Julklappar

Då har det satt igång, Och lika fort var det över. Började tänka på julklappar för ungefär en vecka sedan och idag hade jag och syster bestämt träff för julklappshandling och lite annat smått och gott med. Jag var förbered med min lista och det känns så skönt att bara kunna räkna ner dagarna till jul utan stress över klapparna. Men syster då som mer tar dagen som den kommer;) åkte hem utan en enda julklapp! Inte ens en liten! Haha! Nu har hon ju iallafall kollat ut några av affärerna som INTE är värda att gå in i igen. Höjdpunkterna idag var ju helt klart fikat med räkmacka och bulle med varm choklad, sen fortsatte dagen i matens anda med kinabuffe på ming! Mums!!! Och jag är inte färdig, sen blev det ett långt stopp på Tokiga Ture! Jag la väll ingen större vikt på julklapparna eftersom jag mest trånade efter mat... Men ändå är jag riktigt nöjd med alla klappar. En riktig heldag i stora staden med syster. Jag hade riktigt roligt och jag var förvånad över att ryggvärken höll sig undan ända fram tills den sista affären. Riktigt skönt!
Så nu sitter jag i soffan med en stor godispåse och är riktigt nöjd över allt jag har fått gjort. Och självklart oxå fått umgås med min bästaste syster hela dagen!

Nervöst

Okej såhär ligger det till, jag har en bäck som går rakt igenom hästhagen. Vi har fixat till en jätte fin gång över bäcken men mina hoppponnyes tycker det är mycket roligare att hoppa över. Och det har jag inte sett som något problem förrens förra vintern. Då hittade jag Bette blockhalt i hagen, så halt att vi inte fick in henne utan smärtstillande. Detta var en av de värsta dagarna i mitt liv då jag fruktade det otänkbara. Hon hade fläkt sig på frambenet och slitit av muskeln. Jag var så tacksam över att mamma och syster fanns till hands. Bette är ju min första ponny som jag älskar över allt. Jag vet att dagen kommer komma men inte så... Bette stod på smärtstillande och antinflammatoriskt och över alla odds så läkte det faktiskt ihop. Hon är fortfarande stel i benet men bockar och springer när Diva drar igång henne. Vi kom fram till att hon måste ha hoppat över bäcken halkat på isen som låg under snön och fläkt sig. Så nu när snön kom så har jag gått och varit nervös för min Bette om hon skulle göra om samma sak igen. Så jag drog igår på mig stövlarna och traskade bort till sommarhagen för att dra upp stolparna som vi hade snyltat i sommras. Och jag säger bara det, efter halva vägen pulsandes i knähög snö så trodde jag verkligen att ungen hängde halvvägs utanför ;) Pjuuuu! En kraftansträgning från min sida men den var värd det eftersom jag nu kan ta det lugnt om dagarna i vetskap om att hon inte kan hoppa över bäcken. Mina djur betyder allt och det är oxå vid dessa tillfällen man inser vilka som verkligen bryr sig om en när man inte mår bra. Bette är min klippa och jag har så otroliga minnen med denna häst. En häst med så mycket personlighet att man får ta mycket med en nypa salt. Jag är så glad att mamma lät mig köpa denna sura ponny som man inte ens kunde gå in till i boxen när vi var och provred. Självklart har jag ju oxå mamma och syrran att tacka för att jag ens klarade av denna lilla tokiga ponny. Det är ju en jäkla tur att man är så envis, och att i våran familj så skaffar man en häst för att behålla den. Efter lite dunster mellan Bette och mig så fann vi varann och blev ett riktigt team. Många kan säga mycket om Bette men i slutändan så är det bara jag som ska hantera henne så det är upp till mig hur hon får betè sig.

Ni kanske har funderat på om jag inte är uttråkad när jag sitter här dag ut o dag in? Ville bara försäkra er om att jag har det helt underbart. Får göra allt i min egna lilla takt och soffan blir riktigt bekväm i vilopauserna. Jag hinner för en gångs skull med allt utan att behöva stressa (för let`s face it, hur ska man kunna stressa med alla dessa kilon extra).
Igår var jag med min söta bästaste mamma på spa och själv fick jag en bodyscrub och ansiktskur. Mamma tog en örtkur som lät hur härlig som helst! Bästa med behandlingen var armarna och benen, hur skönt som helst. Eftersom jag hade legat vaken två timmar den natten så var jag på väg in i drömmarnas värld där på britsen. Efter så gick jag in på äventyrsbadet för att simma lite. Åh herregud jag var lätt som en plätt igen! Jag kunde röra mig någorlunda fritt igen och det var så härligt. Men vad har hänt med flåset? En länga och sen fick jag hänga vid sidan och flåsa ett tag innan jag kunde simma igen... Näe detta får jag ta tag i vid ett senare tillfälle;) Efter denna sköna simtur skulle jag ta mig upp och herregud jag hade inte räknat med att få dra upp vad som kändes som en elefant ur basängen. Benen var som blyblock blandat med geleklumpar. Men upp kom jag och skönt var det.

Mina stackars hästar får snart stå inne dygnet runt pågrund av allt regn. Det skulle visst regna imorgon oxå och jag vetifan hur jag ska göra. Alla täcken är genomsura så det blir nog inte många timmar ute imorgon. Bette skakade som ett asplöv när jag tog in dom och då hade hon ändå haft ett täcke på sig. Stackarn!

Så idag fick ni mest bara massa pladder tycker jag det känns som, men men!

Du skulle bara våga.

Jag är vad människor kallar "en svag". Japp jag har varit beroende av mycket cigg, kaffe, snus, godis and so on! När jag var liten i årskurs3 hade jag en lärare som rökte och drack kaffe. Varenda gång hon skulle hjälpa en så lutade hon sig över axeln på mig och flåsade med sin äckliga andedräkt. Detta slutade med att jag inte ville fråga om hjälp och jag hamnade efter för att tillslut sitta i specgrupp... Så denna illaluktande lärare har jag att skylla för min knackliga skolgång ;) Näe men jag lovade faktiskt mig själv att jag ALDRIG skulle röka ir dricka kaffe. Shit vad man kan lura sig själv... Nu så har jag ju självklart lagt av med dessa ovanor men jag har sakta dragit på mig ett nytt. TEÈ mmmmMM va gott det är. Morgon Middag Kväll... Och ni som kände mig när jag rökte vet att jag inte är att leka med om nån tar bort mina begär. Helt enkelt en väldigt svag människa.

funderingar...

Så som du behandlar andra så behandlas du tillbaka...

Vad tor ni, stämmer detta? Jag tror det är väldigt viktigt att rannsaka sig själv emellanåt. Men absolut inte tappa bort sig själv och vara som andra vill ha en. Jag har alltid fått höra att jag ska tänka på vad jag säger och inte säga precis vad jag tycker och tänker jämt. Men vad har då hänt? Jo jag står och antingen tar skit eller står tyst och blir tokig inombords. Vafasiken jag har sänkt mig själv för att göra andra nöjda, så de slipper höra saker som blir jobbiga för dem. Självklart så är det ju bra att jag har lärt mig att knipa käft ibland, men varför alltid? Jag blir ju istället tagen som en surkärring eftersom jag håller snattran när det egentligen kokar inombords. Då kanske det är bättre att bli tagen för någon som säger vad de tycker lite för ofta än att ses som en surkärring? Men det är ju konstigt hur saker o ting ter sig... Ofta när saker går snett så ser jag till mig själv för att hitta vart felet är, men måste det vara jag? Kan det inte faktiskt oxå ibland vara motparten som behöver en liten rannsakning av sig själv? Så varför ska man alltid vara andra människor till lags? Jag menar det är ju ofta man blir överkörd särskilt av överornade... För vissa är det lätt att hitta fel på andra människor och dessa människor tror jag oxå har väldigt svårt att inse brister och skavanker hos sig själva. Det kan vara väldigt jobbigt att höra saker om sig själv (trust me i know) men ibland gör sanningen ont och det är bara att bita i det sura äpplet och jobba på sina skavanker. Det kanske har med mognad att göra eller självinsikt. Men många människor behöver faktiskt en riktig rannsakning av sig själva. Det är inte bara jag...

Ojoj

En summering av helgen då. Lördagen spenderades på Skansen, fårkurs i fåravel. Det var jätte spännande och det är väl tur att man kan lite om både hästavel o koavel för det var ju lite samma sak. Så jag var väl inte helt borttappad på kursen. Att man riktigt tänker ut vad man vill få ut ur sitt avelsarbete i fårflocken är viktigt. Det är ju ett mål man måste komma på innan man sätter igång. Självklart oxå gå efter fårrasens mål, men oxå vad man själv vill satsa extra på i sin besättning. Ett exempel, Texel ska ha enligt rasens mål välutvecklade breda huvuden, ej för feminina. Detta är för mig för breda huvuden. Jag vill ha lagom stora huvud för så lätta förlossningar som möjligt. För det tjänar man ju inga pengar på att antingen behöva dra ut alla lamm eller att de hinner dö innan man får ut dom. Jag fick mycket lärorik info och jag hoppas verkligen att jag och Pontus sätter våran dröm till verklighet en dag. Mycket ideer ruvas innaför mitt pannben ;)Och jag tror vi hade fixat det galant.

Söndagen hjälpte jag Pontus i lagårn, korna mjölkade bra. Men jag får lov att säga att man blir lite bortskämd när man är hemma jämt. Det var inte sådär jätte lätt att gå upp på morgonen. Sängen var väldigt bekväm...men kalvarna var glada över lite extra pyssel och pontus över lite sällskap. Mina hästar behövde hö och bajsskärran skulle tömmas så vi tog stora Casèn hem och om vi säger såhär bebis i magen flög runt i fostervattnet som om det var hela havet stormar därinne. :)

Har även haft Annika på besök halva dagen idag, jätteroligt att hon tog sig tid i sitt stressade schema för att hinna med mig:) Vi tog en promenad till fåren och Annika var mycket förvånad över hur söta och roliga fåren var. Och hon förstod mycket väl varför jag har blivit "fast" för får. Det blev lite fika (eller mycket fika för Annika, hon åt upp halva kladdkakan)Hehe och en pastasallad till lunch. Men Annika jag hoppas att jag har gjort det tydligt att du är en underbar vän och du betyder jätte mycket för mig. Det är så skönt att få ventilera med dig och det är så skönt att ha någon som verkligen förstår hur hur man kan älska sina hästar som vi gör. Så jag hoppas att du vet att du är en otroligt fin vän med så många underbara egenskaper. Hade jag varit hälften så flitig som du är hade jag varit nöjd.
Stor kram :)

dagen som var..

Igår blev som sagt en heldag på björnö. Sparris var på strålande humör när jag svängde upp med bilen, jag fick en rundvisning i hennes enorma lägenhet. Hur fint som helst med havsutsikt och lite slottskänsla. Efter rundvisningen som egentligen var en rakvisning för lägenheten var som en korridor så begav vi oss ut till hästarna. Geisha stod först på listan och hon var ett ursött sto, hur fin som helst. En ponny som föll mig i smaken. Sådär cool lugn, sparris hade suttit upp en gång innan och hon tog det som det mest naturliga i världen. Sen bestämde vi oss för att slå två flugor i en smäll eftersom magarna började skrika efter mat. Så jag tömkörde Lasseman medans Sparris red sin ölandshäst. På 1 1/2 timma hade vi betat av tre hästar och mockat alla boxar. Det ser jag som effektivt arbete :) Jag tror Lasseman var supernöjd att jag höll i tömmarna för ett sånt enkelt pass hade han nog aldrig fått ;) Sen svängde Annika in på gårdsplan för att rida sin medryttarhäst, hon var väll inte sådär supernöjd med ridpasset men det var nog för att hon var lika hungrig som oss.
Äntligen mat och Sparris hade lagat värsta gourmetmaten med kladdkaka som efterrätt, så mysigt att hinna med lite kvalitetstid med de bästa tjejerna!

bergodalbana i magen

Min lille bebis i magen är som en duracellkanin, det lever rövaren hela tiden och det är så roligt! Igår fick jag ut en pytteliten fot i sidan. Det var så att jag kunde ta handen runt om foten, urgullig liten fot man såg lixom konturerna. Pontus har oxå kommit på att om man ruskar om lite på magen så vaknar bebis direkt och börjar sparka. Och detta tycker ju Pontus är jätte kul ;) Jag var lite rädd över att ju tyngre jag blev ju jobbigare skulle foglossningen bli. Men än sålänge har jag lika ont som när det började i vecka 16. Så skönt, hoppas hoppas att det inte blir värre. Men nu e det ju bara 2månader kvar så den tiden går nog galant... Åh va jag längtar efter att ha bebis i famnen.

Snart får jag ta tag i mina sysslor för jag ska till Sparris i eftermiddag, hon ska bjuda på mat. Sparris vet att vägen till en gravids hjärta går genom magen :) Sen tror jag Annika kommer så jag får titta när hon rider den nya pollen.


Så nu får jag gå ut och mocka lite skit :)

Full rulle, and i like it! Hallowenfesten var super rolig och som vanligt när familjen Andersson träffas så var det munhugg och höga toner i alla samtal. Den som får sista ordet i varje samtalsämne vinner... Lillebror som egentligen skulle vara i Amsterdam sket i det för att boka biljett till kambodja i jul istället. Så vi fick träffa honom denna helgen:) Min familj är så härlig!

Söndagen spenderade vi hos Pontus familj. Vi skulle fira hans syster lite i förskott. Vi hade tävling i hur fort Pontus kunde byta vinterdäck och 9minuter tog det. Det får jag väl tycka är godkänt;) Nya fårhuset är på godväg att bli ett lyxhotell, nu är det färdiggjutet 10 bilar med cement behövdes för att fylla ut allt. I december börjar dom lamma och som ni kanske förstår så kommer jag spendera mycket tid där då. Om inte jag själv ligger och föder då ;)

På kvällen åkte vi till Sebbe för att softa lite. Han har en katt som heter zorro och det är en utav få katter som inte är sådär skabbig. Kanske är för att han är en innekatt? Skitgo katt alltså, sådär cool i alla lägen.

Idag ska jag försöka tömköra och kanske hinner jag måla lite oxå... Kanske inte var världens roligaste inlägg idag. Kan vara för att det fortfarande luktar SKIT ihuset och jag e såå trött på det...

lever jag? det kan du ge dej på!!:)

Det luktar fortfarande skunk i huset för er som undrar. Och nu har jag varit i affären o shoppat doftljus=funkar inte.
Så det är ju en himla tur att denna helgen är full bokad med hallowenfest och kalas så man slipper vara i sitt egna hus. Nä det ska bli jätte roligt med hallowen fest. Min syster är nämligen världens bästa festplanerare, hon lägger ner hela sin själ i fester och alltid blir dom så lyckade! Så mina framtida barnkalas planerar min syrra :) Vare sig hon vill eller inte!

Kollade på the voice imorse o där pratade dom om äldre och deras krämper. Och det hade varit ett tantgäng som satt och diskuterade alla krämpor dom hade då säger den ena tanten - Men vi är ju iallafall inte döda, det är väl något?
Hahaha så sant, så med dessa kloka ord har jag tagit dagen. Även The Voice kan ge en inspiration!! Älskar verkligen mitt liv!

TJOOHEJ!

Eldsjälar

Vilken tur att ni finns. Jag satte mig nämligen ner och tittade på en dokumentär igår som hette The Cove. Det handlade om delfinslakt, regeringen lurar nämligen dessa fiskare att delfiner och valar är de som äter upp fiskbeståndet i havet. Självklart är det ju så att det är vi människor som fiskar upp fiskbeståndet. Om vi fortsätter att ta upp fisk som vi gör i denna takt så kommer det inte finnas något fiskbestånd om 40år. Om 40år tänk er det! Det är ju helt sjukt! Nu är det så att regeringen inte vill att folk ska få reda på vad som händer. De skriver på etiketterna att folket köper valkött när de egentligen köper delfinkött. I delfinköttet finns det kvicksilver så mkt som 20/mg per kg! Helt sjuka mängder. Eftersom man inte får döda val sedan långt tillbaka så är delfin ett lättare sätt att få tag på liknande kött.
Nu är det ju så att jag själv kan väl tycka att vi äter ju tillexempel kyckling som sitter fruktansvärt trång och inte har ett värdigt liv. Så att människor äter delfin är väl egentligen inte så hemskt. Men om ni tittar på denna dokumentär så fick man se slakten av delfiner. Och det var fruktansvärt. Jag tycker när vi föder upp djur till mat så ska dom ha ett värdigt liv och en snabb död. De föste ihop delfinerna i ett nät, helt sjukt många i samma hägn. Säkert över hundra stycken. Sedan körde dom in med en båt med tre män i. Alla väpnade med ett spjut. Sedan började dom bara att hugga, överallt var det delfiner som hade stick i hudarna men fortfarande levde. Djurrättsorg. hade placerat ljudupptagare i vattnet. Och delfinerna skrek något otroligt. Ni kan tänka er hur lång tid det tog för dessa män att få ihjäl alla dessa delfiner. Hela viken var sedan filmad från en helikopter och det var helt blodfyllt. Vem har gett människor rätten att bete sig såhär mot djur?

Jag har nog sovit tre timmar inatt efter denna dokumentär. Jag kan se djur dö så det är inte så att jag är fruktansvärt blödig. Jag har oxå själv tagit livet av kultingar som var för illa därän. Men dessa bilder har etsat sig fast i hjärnan. Jag lovar att ni oxå hade blivit illa berörda av denna dokumentär. Så vad jag ska göra nu är att donera pengar till denna orginisation. Det är det minsta jag kan göra, både för delfinerna och människor som får i sig mängder av kvicksilver utan att veta.
Om ni vill titta in på hemsidan är den: www.SaveJapanDolphins.org

Vilken tur att det finns människor som bryr sig om att göra världen bättre!

Var du tvungen?!

Jäkligt onödigt att gå och dö i vårat hus! Det luktar nämligen skunk, en råtta valde att avsluta sitt liv under vårat hus eller i någon vägg. Det ogillas starkt, jag får spendera hela dagarna ute och när jag ska in o äta så håller jag på att spy av ruttnade råtta lukten! I en vecka har det luktat skunk man kan ju undra hur lång tid det tar för en råtta att ruttna klart? Så har ni något tips att dölja lukten så tar jag gärna emot. Går för tillfället och sprutar pontus fina parfym i hela huset, det är den enda parfymen som håller i sig ett tag. Så om någon hade velat komma och hälsa på så gör INTE det, jag överdriver inte! Nu drar jag ut igen...

??

Vad har hänt? Helt plötsligt kommer jag på mig själv sitta och dagdrömma om vad jag ska laga för mat, om jag skulle ta och städa igenom kylskåpet och skafferiet eller kanske baka något? Ni som känner mig vet mycket väl att detta inte är jag, men nu verkar det ju vara så att det här har blivit jag? Rollen som någonslags "homewife" har redan satt sin prägel och jag befarar det jag inte vill. Någon självupptagen morsa som inte kan se längre än sitt egna superspännande liv och som inte orkar bry sig om någon annan än de som bor inom sina egna fyra väggar? Näe fortfarande tycker väl jag att jag inte har tappat fotfästet och glömt bort de som faktiskt är mitt liv sambo, djuren, familjen, vännerna och människor i min närhet. Mer upptagen av sitt liv kommer man ju självklart att bli. Att glömma bort de människor som betyder mycket mitt upp i allt kanske är lätt? Men vad vet jag, det kanske helt enkelt är något man får på köpet. En egotrippad självbild?

Jag längtar ihjäl mig efter denna lilla människa som ska komma. Och om man ska tro magen så lär det bli en riktigt livlig krabat som kommer. Det sparkar och lever som bara den ungefär hela dagen. Idag när jag red Diva så levde den lille rövaren så jag såg väl ut som en mupp däruppe, satt och skrattade o gjorde grimaser. Det ska bli en sån underbar upplevelse att få bli mamma. Och pontus kommer bli världens bästa och finaste pappa det är jag säker på! Ren glädje :)