Alltid har denna begåvning varit en nackdel i mitt liv. Alltid har jag fått vänta bara för att jag är en rackare på det. Och alltid har man fått höra att man är slarvig bara för att man är för snabb. Så alltid har man fått stå där som ett fån och titta på när andra gör samma sak fast tusen gånger slöare... Jo jag pratar om min stora gåva här i livet. Att mocka skit! För jag har då aldrig träffat på någon som gör det lika fort och noggrant som jag(fast bara i halm). Och alltid har det varit jobbigt.
När jag jobbade i travstallet och hade mockat klart, ja vad fick man göra då? Jo stå och VÄNTA tills min co-worker var färdig så man kunde börja köra lite hästar. Oftast blev det ju så att man tog grepen och hjälpte till. Ännu en nackdel, jag har alltid fått hjälpa den andra. Och den största halmpillaren jag känner är min mor. För ett tag när vi alltid var lediga vid samma tidpunkt så hade vi telefonkontakt vid mockningen. Jag hann alla mina boxar, strö, vattna och fodra under tiden var mamma färdig med ungefär 1:a boxen. När jag hade hästarna på Barkestorp var det samma visa, Annika stod och pillade under tiden jag hann färdigt mina boxar. Så att jag ofta fick börja fylla på hö åt henne. Nu vet jag att hon kommer skylla på att mina hästar är betydligt renare än hennes häst var. Men jag hade två och hon en!;)
Den enda som kanske skulle kunna mäta sig med min mockning är Fisa-Lisa.
Ja ush vad jag har haft det jobbigt;)
Men äntligen har jag nu funnit en fördel! Emilia hinner ALDRIG tröttna i stallet. Hon hinner knappt blinka innan det är över.
Så nu har mina mockar-skills blivit behövda! Finally!!!
hahahaha jag döööör av skratt ellan! så rolig blogg!
SvaraRadera