Roligt

Jag har gått och fått en ny hobby.
För samtidigt som jag fick barn så började mitt hästintresse dala, visst är det mysigt att gå ut o borsta och mocka. Men min diva är en sån häst som man behöver vara konsekvent med. Jag kan inte lulla med henne i skogen någon gång i månaden när jag har tid. Då kommer jag flyga av, och att rida i hagen är hon skitduktig på. Vi gör underbara skänkelvikningar och byten m.m men den sortens ridning är jag inte så sugen på. Nej när jag ska rida vill jag bara sitta o mysa, helst barbacka i skogen och lyssna på naturen. Kanske till och med ta en galopp på en åker och känna vinden i ansiktet.?
Nää vafaan jag är bara nöjd om hästen går rakt fram i skogen utan att bli rädd varannan minut.

Någon gång i framtiden drömmer jag om att köpa mig en gammal nordsvensk valack. Inkörd och inriden och lugnet själv, hittar jag ingen sån så nöjer jag mig utmärkt med en travare med. Inte kräsen jag inte, nej tävlings Jag försvann för längesen. Och med det försvann också det som drev mig att rida klassiskt. Nu skiter jag lite i va faan det är jag rider(inte alls är det mest).

Men nu då har jag hittat något nytt som jag tycker är roligt!
Att baka...alla som känner mig tror att jag skämtar. Men nej nya hobbyn faktiskt, det började med att jag hittade en rolig bakblogg. Och fortsatte med att allt jag bakade från hennes blogg blev lyckat. Kors i taket så blev det ju riktigt skoj o baka då.

Så fram till att jag köper mig den dära nordsvensken så får jag väl pyssla med att fylla frysen med diverse bakverk istället :)

Nu har den kommit

Den fruktade omtalade 3års trotsen!!!!
Den damp ner som en bomb, och nu har vi det så att säger jag bu säger hon bä. Säger jag gå då springer hon, säger jag ska vi pyssla då ska hon helt plötsligt göra något helt annat och säger jag nej då säger hon ja.
Lite såhär har vi det, o visst älskar jag att hon är bestämd. Precis så det ska va men även jag är mänsklig och ibland rinner bägaren över.

Som i affären, vi skulle inhandla lite fredagsmys. Och står vid kassan, Emilia lägger munnen emot myntutkastet (där mynten trillar ur).
Jag ber henne snällt att sluta ha munnen där det är äckligt.
Hon fortsätter...
Jag går in mer ingående och säger -sluta ha munnen emot det är äckligt, där tar alla med sina smutsiga händer och den tvättas ALDRIG!
Hon fortsätter...
Jag sliter åt mig godiset i ena handen o lillebror i andra.
Snabbt in i bilen och jag är ursinnig.
Då känner jag hur det kommer, snälla stoppa det, nej jag kan inte. Som en liten 3åring blir jag och säger - nu blir det ingen fredagsmys när du betede dig så och inte lyssnade....
Faaan tänkte jag samtidigt som orden bara kom, jag ville ju så gärna ha godis med ammningssuget som man har efter sööööötsaker!
Men nej hela familjen fick vänta, så kan det gå när tålamodet INTE är ens bästa vän.

Nu är det tomt...

Och så har det varit grisslakt de två sista styckade vi igår och nu är det tomt. Tomt tomt tomt, skönt inför den stundandes vintern faktiskt. Förra vintern var jobbig, med heltidsjobb, dottran, o grisar som matvägrade så man fick arbeta extra hårt med de små grisarna.  +att jag spydde hade foglossning och va sjukt nygravidtrött..;)
Nu när frysen är full var allt värt det, jag säger det igen - faan så skönt o veta vad man äter.
Kanske att vi nästa eller näst nästa sommar skaffar svin igen, men då endast till eget behov. För att hinna med heltidsjobb barn och en sidoverksamhet är för mycket. Iallafall för oss, den lilla tid man har kvar är så dyrbar och den vill jag ha utan stress ihop med mina barn och karl.

Alla har inte lyxen att kunna föda upp egna djur till husbehov, det har vi och det är jag tacksam över.

Ska man äta kött ska man kunna göra det med gott samvete och veta exakt vad detta kött gått igenom innan det hamnade på din tallrik. Kan man fortfarande äta köttbiten efter att vetat precis hur den hamnade där, så varsågod.
Det kan inte jag, även att vi har världens bästa djurhållning så kan jag inte äta något som packats ihop på en djurbil för att trängas med nya djur i väntan på slakten. Detta är bara jag, mitt samvete säger nej.

Det är lite för enkelt att gå i butiken o välja o vraka utan att behöva tänka...

Men jag äter faktiskt våran gris utan dåligt samvete.