Vaaa??

Nyss satt jag med en liten bebis i famnen, som mest sov. Nu har man världens noggrannaste liten tjej som pekar med hela handen när mamma slarvar. När vi har hästarna inne står Emilia med hovkratsen i högsta hugg och väntar på att få kratsa bort allt smuts. Går det för slött för mamma att hinna få upp en hov så hittar jag ofta Emilia dragandes i bettes ben med ena armen o hovkratsen i andra. När hon märker att benet inte lyfter släpper hon hovkratsen och omfamnar benet med båda armarna och tar i allt vad hon har för att få upp benet, Bette står och sover utan att röra en fena. Emilia ger upp och hämtar skottkärran ist för att göra iordning boxarna. Inte en skit får missas, utan alla småpluttar ska i kärran. Min lilla tjej har blivit sååå stor!! När hon fick rida på diva sist så hamnade hon lite på sne och vips så tog hon tag i manen och drog sig tillbaka så hon satt rätt utan att jag hann säga något! Jag bara gapade... Stolt mamma, så snart är det nog dags för egen ponny o egen westernsadel med ordentlig knopp att hålla sig i! Jag är så glad att jag har kommit på hur rätt western är och ännu gladare är jag att Emilia får chansen att lära sig western från början( om nu hästarna håller i sig som något kul). För jag vet inte hur mycket skuldkänslor jag har för mina stackars hästar som man har suttit och skavt på i obekväma ställningar. Jag anser att det inte finns något som helst naturligt i att kröka ihop nacken på hästen för att få med bakbenen. Min häst får nu med sig bakbenen på ett så otroligt sätt som hon aldrig innan ens det minsta fått med sig dom. Alla får pyssla med What the hell dom vill. Men jag vet hur jag känner mig nu efter att ha blivit mer öppensinnig. På ett ungefär känner jag att alla dessa år jag pysslat med hästar har jag lärt mig mer under det senaste åren än under alla andra år. Härom kvällen red jag diva i underbar pleasurtrav i grimma o grimskaft på åttvolter och i skänkelvikning. En underbar känsla som jag aldrig hade fått om jag hade fortsatt i samma gamla jävla inramade volt spår;)