Idag spenderades halva dagen åt att göra ärenden i Borgholm. Första stoppet var vårdcentralen, lugna allihop. Det är inte Emilia utan mig det är fel på.
I väntrummet gick det upp ett litet ljus, där jag satt själv med 4 tanter.
Deras samtalsämne rörde sig nämligen i ett deprimerande mönster.
Tant1: Nämen gud vad roligt att se dig här Inga-lill.(roligt att se någon på vårdcentralen?) Vad har du nu råkat ut för?
Inga-lill: Detsamma! Jadu säg, vad har man inte råkat ut för i våran ålder? Näe du, nu är det ryggen som bråkar med mig.
Tant1: Jaha ryggen är då alltid stel, men den tycks bli bättre fram mot kvälle. Själv ska dom ta massa tester på mig, veti katten va det är för fel nu.
Men du Inga-lill vi får vara glada att vi är -32er för när jag läser i tidningen så är vi inte så många som går bort. Näe vi är födda på ett friskt år vi. Så klaga ska man inte göra, det kunde ju som sagt vara värre.
Inga-lill: Du har så rätt så.
Ja om man nu ska börja jämföra sina krämper med döden så är mina rätt små. Så små att det inte ens var värt läkarbesöket. Men jag fick iallafall ett namn och ett recept, så lite illa kanske det var?
Jag hoppas verkligen 1986 var ett friskt år oxå...men det märks väl sinsom tid...
Resten av dagen stod jag i köer, på banken, apoteket och ica. Jag bara älskar alla turister....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar