Inte alltid som man tänkt..

Då hade vi hela familjen packat in oss i bilen för att ta oss över bron. Och inhandla sandlåda, gunga, cyckelhjälm och så självklart det där tråkiga mat.
Vi svänger in vid sista rondellen till city gross, och då kaskad spyr Emilia rätt ut. Över hela barnstolen hela hon och allt i dess närhet.
Jag och Pontus kastar en blick på varann och den lät typ såhär -Jaha va faan gör vi nu?
Jag drar fram alla tvättservetter i skötväskan. Och börjar frenetiskt gräva längre ner i skötväskan i hopp om att där finns det några kläder nerpackade för ett antal många månader sen. Så Emilia fick sedan göra stan osäker i ett par för små tights, en kofta som knapparna knappt var knäppbara, och en sjuhelsike spydoft som slank in i alla bakom passerandes näsor. Men lika glad var hon för det när hon sedan kom hem med en alldeles egen skottkärra att fylla med hästskit.
Och så har man fått inse att hon har ärvt min trevliga åksjuka.

så var det de där igen...

Om hur man "ska" göra.
Du ska amma ditt barn.
Du ska börja med puré vid 4mån ålder.
Du ska inte köpa barnmatsburkar.
Tidningsrubriker i väntrummet på BVC "så går du ner alla gravidkilon"
bla bla bla...

Ungefär när Emilia fyllde 1år så började jag skita fullständigt i vad bvc med mera sa. Jag är så trött på att bli tillsagd hur man gör för att barnet ska må bäst. Och göra sig till för något som egentligen inte håller för våran familj i längden. Självklart ville dom väl säkert bara väl, men när man precis har fått barn behöver man inte dessa sjukt jobbiga krav på sig. Som om man inte har tillräckligt med krav själv. Äntligen känner jag -Såhär gör vi duger det inte för dig så skiter jag lite i vilket.
Emilia verkar nöjd sålänge hon inte har en sönderstressad Mamma som ska uppfylla måsten.
Så välkomna in i vårat lite skitiga men kärleksfulla hem ;)

Utvecklingsamtal

Så då sitter jag där med fröknen framför mig och går igenom hur min dottra sköter sig på dagis. Och samtidigt går det upp ett ljus om att nu börjar verkligheten. Även om det denna gång bara var positiva saker som fröknen hade att säga om mitt troll. Bland annat om att hon inte hade några problem med att vara mitt i smeten med de äldre barnen. Hon frågade också om vi läser mycket för henne. Om vi läser?, det är ungefär det ända vi gör. Har inte Emilia en bok i näven så antingen sover hon eller så äter hon;)

Men för första gången tyckte jag synd om min egna mor som har fått gå på alla dessa utvecklingsamtal med mig. Och suttit med inte bara en eller två utan tre lärare och rektorn på det. Och alla öste ur sig hur bestämd, bossig och svår jag var. Och Mamma som alltid stod på min sida. Ställer sig upp får ett smärre sammanbrott och säger
-Nu är det så att jag har uppfostrat Ellinor till att stå på sig själv och ha skinn på näsan. Så om ni ska sitta här och kasta sådan skit i Ellinors närvaro så kan ni kasta den på mig. För det är i sånna fall mitt fel. Jag tycker att ni ska tänka på hur ni framförde detta och ta er en rejäl funderare på om det var rätt.
Sen tog hon mig i armen och stegade ut med rejäla steg ur klassrummet.
Jag gick i årskurs 5.

Och detta kommer jag aldrig glömma. Och jag hoppas verkligen att jag har ett likadant jävlarenama som min Mamma hade om Emilia skulle få det så jobbigt som jag hade det i skolan. För visst hoppas jag att hon också får rejält skinn på näsan. Och står upp för vad hon tror på.

Min Mamma är faktiskt rätt cool :)

Western

Jag och Syrris har varit på Westernkurs i Smedby på Öland. Hon var superduktig, och jag kom hem med en näve ny inspiration. Vi lärde oss utöver join up och problemlösningar hur man ger sin häst lugnande massage. Jag var så pepp att få komma hem och testa mina nya kunskaper på Bette. Och alla som känner Bette vet att hon och jag har en väldigt speciell relation. Men mig har hon alltid accepterat, andra människor kan inprincip hoppa o skita.
Men sedan hon blev pensionär så har jag försökt hitta något annat än ridning som hon gillar. Vi har försökt gå ut o gå, det slutade med att jag hängde efter i grimskaften för hon ville bara hem till Diva. Vi har försökt lite markträningen, då växte fötterna fast i backen och jag fick henne värken framåt eller bakåt. Ja lite allt möjligt med dåliga resultat. Tills nu! Japp massagen föll henne absolut i smaken hon stod och gäspade hela tiden och tillslut så hängde huvudet nästan nere i backen av njutning! Alla muskelgrupper gick jätte bra förutom innerlåret på bakbenen. Dom kunde jag skita i. Så äntligen får Bette något bara hon och jag kan pyssla med. För med åldern kommer även ett visst överséende med rätt många saker... När man ställt upp så mycket som hon har på oss två benade figurer så har hon tjänat ihop till en riktig jäsig pension.

Hua mig

Sockersöt? Nä förtusan jag är Cooooling!

Vad dålig jag har blivit på att blogga!

Så vad har hänt? Emilia har legat sjuk i en vecka med feber och ingen ork. Så vi har spenderat tiden uppe i mammas och pappas säng framför televisonen. Jag blev varnad av en annan förälder att första halvåret på dagis brukar innebära sjukstuga. Och änsålänge har det stämt, Emilia går ju på dagis ons-fredag. På Lördagen börjar näsan rinna eller spy komma och sedan hinner hon oftast bli frisk till nästa Onsdag. Och så har det sett ut. Däremot förutom influensan så har jag o Pontus klarat oss, peppar peppar.
Igår hade vi fin besök av Angelina och Ellie. Emilia visade alla sina leksar. Men bara visade för här håller vi hårt i leksakerna. Dela med sig, vad är det?;)

Idag har jag pysslat med vad jag är bäst på i trädgårdstema. Nämligen röjt med röjsåg. Ligga och rota i landen och plantera o sånt shit är inte min starka sida, jag erkänner. Men däremot fara fram med röjsågen och gasa lite extra det är mer min melodi!

Semineringen av kossorna då? Det började bra i veckan och jag kände hur självförtoendet steg. Lite trixande men jag kom fram tillslut, utan att ha grävt i kon tills armen domnat av. Men sen hände något i slutet av veckan. Det började med att en ko sparkade så dant att mina ben for hit o dit av alla kickar. Jag försökte parrera sparkarna men mina fötter rörde sig inte lika snabbt som kons. Så blåmärkerna sitter som gjutna för tillfället. Dagen efter så kände jag att jag blev lite feg. Så jag sa till Andreas att hålla sig i närheten om jag behövde assistans. Efter en halvtimma i kon och en arm som knappt visste vad fingrar är för något så droppade Andreas in, med någon snitsig kommentar. Han fick ta över, och seminerade kon på under 20sekunder. Mitt misslyckande var totall. Och självförtoendet är inget att skryta med... Nya tag nästa vecka.