hemma så bestämde vi oss för att åka in vid klockan halv tre på natten.
När vi kom in var jag öppen 3cm och det kopplades på massa konstiga maskiner på magen. Och nu var det bara att vänta. Runt klockan 5 på morgonen fick jag hoppa i ett badkar, pappa satt brevid hela tiden och gav mamma små uppmuntrande ord. Efter 3timmar i badet fick barnmorskan nästan tvinga upp mig... Då var jag öppen 7,5cm och det var ungefär nu som värkarna började kännas ordentligt. Jag fick lustgas och pappa fick äta frukost. Lustgasen blev sen min bästa vän och jag höll stenhårt i den :)
Jag växlande hela tiden mellan att stå, ligga, stå, ligga för att sedan stå igen. Pappa hade det svårt att hänga med i svängarna... Här någonstans smög även Mormor in för att tjuvkika lite och se hur det gick för oss. Nästa gång barnmorskan kom in för att se hur öppen jag var så hade jag öppnat mig till 10cm och nu blev det fart på tanterna. Fram med massa bord och grejer för att ta emot dig. Det gick så himla fort och nu var det bara att krysta kvar.
Mamma krystade i ungefär 40min och helt plötsligt fick jag upp världens finaste barn på bröstet. Den känslan som kom över oss är helt obeskrivlig. Här brast det för Mamma och Pappa och all nervositet släppte, vi blev så otroligt glada och rörda! Och vi kunde inte sluta säga - Åhhh va fin hon är!!!! Helt underbar! Titta vad fin hon är!!!
Det var så underbart och vi älskar dig så mycket vårt älskade lilla barn! Ja för även när du sitter som tonåring så ska du veta att för oss så kommer du alltid vara denna lilla underbara tjejja som vi längtat efter så länge! Mamma och Pappa kommer alltid älska dig mest.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar