En tanke

Naturen tar aldrig mer än vad den behöver.

Så vad gör det okej att mänskligheten bara tar och tar och tar? Det som betyder något är att du är glad i själen. Materiella ting fyller enbart ett behov i din hjärna inte i hjärtat. Hjärtat behöver kärlek. För mig fyller familjen, djuren, vännerna och att jobba med djur mitt hjärta. För mig betyder detta mer än något annat, för mig fyller dessa mig med kärlek.
Man blir så ledsen när man tittar på hur människor sätter upp kändisar på en pidestal. Inte för det dom åstadkommit utan för allt dom äger. Som tex Svenska hollywood fruar. Vi tittar inte till lyckan dom har i sina familjer utan huset dom äger eller bilarna dom kör eller shoppingen dom uträtter.
Dom säger att dom gynnar ekonomin när dom shoppar.

Jag säger att vi föds upp i tron att lycka är pengar. Advokat, läkare eller dylika yrken är bra. Jag ser däremot att mitt barn växer upp i viljan att hitta ett yrke som ger henne tillfredsställelse i själen. Hon ska vara lycklig i det jobb som hon väljer.
Pengar är inte allt och att ge tillbaka till den värld vi lever i är nödvändigt pga av allt vi tar. Vi måste börja tänka om. Behöver vi verkligen allt? Jag menar är det inte bättre om barnen ens har en värld att leva i istället för dra ut minsta lilla ur jordens resurser.
Jag väljer att lägga mina pengar på bra mat. Mat som inte har besprutat vårat fina landskap för att läggas på mitt bord. Jag väljer också att köpa närproducerat före mat som har transporterats långa vägar i tunga fordon. Självklart är det för mig att köpa säsongsmat. Som svenska äpplen när det finns och så vidare.
Det kan inte vara meningen att vi som människor har fått någon tillåtelse att konsumera som om jordens resurser aldrig tog slut.

För hos mig känner jag lycka när jag kommer in i någons hem och känner glädjen över sina barn eller kärleken till varandra är starkare än eftersträvan att ha det perfekt utåt. Lite skit i hörnet pga av att man hellre ger tiden åt sitt barn eller varann. Eller halvdana kläder för att man hellre sätter bra mat på bordet. Det är något jag hellre har.
Man måste börja tänka på annat än sig själv. Vi lever tillsammans nu. Och väljer man att skaffa barn då lever man också i framtiden. För om man vill ha barn vill man ju också självklart att barnen ska ha en värld att växa upp i och skaffa egna barn så småningom och så fortsätter det.
Så är det då inte viktigast att vi tänker efter lite innan vi konsumerar utan eftertanke? Självklart måste man få unna sig saker. Men jag menar bara att det blir så överdrivet.

För vad ger oss rätten?