Kunde varit värre

Idag spenderades halva dagen åt att göra ärenden i Borgholm. Första stoppet var vårdcentralen, lugna allihop. Det är inte Emilia utan mig det är fel på.
I väntrummet gick det upp ett litet ljus, där jag satt själv med 4 tanter.

Deras samtalsämne rörde sig nämligen i ett deprimerande mönster.
Tant1: Nämen gud vad roligt att se dig här Inga-lill.(roligt att se någon på vårdcentralen?) Vad har du nu råkat ut för?
Inga-lill: Detsamma! Jadu säg, vad har man inte råkat ut för i våran ålder? Näe du, nu är det ryggen som bråkar med mig.
Tant1: Jaha ryggen är då alltid stel, men den tycks bli bättre fram mot kvälle. Själv ska dom ta massa tester på mig, veti katten va det är för fel nu.
Men du Inga-lill vi får vara glada att vi är -32er för när jag läser i tidningen så är vi inte så många som går bort. Näe vi är födda på ett friskt år vi. Så klaga ska man inte göra, det kunde ju som sagt vara värre.
Inga-lill: Du har så rätt så.

Ja om man nu ska börja jämföra sina krämper med döden så är mina rätt små. Så små att det inte ens var värt läkarbesöket. Men jag fick iallafall ett namn och ett recept, så lite illa kanske det var?
Jag hoppas verkligen 1986 var ett friskt år oxå...men det märks väl sinsom tid...

Resten av dagen stod jag i köer, på banken, apoteket och ica. Jag bara älskar alla turister....

Pappas flicka

Pappa har semester. Och i semestertider då får man morna sig hur länge som helst i pyjamasen.

Omtanke

Jag är så lyckligt lottad över att få ha en frisk familj. Man blir ibland mörkrädd när man hör hur människor pratar på om materiella ting. Jag skiter fullsändigt i vad du kör för bil, hur mycket din häst kostade, vad för köksprylar du har.
Men däremot bryr jag mig om hur du mår.
Jag vill veta, jag frågar inte bara frågan. Utan jag vill veta svaret, det är skillnad.
Pratade med en vän idag om själviska människor. Och ärligt talat så tror jag inte dessa människor själva någon gång. Kommer inse att de inte är så märkvärdiga som dom tror. Det är inte ens någon ide att försöka. Antingen accepterar man dom som de är eller är det bara att bryta.

För mig är du viktig. Du betyder något.

Dipp

Nu skiter jag i vad diet och träning heter. Har inte förlorat ett gram på 1 1/2 månad. Och inte har jag varit lat inte, utan cycklat minst 1,2mil varje dag och inte ätit något onyttigt(bara ibland;)). Så ikväll blir det ingen cyckling. Utan det blir soffan med en stor skål glass och jordgubbar. Så det så!

Återhämtning

Emilia mår bra nu och vad passar bättre än att få en riktig energiboost vid havet. Familjen Johansson har en sommarstuga på fastlandet så vi tog oss över bron(med nöd o näppe för alla turister, bitter? Nej då). Vi fick en riktigt härlig dag med god mat och den godaste päronpajen jag någonsin ätit.

Det var blåsigt vid sjön... Så på med myssan.



Familjen Johansson



Farmor Eva

Mammas tjej

Jag har kommit på att jag är en riktig hönsmamma. Emilia är sjuk och jag har helt tappat kontakten med omvärlden. I mitt huvud finns bara Emilia nu och det skär i mitt hjärta att höra hur ont hon har. Vi trodde att det värsta var över igår och att hon var på bättringsväg men en timma efter hon hade somnat på kvällen så var det igång igen. Efter timmar av vaggandes fram och tillbaka så gav vi upp. Och ännu en gång så la vi henne i vagnen. Efter en timma så somnade hon. Det känns verkligen som om ens hjärta ska sprängas när hon skriker och man inget kan göra. Det enda som hjälper är vagnen. Natten gick i samma tecken, sov en timma. Vaknade med illskrik. Som om något stack henne. Så nu vet ni varför det ekar lite tomt här... Och den där jävla sjukvårdupplysningen kan gå och dö. Hennes fråga var -Jaha och vad vill du att jag ska göra?
Näe tacka vet jag mammsen.

Kanske dags?

Skulle lägga handduken i tvättkorgen såg senare att den låg i toan...
Öppnade micron när jag skulle plocka in smöret...

Jag ska nog gå och lägga mig nu...

Hmmm

Nu när jag sittar här o funderar så slår det mig att hur i helskutta kunde denna stressade, nervösa, överspeedade ponny gå från allt detta till att bli lugn som en filbunke? Lite för lugn kanske? Näe hellre har jag då en cool-lugn häst som hinner med att lyssna än en stressad som springer iväg innan jag ens hunnit be om något. Så vad har då hänt? Hur gick allt detta att lösa bara sådär?

Jo för att jag är så jävla bäst!

Återbesök

Tandläkaren igen då... Idag kom snälla mormor som gärna var barnpassare under tiden jag låg med smärtor i tandläkarstolen. Jävla skit att när man är lite barnledig vad gör man? Jo ligger och får jävla tandsten borttagen... Men nästa Onsdag då jäklar då ska tjejerna på tjejkväll på Skansen. Först får jag en 85minuters behandling. Ansikts, ryggmassage o massa annat. Sedan ska vi tjejer ligga på spa-avdelningen med ett glas vitt i handen och bara njuta!

Igår va Pannika här för att återigen planera återträffen för H03!!JIPPI!
Och faan va effektiva vi var! Det mesta blev gjort! Annika kom vid 10 på morgonen och vid halv åtta begav vi oss in till city gross för attplanera inköpen och beräkna prisuppgifter... Så nu är det mesta gjort och gud va jag längtar. Det ska bli så roligt!

Och dagens höjdpunkt idag var inte tandläkarbesöket utan min fina avtrillning som Diva o jag fick till! Vi kom så fint travandes o chup så låg jag på backen. Tur att rumpen-stumpen tog det värsta i fallet för det gjorde inte ont det minsta. Utan ungefär när jag fattade att jag skulle trilla av halvvägs ner så börjar jag skratta. Hur konstig är inte jag...

Landet

Heldag hos syster :)


Så i Lördags tog vi och for över till fastlandet för tredje! gången denna vecka. Men gud vilken mysdag vi fick. Ridtur stod ju självklart på schemat och Emilia tyckte det var mycket roligare att rida å Easy...undra om det är höjden som skiljer dom åt?? Jag menar så rolig brukar inte Diva vara. Sen var det ju typ 60grader varmt ute så ett bad i en provisorisk barnbalja satt ypperligt. Och Emilia fick tillbaka sina krafter. Jag var själv sugen på att knöla ner mig i baljan och plaska lite...

Håll i dig för nu rider vi:)



Här är även ponnyn Elvira som min kära mor försöker smuggla på Emilia;)