Nu när jag sittar här o funderar så slår det mig att hur i helskutta kunde denna stressade, nervösa, överspeedade ponny gå från allt detta till att bli lugn som en filbunke? Lite för lugn kanske? Näe hellre har jag då en cool-lugn häst som hinner med att lyssna än en stressad som springer iväg innan jag ens hunnit be om något. Så vad har då hänt? Hur gick allt detta att lösa bara sådär?
Jo för att jag är så jävla bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar