Som vanligt...

Så sitter jag och är bitter över den stundandes helvetiska natten. Jag jobbar delat idag och imorgon och så ska man sitta uppe o invänta dessa förbannade smällare och raketer som skjuter av händer och ansikten.... Hästarna och hunden var förvånandes duktiga förra året så jag hoppas på en repris. Annars blir det god mat dagen i ära, och mys hos kossorna. Ja för även att det är skönt att få vara ledig så är det skönt att komma tillbaka till mina duktiga kossor. Ja för duktiga är de, 35 liter om dagen per ko mjölkar de i snitt och till roboten går de 3,1 gånger om dagen. Och ett celltal i tanken på 180 ungefär i snitt. Jag är supernöjd och chefen likaså. Snart har vi nått vårat mål så då blir det tårta igen från våran foderrådgivare:) med fasta rutiner som man inte viker från så kommer man långt.

Nu har jag en 2-åring :)

Tomten kom, och efter Emilia förstod att han hade paket i påsen så blev hon tuffing!

Hipp hipp hurra för min stora tjej som gärna skulle vakna med sång och paket varje dag!!

 I år hade Emilia hunnit vänja sig vid tårta så denna gången åkte det nr en del, inte som förra då hon fick lite halvt spyattack;)

Så där var lite smått och gott hur vi har haft det undr denna underbart långlediga vecka! Nu blir det bad i badhuset:)

Vart ska jag börja...

Och så kom snöstormen... Jag tänkte på morgonen när jag släppte ut hästarna. - hur farligt kan det vara? Jo, chefen ringde och gjorde mig medveten om att vägarna var avstängda. Så jag kunde ta det lugnt? Hemma istället... Jaha Ponta åkte till jobbet med sin fyrhjulsdrivna bil och jag o Emilia hade en hemma dag. Under de två timmar Emilia sov middag skottade jag snö, snö och åter snö...  När kvällen kom och pontus kom hem så drog jag ut i stallet... Grisstaketet var totalt borta i snön så fram med spaden o börja skotta,(grisar på rymmen är nämligen i särskilt populärt). Så med världens kortaste spade började jag, pang sa det i handen och där kom första stöten från elstaketet. Eftersom spad jävlen var så kort så råkade jag ta i plåten istället för träet. Jaja bara o bita ihop o fortsätta, 7 stötar senare och många svordomar ville jag bara bli färdig. Med snön upp till höfterna försökte jag orientera mig i mörkret längst staketjävlet.  Arg som ett bi och gropigt som faan under snön snubblar jag och hamnar på rygg dränkt i snöfaan!! Försöker ta mig upp utan att behöva vända mig om o bli mer snöig, utan resultat.. Tillslut kommer jag i rullning för att kunna ta mig upp. Resten av staketet gick fort som faan och jag total ignorerade alla stötjävlar... Blöt och arg med grisande skrikandes i öronen gick jag för att börja sopa stallgången, hinner ungefär en meter då jag knäcker av sopskaftet i ren ilska då det har snöat in en jävla massa snö under stalldörren in i stallgången. Min nya fina sopborste endast 1 månad gammal helt RIPT! faan jävla perkele!! släcker ljuset och anser mig besegrad av snön. In o skäller lite på Pontus o tvingar han o hämta lastmaskinen så jag kan ta mig ut till jobbet imorgonbitti då stallplanen var igenblåst på en timme. Skönt tänker jag, nu ska jag bara natta  Emilia så kan jag slänga mig ner i soffan sen, sitter uppe på Emilias rum o inväntar att hon ska bli färdig med vällingen. Då hör jag bllöööuurkk..... Jaha så var vi inne på maginfluensa nummer 3 denna höst. Natten gick sedan i spyans och duschen och byta sängklädernas tecken. Så lagom till helgen nu fick jag maginfluensa, precis när jag insett att detta är den sista helgen jag kan handla julklappar, har nämligen inte inhandlat en enda. Vi ska nämligen fira jul den 22 i min familj så det blev lite brått... Spya fredag lördag shoppa julklappar söndag bland alla galna människor. Men det får la gå. Jag är helt slut inifrån och ut. Hur orkar alla? Vi insåg iallafall att vi inte hinner med att ut o hitta någon gran i skogen, så för första gången har jag köpt gran. Emilia klädde granen finare än det någonsin har blivit! Så nu får vi bara se om emilia får vattkoppor till jul, japp för det går oxå på dagis. Tycker ni att jag är bitter och har ilandsproblem så får ni tycka det. För livet är inte alltid rosenrött. Nää ibland blir man fullkomligt tokig!!! Det kan inte alltid vara så där perfekt som ett facebookstatus! Det som har hålt mig uppe i veckan som varit är musikhjälpen på P3, i just love them!

När pappa jobbar..

Mycket mys med de stora hundarna blev det.

Åka pulka efter Bessie var mycket roligare än när morsan drar mig,(det går ju så slött då)...

Såhär ser det ut när Pontus arbetar var tredje helg, då åker vi till moster eller kommer moster hit och myser hela helgen. Vi hann även med att åka till Borgholms slottsruin och få lite julinspiration. Emilia kom hem med en tomte och en klubba(och mycket kladdiga fingrar). Wonderlovely helg.

semester....

I drömmarnas land...

Osammanhängande? japp det är jag det!

Så var det vitt och fint ute. Jag älskar när snön kommer allt blir rent och så mycket ljusare! Dock är jag lite smått rädd för att köra bil i snöovädret. Och värre lär det väl bli. För er som undrar hur det går med min grisproduktion så mår dom finemang, jag ska betäcka dom i januari. Så någon gång i maj ska kultingarna komma. Och förhoppningsvis är de slaktredo till nästa jul. Så då säljs det ekoskinka så det står härliga till;)  Gullan som den ena grisen heter börjar bli en riktigt stor Gylta nu och hon beter sig som griseknoen i Emil i lönneberga.  Så vi får se hur allt artar sig:)
Jag har sjukt mycket bilder som jag tänkt lägga ut på bloggen. MEN ipaden kan inte skicka bilderna till bloggen och jag orkar inte röra arslet till den stationära datorn i rummet bredvid för att blogga därifrån... Ja jag vet, latmask. Men plötsligt händer det hörni;)
Emilia kör racet här hemma, och som tur är har morsan stressat av sig alla 25 gravidkilon så jag hänger oftast med i tempot. Förutom om jag inte har hunnit få i mig det viktiga eftermiddagskaffet... Och sen ska vi ju inte prata om när Emilia har knoppat in på kvällen. Då lägger mamman i lågväxlen och totalhavererar som titanic i isberget ner i soffan. Man kan inte vara på topp hela dagen, näe... Någonstans tar kraften slut. Jag har iallafall inga sömnsvårigheter inte, näe jag slocknar innan huvudet slagit i kudden... Så där var det lite smått och gott från mig:)

Att unna sig

Dagen har gått i kossornas tecken, idag stod det nämligen lely kurs på schemat. Så vi var ett gäng med bönder, drängar och pigor som intog rummet. Och det tog cirka 5 sekunder så var det sköna kosse pratet igång, idéer byttes och kloka tankar slogs ihop. Så även att kursen var väldigt lärorik så var även de andras tankar om robotsystemet och allt runt omkring minst lika mycket värda.  Så nöjd har jag även varit så självisk att jag tog och unnade mig något riktigt speciellt, ja nu tror ni att jag gick och klippte mig eller något sådant. Nej inte denna bondkärring, näe jag åkte till Lantmännen och köpte mig ett ordentligt underställ, en jättevarm arbetsjacka och ett par arbetsvantar. För de senaste veckorna har jag varit så jävla förbannad över att behöva frysa varje gång jag går ut till grisarna o hästarna. Och jag har tänkt att aldrig mer köpa mig en ridjacka eller hästvantar för de jag har haft har varit skit rent ut sagt, näe denna gång blev det ordentliga arbetskläder. Jag menar WHO am i kidding, jag rider ju aldrig längre och gör jag det så är det i de kläder jag har på mig för tillfället, mjukisbyxa, jeans eller vad som. Så där har ni en riktigt skön barnfri dag för en piga som mig. För vad går inte upp mot lite kosse prat och ett riktigt skönt underställ;)

Ajajajajaj

Då jag idag vaknade i ren panik när klockan ringde klockan 05:30 slog ner bordslampan och tryckte frenetiskt på iPhone jävlen tills den slutade ringa, och snozzade vidare fortare än kvickt. Jag var inne på min tionde dag i streck på jobbet då jag har haft äran att ha helgpasset... Ja jag ska inte klaga jag jobbar endast helg när chefen ska göra något speciellt. Men just därför har jag vant mig vid 5dagars veckor. Jaja dagen gick i en konstig robotliknande rutinmässig takt med inslag av sjukt stressande inslag då jag inser att jag ju ska vara ledig i 4dagar nu så då måste jag ju hinna med massor innan dagen är slut. Så jag ber Lovisa att hjälpa mig flytta 7 månaders kalvar från djupströbädd till spaltbox.  Men kalvarna hade visst bestämt sig för att ge oss en rejäl fight, runt runt och fram och tillbaka sprang dom. Tillslut tröttnade jag och gick o hämtade en järnpinne för att förlänga mina armar med. Och jag ser kalven ge järnet för 711:e gången, jag tänker nähädu nu var det sista gången och skickar ut min pinne som kilar in sig i väggen så det blir som en slangbella i andra änden där jag står när kalven springer in i 140knyck rätt in i den. Rätt i min mage träffar den så jag trodde min mjälte   Sprack i tusen bitar. Jag hukar mig lätt och säger till Lovisa - vi väntar ut dom nu... Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv, buhu!!!
Imorgon kommer syrran och hjälper oss med elen till grisarna, så allt ska funka till den stundande vintern och grisningen... Suveränt. Sen till helgen tar nog jag och Emilia den röda (eller svartbruna) bilen över till syrran för en övernattning med tillhörande ridning och annat smått och gott:) så som ni hör är dessa 4 dagar fullbokade med de bästa:)

Några hårstrån fattigare

Åh herregud vart tar tiden vägen????!!! Den rusar iväg som om den vore jagad av en hjord galna tigrar... Det är bara att springa med och hoppas att man hinner med det viktigaste. Så vad hinner vi med då? Jo vi tog våran röda fana över bron till systra mi för en helg med massa skratt och helt nya upplevelser för Emilia. Jo för i helgen fick Emilia trava på Easy för första gången! Och hon tyckte det var så otroligt roligt. En långtur i skogen blev det, och man kan ju tro att om man är liten så tröttnar man fort... Men inte Emilia inte, jag fick göra en luring för att komma på hem vägar igen. Innan vi hamnade i Nybro eller liknande;) moster som knappt fick hålla i henne, gick bredvid och beundrade denna naturbegåvning till westerntjej:) inget bank med hälarna när hästen ska gå inte, näe här rider vi med rösten och sätet. Och Emilia gungade igång Easy så fint så fint. Jag däremot höll på o trilla av lina när jag skulle försöka mig på att galloppera, som världens nybörjare. Annars är det full rulle på jobbet, vi är numera en man kort då min kollega fick för sig att dra till andra sidan jordklotet och arbeta. Kul för han, mindre kul för mig. Men men, jag tror att vi kan få det att snurra ändå. Även att jag hatar att blanda foder och köra lastmaskin. Jag är mer för att snurra runt bland korna, hitta djur som är dåliga innan dom är dåliga i datorn, förebygga att det ens finns dåliga djur, öka avvänjningsvikten på kalvar som görs av god omsorg, flytta djur så det blir någon ordning på bygget( däremot har jag fortfarande inte den blekaste aning om hur alla kvigor ska få plats för vintern som kommer men sina bankandes steg),.. Men jag har framfört mina idéer, så nu får man bara se om man ska ta o lära sig hur man svetsar o dylikt;)seminera och få ner inkalvningsåldern på kvigor. stress stress stress... Bli inte förvånade om ni träffar mig hårlös nästa gång ni ser mig....

Enough already!!

Då har äntligen Emilias 6 dagars maginfluensa börjat ge med sig! Spy spy och åter spy!Tvättmaskinen har dock fått jobba som aldrig förr och ger han upp nu så är det fullt förståligt. Det enda positiva har varit att man får äta glass precis när man vill.

Men precis innan alla kaskadspyor trädde in i våran vardag så hann jag ha med mig en liten praktikant till jobbet. Emilia insåg rätt fort att hon inte skulle orka klappa varenda ko, så hon klappade bara(!) dom bruna...

Pelletsen hos kalvarna såg rätt mumsiga ut, mamma om du bara kunde titta bort lite... Hmm titta en rosa elefant!!

Och så tillsist så kikade vi på roboten som jag trodde skulle vara rätt boring. Men ack så fel jag hade! Emilia stod djupt fokuserad i säkert en kvart och bara pekade på mjölken som flög förbi i dom vita slangarna. Och mellan pekandet så stod hon och gungade i takt med mjölktakten i spenkopparna.

Vaaa??

Nyss satt jag med en liten bebis i famnen, som mest sov. Nu har man världens noggrannaste liten tjej som pekar med hela handen när mamma slarvar. När vi har hästarna inne står Emilia med hovkratsen i högsta hugg och väntar på att få kratsa bort allt smuts. Går det för slött för mamma att hinna få upp en hov så hittar jag ofta Emilia dragandes i bettes ben med ena armen o hovkratsen i andra. När hon märker att benet inte lyfter släpper hon hovkratsen och omfamnar benet med båda armarna och tar i allt vad hon har för att få upp benet, Bette står och sover utan att röra en fena. Emilia ger upp och hämtar skottkärran ist för att göra iordning boxarna. Inte en skit får missas, utan alla småpluttar ska i kärran. Min lilla tjej har blivit sååå stor!! När hon fick rida på diva sist så hamnade hon lite på sne och vips så tog hon tag i manen och drog sig tillbaka så hon satt rätt utan att jag hann säga något! Jag bara gapade... Stolt mamma, så snart är det nog dags för egen ponny o egen westernsadel med ordentlig knopp att hålla sig i! Jag är så glad att jag har kommit på hur rätt western är och ännu gladare är jag att Emilia får chansen att lära sig western från början( om nu hästarna håller i sig som något kul). För jag vet inte hur mycket skuldkänslor jag har för mina stackars hästar som man har suttit och skavt på i obekväma ställningar. Jag anser att det inte finns något som helst naturligt i att kröka ihop nacken på hästen för att få med bakbenen. Min häst får nu med sig bakbenen på ett så otroligt sätt som hon aldrig innan ens det minsta fått med sig dom. Alla får pyssla med What the hell dom vill. Men jag vet hur jag känner mig nu efter att ha blivit mer öppensinnig. På ett ungefär känner jag att alla dessa år jag pysslat med hästar har jag lärt mig mer under det senaste åren än under alla andra år. Härom kvällen red jag diva i underbar pleasurtrav i grimma o grimskaft på åttvolter och i skänkelvikning. En underbar känsla som jag aldrig hade fått om jag hade fortsatt i samma gamla jävla inramade volt spår;)

Mitt underbara lilla barn!

Lycka är att få ha sand överallt!!!!

Har jag sagt...

Att vi älskar mat!! :)

Party like a bonnadräng!

Så gick den årliga Maskinhalls festen av staplen i Lördags! I år var det min chef som turen föll på att arrangera festligheten. Och både jag o Pontus kände oss lite sugna på att festa till det. Så bilen fick stå och vi tyckte oss vara hurtiga nog att ta våra bycyckles den 40 minuters långa cyckelfärd(som vi trodde skulle ta 30min). Jaja väl där bjöds det på drinkar i gott sällskap av sockenbönderna och lite annat löst folk( det lösa folket hör väl jag till eftersom jag nog ej kan kalla mig bonde)... Grillning och en massa hejdundrande brännvins visor som jag aldrig hört innan. Att mingla med bönder.... Ja ni det är absolut ingen vetenskap. Till er som inte vet något om bönder. Det är bara till att gå fram och ta ett rejält handslag och sedan börja klaga på vädret, sol som regn. Bara säg -faan va det har regnat på sistone. Eller -kan det inte komma något regn snart? Så har du satt igång bonden, i promise. Eller varför inte ta upp den där gamla klassikern -Vafään å så har Arla sänkt mjölkpriset igen. Jag lovar you don´t have to say no more... Bonden sköter resten. Bara till att nicka och hålla med resten av konversationen. Men va härligt det är ändå med bönder, även att det är mycket gnäll. Så har dom faktiskt lite rätt att iallafall få gnälla på mjölkpriset. Men kanske är det lättare att få det väder man vill ha än att få 50 öre mer för mjölken. Cyckel turen hem senare på natten gick väl sådär... Jag tror jag var nere i diket och vände ett 50tal gånger innan vi steg innaför dörren. Jag har nog helt enkelt förträngt hur svårt det är att cyckla lite på lyset;)

Sexualundervisning

Så var det min arbetarhelg för chefen skulle ha fest. Och jag lunkade mig igenom lagårdspasset med mina hörselskydd med p3 i. Jag bara älskar att få vara själv i lagårn bland kossorna. Allt gick finemang förutom en o annan tokbrunstig ko då. Tyvärr var jag tvungen att seperera två brunstiga kor då en inte hade mjölkat sig och den andra var nymjölkad. Vi har bommar som skiljer av lagårn, och dom står där och slickar och myser med varann. Jag tänker inte mer på det och fortsätter i min egna lilla värld. När jag kommer tillbaka hänger den ena kon över bommmen, med bommen rätt i mitten av magen. Kon liksom svajar fram o tebax på bommen(rätt rolig syn dock) Och taskig som man är tänkte jag -ja där kan du hänga tills jag är färdig så slipper jag iaf ha dig springandes o hoppandes på alla andra. Så efter en kvart(typ) tog jag i ända nerifrån tårna och lyfte kon o bommen de där fem centimetrena som behövdes för att bommen skulle falla. Tji där fick chefens dotter som kallar mig kort o att hon kommer vara längre än mig när hon är 10år;) Jaha då när rutinerna var klara var det väl bara att sätta igång och seminera dessa tre kåta kor. Första går galant och jag börjar på andra, vid detta laget har festen startat. Och jag hör hur ytterdörren slår igen och in kommer hela barnligan. -ÅÅÅÅhhh va gör du!!!! -Du har handen i rumpan på kon!!!!hahahaha!!yuuuu!! Eee kossan ska få bebis så jag måste... -Men jag trodde man la dom där rören i maten och sen kom kalven?? -hur vet du om du är rätt?? -Åhhh nu bajsar hon också!! Eee jo jag vet om jag är rätt. -men hur vet du det? Jag bara vet. Efter 4minuter typ så är jag klar och precis då säger ena ungen -vilken tiiiid det tar är du inte färdig snart!!!! Vafaaan det var ju typ nästan det snabbaste jag har seminerat på så nu ska du vara tyst:) Ungarna sticker och jag börjar på tredje kon. Då hör jag hur dörren smäller igen och in kommer fler ungar. Dom här ville också titta på när kossan får bebis i magen säger en pojk. Jag drar en suck och frågorna börjar välla på igen... Har inte barnen föräldrar som ska ta det här tänkte jag tyst???

Bonna unge!

Jaha då har man hämtat fåren.

Ånej!! en rymmare!!!

Sådärja, stanna där nu!! att man ska behöva göra allt själv...

Klättra på mjölktanken är betydligt roligare än att dra kossorna i spenarna.

Det kan vara mycket tröttsamt att hjälpa pappa mjölka korna...

All djurskötsel kan vara uttröttande för en liten tjej, dags för en tupplur.

Vi har en riktig liten hjälpreda vi. Emilia växer upp till en mycket nogrann liten tjej. För matar vi grisarna, ja då är hon mycket noga med att dom ska ha två bunkar med kross det måste ju delas lika. Klappar vi hästarna så måste båda ha klapp. Är vi ute hos fåren ska alla hämtas och få kross. Och fyller vi på mjölk i spannen till kalvarna så står hon med sitt lilla pekfinger och visar att alla ska minsann fyllas på. Ja en riktig liten djurskötare har vi, men man kan ju inte bli annat än nogrann med djurälskare till Pappa och Mamma.

Nya kusinen

Kusin får både klapp och puss

Lever Livet!

Min personliga dröm om grisproduktion har startat, mina två avelssuggor har fått se sitt nya hem!

Vi har Välkomnat hem min fina lillebror från Afganistan. Äntligen!

Helgen som var

Så förutom att det var min arbetarhelg så hann vi med lite familjemys. Men någon crusing i Borgholm blev det dock inte för min och Emilias del. Näe vi nöjde oss alldeles utmärkt med kudden framåt åtta. Här tar Emilia den dagliga ridturen, för nu för tiden rider hon oftare än sin mor.

En cyckeltur till ån för att kasta lite sten och svalka Embla.

Weekend

Som sagt, Emilia och jag åkte och vilade upp oss hos syrran i helgen. Och vilken helg. Och uppvilad det blev jag. Madde hade fyllt upp hela kylen med mat. Vi fick hembakta bullar, Grillad lax och rena hotellfrukosten. Vi gick på picnic i sommarhagen och även att systrami är nyopererad så besteg hon och Emilia de flesta av stenarna i hagen. Sen självklart så klappade vi hästarna men Emilia var mer imponerad av Stampe, syrrans kanin. Där ville hon helst vara hela tiden. Stampe och Emilia hade nämligen någon sorts datten lek i den stora kaninburen. Så fort Stampe sprang mot henne så gav hon ifrån sig ett glädjetjut och sprang åt andra hållet. Emilia och Tara somnade som stockar framåt åtta, och då bjöds det på té i soffan. Emilia hade roterat tills vi gick och la oss så syrran fick mysa med Emilias huvud hela natten och jag med hennes fötter. Den natten insåg jag oxå att Emilia har rejält med styrka i benen. För det var ena rejäla sparkar i fejjan;) Men Inget rörde henne iallafall för hon sov som en björn hela natten. På morgonen fick vi en surprise, jag fick kaffe och Emilia fick mjölk på sängen av Peter. Så nu har jag försökt lära Pontus detta, med dåliga resultat;) På söndagen tog vi volvosarna genom skogen hem till Mamma på familjemiddag. Grillspett och krocketspel, Emilia och jag kom på andraplats. Så säkra:) Såklart blev det att klappa lite hästar hos mormor med. Men favoriten var självklar, Ronja. Ja Ronja som först var Mosters ponny sedan Mammas Ponny och nu fick även du mysa, borsta och sitta på våran älskade Ronja. Och så glad hon blev, det sprakade till i Ronjas ögon när du sprang runt benen på henne och borstade och pillade på hovarna.

Som ni förstår har vi haft en så otroligt härlig helg med min syster och familj.

Stallfix

Hästpelletsen är lastad, mot krubban.

Åh nej, tappade lite av lasten

Redo att köra igen