Äntligen var det dags att hälsa på lillebrorsan i Stockholm.
Tanken var först att hela familjen skulle åka, men sen kom Pontus på den goda idéen att bara Emilia o jag skulle ta resan. Och vilken resa det blev!!!
Alltså innan man fick Valle så var egentid guld värd, nu är egentiden skitsamma faktiskt. Inget jag tänker på, men att få vara själv med Emilia en hel helg! Faan så kul vi har haft det rent ut sagt!
Vi har ätit gott och gått på gröna Lund och sooooovit på hotell och suttit länge på frukostbuffé. Allt vi har gjort har fått tagit den tid det tar, just det att inte ha en bebis att ha koll på hela tiden har varit underbart. Och Emilia har fått sin mamma för sig själv. Men viktigast och det jag längtat efter mest att få ha Emilia helt för mig själv.
Brorsan och Sara bjöd på fin mat och så ölade jag för första gången på två år, det va gutt om jag säger så.
Men man är ju rolig. Första natten på hotellet och man hade ju sett fram emot att sova helt själv utan Valle bökgris bredvid sig. Att somna gick ju fint, vaknade runt ett på natten och börjar böla. Känner mig så ensam (Emilia sov i ensamsäng nere vid fötterna). Saknar min knölsäl och fulgråter i kudden ett tag, tar mig ett djupt andetag och går upp och knölar mig ner bredvid Emilia i hennes lilla säng. Lägger armen om min lilla goding och somnar gott.
Ja herregud, Valle har iallafall haft det hur gutt som helst med pappsen. Bara vaknat en gång varje natt????!!(helvetes jävla perkele varför tog inte Pontus han tidigare, det går ju uppenbart mycket bättre när han inte känner tuttdoften!)
Så nu har han glömt mina tuttar och vill inte ha någon mjölk längre, pjhuu, äntligen, jag är fri:) snyft, fulgråt, snörvel! (Lite blandade känslor här om man säger så)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar