kalvningar...

Jaha och så var det min jobbarhelg... Lite segt faktiskt får jag ta och erkänna. Men morgonen lättades upp direkt när jag såg att storken hade varit och lämnat två kalvar;) Den ena pluppade ut precis när jag drog upp porten till ungdjurslagårn. Åh va mysigt tänkte jag. Tyvärr såg jag direkt på kon att något inte stämde, kalvförlamning... Jag gick och skulle hämta lite halm för hon hade grisat ner boxen när jag kom tillbaka så hade hon rullat över på andra sidan på kalven. så nu låg kalven med sina framben under kon och mulen under. Fort fick jag fram mulen, men benen satt stenhårt fast. Jag började skrika på kon men hon rörde inte en fena. Ibland vet jag inte vad jag tänker med för då började jag putta på henne. Vad tror jag liksom mina 57pannor mot en fet ko på 700 kg??? Det var dömt att misslyckas, men jag försökte iallafall. Så sista utvägen var att väcka Andreas. Så han kom ut och tillsammans fick vi loss kalven. Det har blev den första kalvförlamningen för mig hos Andreas. Det är så skönt för vi har nästan alltid problemfria kalvningar, peppar peppar :) Den andra kalven var en frisk tjur och mammako var en jättefin kviga. Hoppas hon e snäll med:) Kalvningar är det roligaste med mitt jobb helt klart. Och på något konstigt sätt så kalvar alla jämt på mina helger...Korna känner sig nog mest trygga med mig;) hehe! Nu e jag så trött så ögonen går i kors...God natt;)

Diva låg och sov idag på morgonen.



Så jag passade på att vila lite oxå efter lagårn.



Min älskade Diva