Och så blev jag påmind av alla som är hurtiga och sätter fram stakarna i tid att det ju är första advent imorgon. Så Lördagen har gått i julpyntandet och städandets anda. Och ja det tog faktiskt hela dagen. Så idag började faktiskt julstämningen komma lite smått. Och jag bara längtar tills våran första jul ihop med Emilia. Och sedan slog mig en underbar tanke, att nu är vi ju en egen liten familj. Och då börjar man ju på riktigt sätta sina egna traditioner och julfirande ihop. Ja nu kan vi bestämma själva hur vi vill ha våran julafton. Med paketöppning, tomte, mat och allt som hör därtill. Innan har man ju bara åkt iväg och firat, men nu så börjar man fira mer på riktigt hemma med sin egna familj. Och jag kan tänka mig att det bara blir bättre och bättre för varje år som går. Ju äldre hon blir. Jag längtar till att man står själv och fixar köttbullar och skinkan. Och när man står med risgrynsgröten på morgonen, samtidigt som Emilia vaknar tidigt och tassar ner för trappen förväntansfull på vad tomten har smygit in under granen till henne. Åh vad underbart det kommer vara. Jag älskar Julen helt enkelt.
Men som sagt städningen idag då, ja den gick väl sådär. Lite skit i hörnen har väl ingen dött av. För testa själva att försöka få det rent med en unge som antingen hänger i slangen eller stänger av hela tiden och så går det också bra att ha dammsugaren som en form av lära gå stol också....
På jobbet så har det gått i klövarnas tecken! Verkat kor halva min vecka, eftersom jag var ledig i Måndags...Så en halv för min del. Korna skötte sig utmärkt och jag kände en stor skillnad från när man verkade uppbunda kor. Dessa visste ju faktiskt hur man går!;) Så som sagt alla skötte sig och vi var på bra humör. TILLS! 854(har jag för mig att hon hette, vill helst radera henne ur minnet) kom. Först var allt frid och fröjd vi föste på henne och en till in i fållan. Som var bunden med ett rep. Andreas gick iväg för att räkna hur många det var kvar. Och då börjar hon trycka på grinden. Jag slår till henne i huvudet med min påfösarpinne, inte en reaktion. En gång till slår jag och skriker lite på henne. Hon total ignorerar och trycker på grinden så repet går sönder. Båda korna flyger ut och där står jag med min lille pinne. Och tänker -Jamen jag står väl kvar här mitt i kons väg för hon vänder väl när jag står här med min pinne?. Nope! Hon springer rakt på mig så jag kastar mig ner i skiten och ser massa klövar runt mig och tänker mina sista tankar här i livet... Det gick dock bra de sista tankarna kan jag spara till någon annan gång visade det sig. Men jag reste mig upp täckt i skit men annars gick det bra. Sex vänder försökte vi oss på henne, tre man. Eller två och en kvinna... Men icke hon bara blundade och sprang. Så till sist så tog vårat tålamod slut och vi gav upp. Hon får väl gå och ha ont då var våra sista ord. I huvudet var dock mina sista ord - slakt?
Imorgon blir det julstök med familjen. Binda kransar och göra korv på både gris och lamm. Och så ska jag bjuda på en galet god lammsoppa. Receptet fick jag av min vän/gourmekock Johanna. Mums!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar