En vän

Jag tror alla behöver en vän.
En riktig vän, en vän som förstår när man behöver någon som lyssnar. Bara lyssnar. Kanske den även tycker man säger något korkat. Men förstår att man enbart behöver ett stöd. Inte motkommentarer. Som finns där i vått och torrt. Som känner en utan och innan, och därmed kan säga till en att skärpa sig. Jag vill inte ha en vän som bara håller med mig i allt. Utan jag behöver en vän som puschar mig. Och likadan vill jag vara tillbaka. Självklart behöver man alltid jobba med sig själv. Ingen är perfekt inte ens din vän. Men det är det som är själva grejen. Har man hittat sig en vän som har så många goda egenskaper så att de dåliga är en piss i missippi. Så är det en vän att kämpa för. Att vårda den vännen som man vårdar sin kärlek.
För vad vore man utan sina vänner? Min finaste vän heter Annika. Och dig Annika kommer jag hålla hårt i. Du är utan tvekan den tuffaste, roligaste, ödmjuka och snurrigaste vän jag haft.

Du är verkligen en riktig vän, som glädjs när det går bra för mig och finns där i mina motgångar.

Jag är så glad att jag började på Ingelstorp, inte för själva utbildningen. Utan för att jag träffade min stora kärlek i livet, Pontus. Jag har nu min underbara fina familj. Pontus är utan tvekan världens bästa pappa. Som kommer hem och direkt sätter sig med sin dotter och leker som om det var flera dagar sedan han såg henne. Han vill få ut minsta lilla vaken minut med henne. Och medan jag ligger på morgonen och snarkar i ett. Så hör jag i bakrunden hur Pontus leker i sängen med Emilia.
-Gooomorgon Emilia, har du nannat gott? Och Emilia svarar med värsta babblet.
Pontus är verkligen min stora kärlek i livet det har jag aldrig tvekat en sekund på.
Och om inte det vore nog att träffa sin stora kärlek. Så fann jag också min underbara vän.
Jag är så glad för det.