Då hade vi hela familjen packat in oss i bilen för att ta oss över bron. Och inhandla sandlåda, gunga, cyckelhjälm och så självklart det där tråkiga mat.
Vi svänger in vid sista rondellen till city gross, och då kaskad spyr Emilia rätt ut. Över hela barnstolen hela hon och allt i dess närhet.
Jag och Pontus kastar en blick på varann och den lät typ såhär -Jaha va faan gör vi nu?
Jag drar fram alla tvättservetter i skötväskan. Och börjar frenetiskt gräva längre ner i skötväskan i hopp om att där finns det några kläder nerpackade för ett antal många månader sen. Så Emilia fick sedan göra stan osäker i ett par för små tights, en kofta som knapparna knappt var knäppbara, och en sjuhelsike spydoft som slank in i alla bakom passerandes näsor. Men lika glad var hon för det när hon sedan kom hem med en alldeles egen skottkärra att fylla med hästskit.
Och så har man fått inse att hon har ärvt min trevliga åksjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar