Kalldusch

Mer o mer kläder åker av tills man sitter i trosor o bh. Och man undrar om man är konstig om man skulle ta o näcka lite?! Trosorna och bh-n suger upp svetten och när man har bytt underkläder 4ggr på en dag så kan det väl få va ok även för en vuxen o lufta lite. Jag söker skugga som ett barn söker glass på sommarn. Och när jag väl funnit den då strandar jag där som en stor blåval.
Ja för jag vet jag är riktigt tjock när jag är preggo. Det är inget som undkommit mig, men jag har fått höra fina kommentarer som - men hur har du kunnat gå upp så mkt när du spyr jämt?
Jo det ska jag förklara så fint, till er som aldrig haft foglossning. Man kan inte gå!!! Varenda steg är som tusen knivar i ryggen. Har jag suttit i en kvart kommer jag knappt ur stolen. Därför är det otroligt lätt att räkna ut om man får foglossning i månad 3 och sedan successivt blir mer och mer förlamad så kommer vikten väldigt lätt. Låt folk få ha sina gravidkilon och sluta snacka om hur ditten o datten har blivit tjock. Vafääään jag älskar hur min kropp ändå med alla krämpor har kunnat bära två barn!! Och kommer det gäddhäng och daller på röven för det så skiter jag i vilket! För jag har fått två underbara barn!!! Det är inte dåligt det!

Höjdpunkterna för Emilia

Sälarna var helt klart höjdpunkten.

Badet på kvällen var mycket uppskattat!!

Klart krokodilen ska få mat, jag är inte snål du får min docka.

Helt plötsligt hittade vi Emilia klappandes på en orm. Som det mest naturliga i världen, tur man inte smittat av sig sina fobier.

Emilia avslutade Kolmården resan med att krama Bamse. En super nöjd unge fick vi med oss hem:)

Oj

Den här veckan har lugnt sagt varit fullspäckad, nästan så man längtar till nästa vecka med zero saker inplanerade. Kolmården med hotell frukost var ju helt klart höjdpunkten, för hemma väntade grisslakten av fyra grisar så nu är det bara tre kvar.
Äntligen efter ett års tid får vi lön för mödan. Inte för att vi på långa vägar får tillbaka det dom i pengaväg har käkat upp. Men en liten tröst i plånboken. Självklart är ju slakten inget man ser fram emot. Men ska man äta kött så måste man klara av även denna tråkiga bit av uppfödningen. Och let's face it våra uppföda grisar som enbart levt på egen producerad kravspannmål, levt ute och fått utlopp för sina naturliga beteenden hela sina liv (inga konventionella grisar får det), aldrig varit sjuka=inget penicillin eller antibiotika använd, dom har oxå levt i samma grupper med djur hela sina liv så dom har sluppit stressen av att flyttas och byta djurgrupper, dom slapp också tryckas ihop med massa andra grisar för att åka till slakteriet, dom var i sin grupp som dom varit med ända sen födseln till slutet. Så jag anser att det köttet känns bäst i mitt hjärta att äta!

Sen firade vi Sveriges nationaldag på Ölands djurpark med Emilias kusin Agnes . Tjejerna hade en supermysig dag och dom är så Goa ihop! Så mycket djur blev det denna veckan men vi tar igen all hittepå den här veckan med att bara slappa järnet nästa.
För varenda stilla stund jag får att sätta eller lägga mig ner så kör karate kid volt sparkar i magen. Ungefär som om den säger
 -nu jäklar är den min tur morsan, hajakaaa kick spark i revbenet! Hajakaaa!! kick spark på urinblåsan, yes morsan kissade på sig!!!
Imorgon är det utdelning av köttlådor men sen är det lugnt på schemat igen.

Hemväg

Då sitter vi i bilen påväg hem till hus och djur efter två dagar på Kolmården. Emilia slocknade efter 1 mil;) Vi har har hunnit med det mesta, men en jäkla tur att vi bestämde oss för att övernatta. För denna gravida kvinna går i snigelfart. Så två dagar var alldeles lagom:)

Emilias goaste kommentar när vi äntligen svänger in till Kolmården.

(Glädjetjut) jag är så glad att jag nästan bajsar på mig!!!!

Helt underbart!!!!

Bilder kommer....

Finally

Så var det äntligen färdig tjafsat med försäkringskassan! Och jag har fått min första lön, och vilken jävla lön sen då.... Nä det räcker ju till matkontot iallafall. Korkad som jag var så drog jag mig för att starta ruljansen med försäkringskassan så när jag mådde som sämst så gick jag ner i timmar istället, väldigt dumt. Jag skulle istället  ha sjukrivit mig direkt på några%. För man får inte gå ner i tid sex månader innan förlossning. Jag fick nu efter mycket tjafs upp min årsinkomst 30 tusen mot vad dom från början hade så fint och fel räknat ut. Helt slut efter allt skit fram o tillbaka och väldigt mycket mer fattig än förut. Men gutt o äntligen se lite pengar på kontot!

Emilia behövde verkligen några sommarklänningar och jag har suktat efter en ammningsbh från boob.se ända sedan mina behag fick otroligt onormala proportioner:)

Måste bara nämna vad Emilia kläckte ur sig i bilen häromdagen.
Vi möter en travhäst som är ute o körs på vägen(svart,blank och sådär vältränad)
-Åhh mamma!! Såg du?

- ja då, va dom ute o körde.

- ja mamma men den hästen va smal!! Smal som ett papper mamma!

-haha, ja du Emilia det var den verkligen.

Jag kan tolka detta på två sätt. Antingen är min treåring bara väldigt uppmärksam och har redan utvecklat sitt djuröga exemplariskt;)
Eller har vi själva bara väldigt tjocka hästar så skillnaden var inte så svår att se;)

Mors dag

Jag är världens stoltaste Mamma när jag ser vilken underbar unge jag har. Emilia älskar djuren och naturen, och vad kan vara viktigare? Att vara så otroligt känslig och lyhörd för vad naturen och djuren ger henne gör mig helt varm i hjärtat(och gråtig eftersom mina hormoner är överallt just nu). När jag ser henne tillsammans med djuren känner jag igen mig själv, och jag hoppas att hon alltid kommer känna den underbara känsla av att djuren ger en något alldeles speciellt tillbaka. Och aldrig behöva se ett djur som ett redskap. Det är något jag vill ska vara viktigt, djur kan ge en  så mycket mer än bara känslan av att uppnå grejer om man bara tillåter det. Men någongång medans man växer upp så är det så lätt att tappa bort det där man hade när man var liten.
Men det hör väl också ihop med att leva nu och inte tänka på nästa steg hela tiden. Och vilka är inte bättre än att leva för just nu än barn. Vi har alla mycket att lära därifrån och se vilken ärlig lycka som kommer om man nu bara kan njuta av stunden. Jag tycker jag blir bättre på det, och glömmer jag så har jag dottra som påminner mig.
Jag hade en underbar Morsdag som spenderades med min lilla fina familj på fastlandet hos min Mor. Systra mi och jag bjöd på mat och prinsesstårta. Jag fick en mycket önskvärd morsdag present i form av fyra kaffe koppar från Rörstrand av serien Mon amie, en serie som jag trånat efter sen jag såg att dom gjorde en ny serie av denna porslin. Jag får nämligen ett starkt minne av min mormor när jag ser detta mönster. Och hur vi sitter vid köksbordet och äter havregrynsgröt ur dessa djupa tallrikar med en rejäl smörklick i och massa sirap. Jag kanske är helt ute och cycklar mönstermässigt på porslinet men det minnet har jag. Och eftersom mitt minne är som en guldfisks så håller jag kvar detta minne även om det inte är rätt. För det är iallafall ett minne. En underbar stressfri Söndag och självklart så röstade jag med, but ofcourse.

Karate kid har inte sparkat en enda gång under hela texningen(nytt rekord)!!
Så då tackar bara jag för mig...

Snart så....

Vi väntar med spänning att Augusti ska komma och Emilia blir storasyster! En stor längtan från systerns håll och oerhört spännande och underbart att få bli tvåbarnsförälder. Väntans tider för moi(valen) går mycket sakta. Ett steg idag ett imorgon, men änsålänge älskar Emilia att få vara hemma med mamma. Trodde att hon snabbt skulle tröttna och vilja vara sina 15 timmar på dagis, men icke. Så jag tackar och tar emot varje tid hon hellre är med sin mamma( för lets face it snart är hon tonåring o då dör man ju hellre). Vi har en underbar ledig tid att se fram emot. Och som jag har längtat, de första fem månaderna spenderades med huvudet långt ner i en toalett eller hulkandes bakom någon ko. Men jag visste ju iallafall vad jag hade att vänta mig denna gång. Med sommaren slapp jag gladeligen dessa besök. Och som sagt nu njuter vi bara, väldigt sakta med ändå:)

Så nu ska vi se om jag åter igen orkar sätta mig vid datorn då och då. När jag var inne i ruschen att jobba, hämta lämna på dagis, fixa med djuren, mat och äntligen mysa med dottra så var detta lite av det som prioriterades bort för att lägga krut på det som är viktigt. Men nu kanske jag känner att både lust och ork finns här för att skriva lite. För visst är det väldigt kul att gå tillbaka och se vad man har gjort om åren. Allt detta om nu min gamla holk till dator inte ger upp och får skrivkramp då vill säga.

Så då tackar jag och karate kid i magen för oss sålänge....