Då vi två blev tre och tre senare blev fyra och då blev vi så självklara. Min familj komplett, att denna lilla plutta som kom in i våra liv för fyra snart fem år sedan lärde mig och Pontus så mycket. Vi har gått igenom högt och lågt och svetsat ihop oss till en rejäl klump i en kedjelänk som Valle sedan kom in i och gjorde familjen så totall. Detta är svårt för mig att förklara men allt blev bara så klart, så fint. Emilia har lärt mig enormt mycket om mig själv, där har jag jobbat. Med Valle så var mycket av arbetet gjort och jag har mest fått njuta, njuta av att känna mig trygg i att vara mamma. Och bara vara mamma, ganska skönt att få slippa alla yttre krav om allt som man ska bli och göra... Och bara få stanna upp pausa mig:et och myself and i;)
Och bara vara mamma utan något negativt i att bara vara.

Min lilla pelleplutt blev 1 nyss och jag vill bara hålla kvar honom här och nu.

Det är mycket som antagligen är sista gången nu.
Sista gången jag vaggar tills det är dyblött av svett mellan mig och mitt barn(och man byter ju inte arm, ungen kan ju vakna)
Sista gången man sätter hjärtat i halsen då man inser att grinden upp till trappen inte är stängd.
Sista gången man får höra någon skratta för allra första gången.
Sista gången man är med någon 24/7 så länge att man på riktigt nästan är samma person.
Sista gången man känner en svag lukt av bröstmjölkskräk lite hela tiden.
Sista gången man är så väck i huvudet att man liksom känner hålet i huvudet växa vid varje timme som går vaken om natten(hoppas fortfarande att hålet ska växa ihop igen, och att någon tankekraft ska komma tillbaka)
Sista gången mina bröst är lösningen på de mesta bebisskrik.
Sista gången jag får vara hemma med mina barn samtidigt och inte missa många ögonblick...

Har jag nämnt att jag börjar jobba om en vecka...gaaaahhh!

Gräsänka

Ensilagetider och man är tillfälligt lämnad för väder och vind styr jobbtider.
Men skörden blir rejäl och Pontus är super nöjd för han får köra sitt nya vrålåk -en nyköpt fendt med en lika nyköpt mchale press och han är i bondeheaven just nu:)
Emilia älskar att åka traktor men även hon kan få för mycket av det goda när man kör nonstop körningar...
Så när jag hade en läkartid fick jag ringa in moooooster maaaadde!!!!
Barnvakt är verkligen inget vi är bortskämda med, det är liksom lite svårt att åka över en timme för att bara droppa av och hämta någon timme senare.
Så därför blir det lite pusslande med Pontus istället, ett plus med att vara bonde att kunna vara flexibel. Men nu gick det ju inte och någon som inte va så ledsen över det va ju Emilia.

Gud va hon älskar sin moster, en sann idol! Dom gick bananas i studsmattan och jag 10mån efter BF fick snällt stå vid sidan av och titta på diverse konster och tricks.buhu...
Åh va jag älskar min syster jag är så glad över att jag har en sån relation. My true bff!

Nähädu idag blir det stranden, första stranddagen! Älskar havet, vet dock inte om jag hinner njuta något me två barn att se efter. Första testet...

Girls tripp

Äntligen var det dags att hälsa på lillebrorsan i Stockholm.
Tanken var först att hela familjen skulle åka, men sen kom Pontus på den goda idéen att bara Emilia o jag skulle ta resan. Och vilken resa det blev!!!
Alltså innan man fick Valle så var egentid guld värd, nu är egentiden skitsamma faktiskt. Inget jag tänker på, men att få vara själv med Emilia en hel helg! Faan så kul vi har haft det rent ut sagt!
Vi har ätit gott och gått på gröna Lund och sooooovit på hotell och suttit länge på frukostbuffé. Allt vi har gjort har fått tagit den tid det tar, just det att inte ha en bebis att ha koll på hela tiden har varit underbart. Och Emilia har fått sin mamma för sig själv. Men viktigast och det jag längtat efter mest att få ha Emilia helt för mig själv.

Brorsan och Sara bjöd på fin mat och så ölade jag för första gången på två år, det va gutt om jag säger så.

Men man är ju rolig. Första natten på hotellet och man hade ju sett fram emot att sova helt själv utan Valle bökgris bredvid sig. Att somna gick ju fint, vaknade runt ett på natten och börjar böla. Känner mig så ensam (Emilia sov i ensamsäng  nere vid fötterna). Saknar min knölsäl och fulgråter i kudden ett tag, tar mig ett djupt andetag och går upp och knölar mig ner bredvid Emilia i hennes lilla säng. Lägger armen om min lilla goding och somnar gott.

Ja herregud, Valle har iallafall haft det hur gutt som helst med pappsen. Bara vaknat en gång varje natt????!!(helvetes jävla perkele varför tog inte Pontus han tidigare, det går ju uppenbart mycket bättre när han inte känner tuttdoften!)
Så nu har han glömt mina tuttar och vill inte ha någon mjölk längre, pjhuu, äntligen, jag är fri:) snyft, fulgråt, snörvel! (Lite blandade känslor här om man säger så)

Tacksamhet!

Så vi längtade efter denna resa att få vara förälder.
Nu sitter man här med två friska barn, hittills har resan inte varit på långa vägar som jag trodde! Mycket tuffare än jag någonsin kunde tänka mig... Att tankarna flyger, alla tänk om?.
Alla katastroftankar som kom med all den kärlek man har för sina barn. Den rädsla man har för att förstöra sina fina barn. Jag vill te.x inte att Emilia ska behöva leva med "duktig flicka" syndromet och gå rakt in i väggen. Jag vill verkligen att mina godingar alltid ska känna att allt dom vill göra ska dom känna att dom kan, inget hindrar en. Har man bara viljan! Men också känna att om man inte vet vad man vill är det okej med, alla känslor är okej!
Och definitivt aldrig känna att bara för dom är tjej eller kille så skulle det dom vill inte gå.
Jag vill verkligen vara den mamma som aldrig slutar bry sig, ofta känner jag att det ibland äter upp mig inifrån. Jag tänker så mycket att jag blir paralyserad, jag är så rädd att man gör fel. Man vill ju alltid göra det bästa för barnen!
Men alltså vad privligerad jag känner mig att få vara dessa två ungars mamma! De gör mig verkligen till en bättre person, för även om jag på långa vägar inte är den bästa mamman JAG kan vara varje dag. Så försöker jag iallafall bli en bättre. Jag lever verkligen för att vara mamma, jag tycker det är underbart. Vissa kanske tycker man är urtråkig, jag o Pontus som nästan aldrig gör grejer. Men vi känner verkligen inget behov av det. Vi vill vara tillsammans då mår vi som bäst.

Jag drömmer faktiskt om en stor familj, tanken om det skyddsnät som ger en när man är flera känns så härligt. Man har liksom alltid någon, det kanske har att göra med min starka systerkärlek! När det skiter sig som det någon gång alltid gör under livet så har hon alltid funnits där!
Jag önskar verkligen Valle och Emilia får en sån syskonrelation!
Tyvärr så tror jag mig veta att min kropp inte klarar en graviditet till och för det är jag lite bitter men också ger det mig en starkare tacksamhet över att den ä då klarade av att ge oss två friska barn och det är ändå huvudsaken!
Att få bli mamma är verkligen ups and downs men helvete vilken häftig åktur, the time of My life!

Hallå kära vår😀

Som vanligt när våren kommer så blir man som en ny människa! Älskar ljuset, älskar fåglarna, älskar doften av syren, och något jag älskar mest är att kunna vara ute. Ute så länge vi vill, inga kalla händer inga pattar som ska fram i kylan för att mata hungrigt barn. En underbar tid verkligen, inte för kallt och inte för varmt. Så vi har det rätt gutt faktiskt, börjar få lite ångest över att det snart är dags för jobb... Det har verkligen varit en mysig tid som har gått alldeles för fort. Denna föräldraledigheten kunde jag vara hemma lite längre, dock något min kropp verkligen behövt. 10 månader efterBF och kroppen gör sig påmind om den stora påfrestning det var att vara gravid med ett andra barn. Det har verkligen tagit tid att känna sig någorlunda ok. Nu vill man bli stark och man får passa sig så man inte skadar sig istället  jag vill ju så mycket, skiter i vikt och sånt blaj. Äter det jag vill men jag vill bara slippa smärta och ha tillbaka en stark kropp. Så det är i slowmo som kroppen sakta hittar tillbaka.
Men vi har det gutt jag o barnen, Emilia har tagit sommarlov. Så det är lugna dagar. Valle kryper för fulla muggar och ska stå mot allt...så det är full fart på han. Om nätterna med han Bökar som en nysläppt gris på bete😉 jaja det är som det är, någon gång lär han väl börja sova....det återstår att se. Så många vakennätter vi har haft, Emilia kommer jag inte ihåg en enda.(kanske förträngt) jag och Pontus brukar drömma att vi om något år ska ta in på hotell och sova sova sova sova! SOVA i tell you, kanske bada i något badkar me.
Tänker ofta att jag ska ladda upp några pics, men tusan dagarna bara rusar iväg.