Ajaj

Idag skulle jag vaccinera kvigor mot blodgång till betessläppet. Och tänkte att om jag är själv så går det nog bättre, då blir kvigorna lugnare och vi kan ta det i våran takt. Så jag satte igång, och tyckte att det funkade fin fint. Jag föste in kvigorna två och två in i liggbåsen och satte sedan ett järnrör av det grövre typen bakom. Den lösningen var ju genialisk tills en kviga fick panik när jag stack henne på skinkan så hon och den andra flög bakåt och järnröret med. Rätt in i min axel flög järnröret med en kraft av två kvigor på. Fy vad det brann i axeln efter, men jag kan mest skatta mig lycklig över att den inte träffade huvudet. Sedan bytte vi taktik och satte kedja bakom istället. Funkade bättre... Och jag är ett stort blåmärke rikare.