Så då sitter jag där med fröknen framför mig och går igenom hur min dottra sköter sig på dagis. Och samtidigt går det upp ett ljus om att nu börjar verkligheten. Även om det denna gång bara var positiva saker som fröknen hade att säga om mitt troll. Bland annat om att hon inte hade några problem med att vara mitt i smeten med de äldre barnen. Hon frågade också om vi läser mycket för henne. Om vi läser?, det är ungefär det ända vi gör. Har inte Emilia en bok i näven så antingen sover hon eller så äter hon;)
Men för första gången tyckte jag synd om min egna mor som har fått gå på alla dessa utvecklingsamtal med mig. Och suttit med inte bara en eller två utan tre lärare och rektorn på det. Och alla öste ur sig hur bestämd, bossig och svår jag var. Och Mamma som alltid stod på min sida. Ställer sig upp får ett smärre sammanbrott och säger
-Nu är det så att jag har uppfostrat Ellinor till att stå på sig själv och ha skinn på näsan. Så om ni ska sitta här och kasta sådan skit i Ellinors närvaro så kan ni kasta den på mig. För det är i sånna fall mitt fel. Jag tycker att ni ska tänka på hur ni framförde detta och ta er en rejäl funderare på om det var rätt.
Sen tog hon mig i armen och stegade ut med rejäla steg ur klassrummet.
Jag gick i årskurs 5.
Och detta kommer jag aldrig glömma. Och jag hoppas verkligen att jag har ett likadant jävlarenama som min Mamma hade om Emilia skulle få det så jobbigt som jag hade det i skolan. För visst hoppas jag att hon också får rejält skinn på näsan. Och står upp för vad hon tror på.
Min Mamma är faktiskt rätt cool :)
Mamma är världsbäst!!!!
SvaraRadera