Jag har kommit på att jag är en riktig hönsmamma. Emilia är sjuk och jag har helt tappat kontakten med omvärlden. I mitt huvud finns bara Emilia nu och det skär i mitt hjärta att höra hur ont hon har. Vi trodde att det värsta var över igår och att hon var på bättringsväg men en timma efter hon hade somnat på kvällen så var det igång igen. Efter timmar av vaggandes fram och tillbaka så gav vi upp. Och ännu en gång så la vi henne i vagnen. Efter en timma så somnade hon. Det känns verkligen som om ens hjärta ska sprängas när hon skriker och man inget kan göra. Det enda som hjälper är vagnen. Natten gick i samma tecken, sov en timma. Vaknade med illskrik. Som om något stack henne. Så nu vet ni varför det ekar lite tomt här... Och den där jävla sjukvårdupplysningen kan gå och dö. Hennes fråga var -Jaha och vad vill du att jag ska göra?
Näe tacka vet jag mammsen.
otur du har med att råka på dom allra värsta folken till att va spydiga i telefon elle i affärer osv.. :( men hoppas lilla gullungen blir bra snart..
SvaraRadera