Videon på mig och Diva:) Vi leker om det inte framkommer;)
http://youtu.be/AMoHEn2ieVo
onsdag 28 september 2011
tisdag 27 september 2011
Hästdagar
Shit vad kul vi har det jag och Sofia! Jag är så himla överlycklig över att vi bestämde oss för att sätta en fast dag i veckan åt våra hästar. Det ger så otroligt mycket. Sofia är helt sjukt duktig med markarbetet! Små saker som man inte tänker på men är så viktiga det ser hon. Så i Måndags så var det Divas tur och vi lekte i ridhuset med henne lös. Hon var så sjukt duktig så jag nästan började lipa. Det ger mig en sån enorm glädje att se Diva så glad och tillsfreds. Jag skojar inte när jag säger att hon var som en agillityhund! Jag kunde skicka henne över hinder med enbart armen i riktning dit hon skulle. Och jag kunde göra serpentinliknande rörelser enbart med att flytta mitt ben mot henne. Hon stannade och stod still ungefär som plats liggande för hund. Och kan ni tänka er att denna häst bara för 1år sedan sprang runt som en tok i longerlinan utan en tanke på var jag var. Ja hon sprang ju absolut inte på mig men hon hade inget fokus på vad jag bad henne att göra. Annika var oxå med i Måndags så hon filmade en liten snutt av mig och Diva. Så antingen så kan ni gå in på hennes blogg. Som finns nere till höger live your dreams eller oxå så kommer jag lägga in en länk senare till klippet.
Sofia och sin underbara häst Maxen!!!
Sofia och sin underbara häst Maxen!!!
lördag 24 september 2011
Spotify-just love it!
Wiii, har fixat tillbaka mitt spotify!!! Så nu går Kapten röd-ju mer dom spottar och beyonce-best thing i never had på högvarv. Emilia bara älskar musik alltså! Tror hon blir dansare eller musiker. Fast med tanke på mammas sångargener så lär det nog inte bli så. Kanske dansare ligger mer i generna...Måste bara säga oxå att Timbuktu-resten av ditt liv den texten alltså. Hur fasiken kommer han på allt? jag hoppas att du aldrig någonsin kommer komma ihåg en pinkod mer. Och må köttätande myror äta upp dina ögonlock så att du alltid är trött och även om du är pigg så ser du alltid trött ut. Oh my god, jag vill inte vara hans ovän!
Man glömmer lätt bort hur mycket musik gör för ens humör. Liten svängom med Emilia på höften varje morgon sätter dagen i rätt energi:) Jag älskar musik alltså, och jag är faktiskt rätt mycket allätare i musikfrågan.
Man glömmer lätt bort hur mycket musik gör för ens humör. Liten svängom med Emilia på höften varje morgon sätter dagen i rätt energi:) Jag älskar musik alltså, och jag är faktiskt rätt mycket allätare i musikfrågan.
tisdag 20 september 2011
Skrattfest!
Emilia har mer och mer börjat upptäcka sin fina röst. Hur underbart är det inte när man kan ha så kul över mammas fot? Snacka om att förgylla hela mammas dag.
Tyvärr är det filmat ur fel vinkel.
Gullunge!!!
Tyvärr är det filmat ur fel vinkel.
Gullunge!!!
söndag 18 september 2011
Tjejkväll!
Och det behövdes. Annika har ju varit i USA i tre veckor och Sparris har haft fullt upp med flytten till Torsås(Torsås???jag vet..;)) jaja. Så nu var det välbehövligt med en get together! Och som vanligt så dukades det upp med MÄNGDER! med mat. Men oxå som vanligt var ALLT slut när Annika och Sparris varit i farten;)
Jag låter bilderna tala sitt tydliga språk!
Jag låter bilderna tala sitt tydliga språk!
fredag 16 september 2011
Briarder
Jag har fått äran att erbjuda ölandsweekend för två briarder. Där det ingår sovmornar, soffhäng, barnmat m.m. Så om vi säger såhär så har första dagen gått galant. Emilia fullkomligt lyser bland alla hundar. Det syns ju rätt rejält på korten:) Och vart e syrran då? Jo hon fick i födelsedagspresent utav familjen en resa för två till kolmården och träffa vargar. Med övernattning och hela schabläsen... Så jäkla härligt! Jag hoppas verkligen dom har superskoj hon och Peter.
torsdag 15 september 2011
En vän
Jag tror alla behöver en vän.
En riktig vän, en vän som förstår när man behöver någon som lyssnar. Bara lyssnar. Kanske den även tycker man säger något korkat. Men förstår att man enbart behöver ett stöd. Inte motkommentarer. Som finns där i vått och torrt. Som känner en utan och innan, och därmed kan säga till en att skärpa sig. Jag vill inte ha en vän som bara håller med mig i allt. Utan jag behöver en vän som puschar mig. Och likadan vill jag vara tillbaka. Självklart behöver man alltid jobba med sig själv. Ingen är perfekt inte ens din vän. Men det är det som är själva grejen. Har man hittat sig en vän som har så många goda egenskaper så att de dåliga är en piss i missippi. Så är det en vän att kämpa för. Att vårda den vännen som man vårdar sin kärlek.
För vad vore man utan sina vänner? Min finaste vän heter Annika. Och dig Annika kommer jag hålla hårt i. Du är utan tvekan den tuffaste, roligaste, ödmjuka och snurrigaste vän jag haft.
Du är verkligen en riktig vän, som glädjs när det går bra för mig och finns där i mina motgångar.
Jag är så glad att jag började på Ingelstorp, inte för själva utbildningen. Utan för att jag träffade min stora kärlek i livet, Pontus. Jag har nu min underbara fina familj. Pontus är utan tvekan världens bästa pappa. Som kommer hem och direkt sätter sig med sin dotter och leker som om det var flera dagar sedan han såg henne. Han vill få ut minsta lilla vaken minut med henne. Och medan jag ligger på morgonen och snarkar i ett. Så hör jag i bakrunden hur Pontus leker i sängen med Emilia.
-Gooomorgon Emilia, har du nannat gott? Och Emilia svarar med värsta babblet.
Pontus är verkligen min stora kärlek i livet det har jag aldrig tvekat en sekund på.
Och om inte det vore nog att träffa sin stora kärlek. Så fann jag också min underbara vän.
Jag är så glad för det.
En riktig vän, en vän som förstår när man behöver någon som lyssnar. Bara lyssnar. Kanske den även tycker man säger något korkat. Men förstår att man enbart behöver ett stöd. Inte motkommentarer. Som finns där i vått och torrt. Som känner en utan och innan, och därmed kan säga till en att skärpa sig. Jag vill inte ha en vän som bara håller med mig i allt. Utan jag behöver en vän som puschar mig. Och likadan vill jag vara tillbaka. Självklart behöver man alltid jobba med sig själv. Ingen är perfekt inte ens din vän. Men det är det som är själva grejen. Har man hittat sig en vän som har så många goda egenskaper så att de dåliga är en piss i missippi. Så är det en vän att kämpa för. Att vårda den vännen som man vårdar sin kärlek.
För vad vore man utan sina vänner? Min finaste vän heter Annika. Och dig Annika kommer jag hålla hårt i. Du är utan tvekan den tuffaste, roligaste, ödmjuka och snurrigaste vän jag haft.
Du är verkligen en riktig vän, som glädjs när det går bra för mig och finns där i mina motgångar.
Jag är så glad att jag började på Ingelstorp, inte för själva utbildningen. Utan för att jag träffade min stora kärlek i livet, Pontus. Jag har nu min underbara fina familj. Pontus är utan tvekan världens bästa pappa. Som kommer hem och direkt sätter sig med sin dotter och leker som om det var flera dagar sedan han såg henne. Han vill få ut minsta lilla vaken minut med henne. Och medan jag ligger på morgonen och snarkar i ett. Så hör jag i bakrunden hur Pontus leker i sängen med Emilia.
-Gooomorgon Emilia, har du nannat gott? Och Emilia svarar med värsta babblet.
Pontus är verkligen min stora kärlek i livet det har jag aldrig tvekat en sekund på.
Och om inte det vore nog att träffa sin stora kärlek. Så fann jag också min underbara vän.
Jag är så glad för det.
måndag 12 september 2011
Min lilla skatt
Det värker i mitt mammahjärta!
På natten till Fredagen så började lillan att inte vara nöjd med tillvaron. Och under Fredagen blev det bara värre. Inget ville hon äta utan sov ungefär hela dagen med hög feber. Hon hade inte åkt på någon förkylning utan vi visste inte vad som var fel. Så på kvällen så åkte vi in till barnakuten. Efter 4timmar så fick vi åka hem. Och det vi iaf blev klokare på var att alla prover såg bra ut ingen urinvägsinfektion eller ont i halsen. Men något var ju fel.
Så först idag har pluttan ätit ordentligt och verkar vara på bättringsväg. Men ush va jobbigt hon har haft det.
Sofia kom över idag och lättade upp stämningen. Emilia som tokgillar henne, fick en rolig eftermiddag med massa lek och bus. Det satte fart på matglädjen och en hel barnmatsburk slank ner efteråt.
På natten till Fredagen så började lillan att inte vara nöjd med tillvaron. Och under Fredagen blev det bara värre. Inget ville hon äta utan sov ungefär hela dagen med hög feber. Hon hade inte åkt på någon förkylning utan vi visste inte vad som var fel. Så på kvällen så åkte vi in till barnakuten. Efter 4timmar så fick vi åka hem. Och det vi iaf blev klokare på var att alla prover såg bra ut ingen urinvägsinfektion eller ont i halsen. Men något var ju fel.
Så först idag har pluttan ätit ordentligt och verkar vara på bättringsväg. Men ush va jobbigt hon har haft det.
Sofia kom över idag och lättade upp stämningen. Emilia som tokgillar henne, fick en rolig eftermiddag med massa lek och bus. Det satte fart på matglädjen och en hel barnmatsburk slank ner efteråt.
söndag 11 september 2011
En tanke
Naturen tar aldrig mer än vad den behöver.
Så vad gör det okej att mänskligheten bara tar och tar och tar? Det som betyder något är att du är glad i själen. Materiella ting fyller enbart ett behov i din hjärna inte i hjärtat. Hjärtat behöver kärlek. För mig fyller familjen, djuren, vännerna och att jobba med djur mitt hjärta. För mig betyder detta mer än något annat, för mig fyller dessa mig med kärlek.
Man blir så ledsen när man tittar på hur människor sätter upp kändisar på en pidestal. Inte för det dom åstadkommit utan för allt dom äger. Som tex Svenska hollywood fruar. Vi tittar inte till lyckan dom har i sina familjer utan huset dom äger eller bilarna dom kör eller shoppingen dom uträtter.
Dom säger att dom gynnar ekonomin när dom shoppar.
Jag säger att vi föds upp i tron att lycka är pengar. Advokat, läkare eller dylika yrken är bra. Jag ser däremot att mitt barn växer upp i viljan att hitta ett yrke som ger henne tillfredsställelse i själen. Hon ska vara lycklig i det jobb som hon väljer.
Pengar är inte allt och att ge tillbaka till den värld vi lever i är nödvändigt pga av allt vi tar. Vi måste börja tänka om. Behöver vi verkligen allt? Jag menar är det inte bättre om barnen ens har en värld att leva i istället för dra ut minsta lilla ur jordens resurser.
Jag väljer att lägga mina pengar på bra mat. Mat som inte har besprutat vårat fina landskap för att läggas på mitt bord. Jag väljer också att köpa närproducerat före mat som har transporterats långa vägar i tunga fordon. Självklart är det för mig att köpa säsongsmat. Som svenska äpplen när det finns och så vidare.
Det kan inte vara meningen att vi som människor har fått någon tillåtelse att konsumera som om jordens resurser aldrig tog slut.
För hos mig känner jag lycka när jag kommer in i någons hem och känner glädjen över sina barn eller kärleken till varandra är starkare än eftersträvan att ha det perfekt utåt. Lite skit i hörnet pga av att man hellre ger tiden åt sitt barn eller varann. Eller halvdana kläder för att man hellre sätter bra mat på bordet. Det är något jag hellre har.
Man måste börja tänka på annat än sig själv. Vi lever tillsammans nu. Och väljer man att skaffa barn då lever man också i framtiden. För om man vill ha barn vill man ju också självklart att barnen ska ha en värld att växa upp i och skaffa egna barn så småningom och så fortsätter det.
Så är det då inte viktigast att vi tänker efter lite innan vi konsumerar utan eftertanke? Självklart måste man få unna sig saker. Men jag menar bara att det blir så överdrivet.
För vad ger oss rätten?
Så vad gör det okej att mänskligheten bara tar och tar och tar? Det som betyder något är att du är glad i själen. Materiella ting fyller enbart ett behov i din hjärna inte i hjärtat. Hjärtat behöver kärlek. För mig fyller familjen, djuren, vännerna och att jobba med djur mitt hjärta. För mig betyder detta mer än något annat, för mig fyller dessa mig med kärlek.
Man blir så ledsen när man tittar på hur människor sätter upp kändisar på en pidestal. Inte för det dom åstadkommit utan för allt dom äger. Som tex Svenska hollywood fruar. Vi tittar inte till lyckan dom har i sina familjer utan huset dom äger eller bilarna dom kör eller shoppingen dom uträtter.
Dom säger att dom gynnar ekonomin när dom shoppar.
Jag säger att vi föds upp i tron att lycka är pengar. Advokat, läkare eller dylika yrken är bra. Jag ser däremot att mitt barn växer upp i viljan att hitta ett yrke som ger henne tillfredsställelse i själen. Hon ska vara lycklig i det jobb som hon väljer.
Pengar är inte allt och att ge tillbaka till den värld vi lever i är nödvändigt pga av allt vi tar. Vi måste börja tänka om. Behöver vi verkligen allt? Jag menar är det inte bättre om barnen ens har en värld att leva i istället för dra ut minsta lilla ur jordens resurser.
Jag väljer att lägga mina pengar på bra mat. Mat som inte har besprutat vårat fina landskap för att läggas på mitt bord. Jag väljer också att köpa närproducerat före mat som har transporterats långa vägar i tunga fordon. Självklart är det för mig att köpa säsongsmat. Som svenska äpplen när det finns och så vidare.
Det kan inte vara meningen att vi som människor har fått någon tillåtelse att konsumera som om jordens resurser aldrig tog slut.
För hos mig känner jag lycka när jag kommer in i någons hem och känner glädjen över sina barn eller kärleken till varandra är starkare än eftersträvan att ha det perfekt utåt. Lite skit i hörnet pga av att man hellre ger tiden åt sitt barn eller varann. Eller halvdana kläder för att man hellre sätter bra mat på bordet. Det är något jag hellre har.
Man måste börja tänka på annat än sig själv. Vi lever tillsammans nu. Och väljer man att skaffa barn då lever man också i framtiden. För om man vill ha barn vill man ju också självklart att barnen ska ha en värld att växa upp i och skaffa egna barn så småningom och så fortsätter det.
Så är det då inte viktigast att vi tänker efter lite innan vi konsumerar utan eftertanke? Självklart måste man få unna sig saker. Men jag menar bara att det blir så överdrivet.
För vad ger oss rätten?
torsdag 8 september 2011
Ääääntligen!
Då var det dags att visa er min surprise!!!
Jag har äntligen hittat en sadel. Eller äntligen och äntligen... Jag satte mig i Söndags och började leta sadlar och till min förvåning så sålde Elin tre sadlar varav en westernsadel. Sadlen hade legat på en D-ponny. Testa kan man ju alltid göra tänkte jag. Så jag ringde proffset(min syster) och vi la på den. Nja den låg väl sådär, vippade lite i bak kant. Men när jag hoppade upp så satt den som en smäck. Vilken jäkla fullträff!!! Hur mycket tur kan man ha?? Första sadlen och den låg bra! Kanske skulle spelat på lotto den dagen?
Jag är så glad och nu hoppas jag att vi får njuta av westernridningen ordentligt.
Och lilltjejjan satt som en smäck i sadeln! Tog tag i hornet som om hon inte gjort annat:)
Jag har äntligen hittat en sadel. Eller äntligen och äntligen... Jag satte mig i Söndags och började leta sadlar och till min förvåning så sålde Elin tre sadlar varav en westernsadel. Sadlen hade legat på en D-ponny. Testa kan man ju alltid göra tänkte jag. Så jag ringde proffset(min syster) och vi la på den. Nja den låg väl sådär, vippade lite i bak kant. Men när jag hoppade upp så satt den som en smäck. Vilken jäkla fullträff!!! Hur mycket tur kan man ha?? Första sadlen och den låg bra! Kanske skulle spelat på lotto den dagen?
Jag är så glad och nu hoppas jag att vi får njuta av westernridningen ordentligt.
Och lilltjejjan satt som en smäck i sadeln! Tog tag i hornet som om hon inte gjort annat:)
onsdag 7 september 2011
Nu faller löven
Nu kan man nästan räkna dagarna som det fortfarande går att vara ute o dona. Utan att man håller på att frysa ihjäl efter en halvtimma.
Dom där manickerna som farsan hade på huvvet verkade mäkta spännande.
Dom där manickerna som farsan hade på huvvet verkade mäkta spännande.
tisdag 6 september 2011
Det var väl själva faan...
Å så har jag glömt babysimmet idag... Vaknade och trodde det var Måndag. Tittade klockan tio på mobilen och fick se påminnelsen. Fy faan va trött jag blir på mig själv... Så det fick bli en straffrunda, två timmars rask promenad med vagnen.
söndag 4 september 2011
lördag 3 september 2011
Im proud to present...
Min westernhäst
Ja för nu går jag all in! Denna ridstil har gång på gång visat sig vara det rätta för mig och min ponny. Och nu kommer jag med stolthet kalla mig för western ryttare, jag är såklart nybörjare. Innan när jag började tänka om, så har jag smakat på akademiskt, western och haft klassiskt lite i bakhuvudet. Men western handlar om så mycket mer än bara ridning, jag ser nu till hur Diva är byggd att ridas. Det är så jäkla skönt att äntligen släppa denna höga ohållbara hållning för min häst. Om man faktiskt sätter sig ner och tittar på sin häst så ser man att det faktiskt inte är många hästar som är byggda för att gå så. Diva är en av dom. Helt plötsligt så behövs det så lite för att få henne att gå i form och hitta sin rytm. Inte som innan då vi kämpade imot varandra hela tiden, jag i hopp om att hon någon gång skulle falla in i mängden där alla ska gå. Men min häst är sin egen! Vi säger ju alltid att vi människor är olika, och att det är ok. Varför är det helt plötsligt inte ok då att hästarna är olika och inte passar för allt. Och just där ser man på Western hur rätt det känns. För åker man på en wetserntävling så finns det allt från nordsvenskar till quarter. Och så går nordsvensken och kickar ass rent ut sagt. Varför, jo för alla hästar passar in på en western tävling. För där går hästen i sin egna form. Åker man på en dressyrtävling vad ser vi då? Jo halvblod och någon enstaka korsning halvblod/fullblod typ. Jaja någon gång sticker en duktig ryttare ut och kommer med en förvuxen ponny, men vad händer då? Jo alla tittar ut denna tuffa ryttare och dömer henne utifrån vad hon har för häst... Jag därimot tycker det är skittufft att våga sig ut med sin häst som skiljer sig från mängden(inte för att jag skulle våga). Men varför finns det inte fler hästar som sticker ut på en dressyrtävling?
För mig och Diva så känns det verkligen som om vi har hittat rätt. Och det är så jäkla skönt att äntligen slippa prestationen över att min häst aldrig gick så bra i den klassiska dressyren, för nu vet jag varför.
Ja för nu går jag all in! Denna ridstil har gång på gång visat sig vara det rätta för mig och min ponny. Och nu kommer jag med stolthet kalla mig för western ryttare, jag är såklart nybörjare. Innan när jag började tänka om, så har jag smakat på akademiskt, western och haft klassiskt lite i bakhuvudet. Men western handlar om så mycket mer än bara ridning, jag ser nu till hur Diva är byggd att ridas. Det är så jäkla skönt att äntligen släppa denna höga ohållbara hållning för min häst. Om man faktiskt sätter sig ner och tittar på sin häst så ser man att det faktiskt inte är många hästar som är byggda för att gå så. Diva är en av dom. Helt plötsligt så behövs det så lite för att få henne att gå i form och hitta sin rytm. Inte som innan då vi kämpade imot varandra hela tiden, jag i hopp om att hon någon gång skulle falla in i mängden där alla ska gå. Men min häst är sin egen! Vi säger ju alltid att vi människor är olika, och att det är ok. Varför är det helt plötsligt inte ok då att hästarna är olika och inte passar för allt. Och just där ser man på Western hur rätt det känns. För åker man på en wetserntävling så finns det allt från nordsvenskar till quarter. Och så går nordsvensken och kickar ass rent ut sagt. Varför, jo för alla hästar passar in på en western tävling. För där går hästen i sin egna form. Åker man på en dressyrtävling vad ser vi då? Jo halvblod och någon enstaka korsning halvblod/fullblod typ. Jaja någon gång sticker en duktig ryttare ut och kommer med en förvuxen ponny, men vad händer då? Jo alla tittar ut denna tuffa ryttare och dömer henne utifrån vad hon har för häst... Jag därimot tycker det är skittufft att våga sig ut med sin häst som skiljer sig från mängden(inte för att jag skulle våga). Men varför finns det inte fler hästar som sticker ut på en dressyrtävling?
För mig och Diva så känns det verkligen som om vi har hittat rätt. Och det är så jäkla skönt att äntligen slippa prestationen över att min häst aldrig gick så bra i den klassiska dressyren, för nu vet jag varför.
fredag 2 september 2011
Öppna förskolan
Även våran lilla skatt fick erkänna sig besegrad efter öppna förskolan i Färjestan med Johanna och hennes knoddar. Det tog inte många minuter efter kvällsbadet för henne att knoppa in(Rättare sagt med vällingen i munnen). Emilias höjdpunkt på förskolan var nog att alla fann henne väldigt underhållande med sina pruttljud. Jag menar om hon har ärvt det minsta utav min humor så behövs det inte mycket, utan bara ordet prutt kan vara nog roligt...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)