Nyår...

Jaha så då sitter vi här som vanligt, bara lite tröttare än vanligt eftersom man nu kan kalla sig småbarnsförälder. Nyår...Vilken jävla högtid... Man sitter skit trött och väntar in alla förbannade raketer. Så man äntligen kan gå ut och stirra på sina tokiga hästar som håller på och flyga över boxarna. Samtidigt som Pontus får sitta inne med en ängslig hund och inte försöka låtsas som om någonting händer för att spä på hennes rädsla. Nä för tusan hellre hade jag sovit som en stock, och njutit av mina få timmars sömn. Det ända positiva var att vi faktiskt lyxade till det och gjorde en asgod lammstek till middag, efterrätt bestod av pannacotta toppad med granatäpple. Supernajs, men sen då. Jo då hade i vanliga fall sängen lockat mer än stallet.
Men men vad är inte en kväll med avskjutna händer, hus och lagårdar i brand, bortsprugna djur, fylleslag...?

Gott Nytt Jävla År

Mvh Bitter Kärringen

Hipp hipp HURRRAA!!!

Finaste tjejen!



Barnkalaset:)
Inte är det lätt att ta kort på barn o vuxna samtidigt...


Ett släp till min Jonne fick jag, alltid bra att ha när man ska hjälpa morsan att städa...

En pulka fick jag, och så här kan det gå när snön lyser med sin frånvaro...


Helt galet att det är 1år sedan vi fick våran fina dotter! Och dagen innan sin 1års dag gick hon sina första kliv. Det är helt ofattbart vart tiden har tagit vägen. Nästa år blir det nog en skottkärra och grep i födelsedagspresent. ;)

Hoho finns det några snälla barn?

Första tomtemötet!

Äsch jag sticker upp för trappen istället...


2:a Jultomten, lite rundare om magen än första;)

Snörena var roligast!


Julen fick en helt ny mening med en liten plutta att fira med.

Cristmas

Vi trotsade regnet i Lördags. För på mitt schema stod det nämligen gransågning! För lite regn har väl ingen dött av? Så på med regnskyddet på vagnen och ut med sågen.Halva vägen ut och det spöregnar sådär från sidan rakt in i vagnen och Emilia ser måttligt road ut.
Emilia!, detta är faktiskt tradition. Och det ska vara mysigt att gå ut i skogen och hämta gran... Så dyngsura, frusna och buttra släppar jag in min familj genom dörren med granen. Alla samlade i vardagsrummet med granen i sikte.

- Men fin var den, tät och fin ju. Eller hur Pontus?
-*tysnad.....

Helt klart värt det :)

Badtokig

Mamma och Pappas underbara tös

Den sanna humorn

Jag står i stallet och mockar skit med Emilia som åskådare som vanligt.
Emilia ser lite utråkad ut eftersom jag nu mockar i spån och det tar en jävla tid. Så jag tar ett greptag med skit och slänger i skottkärran samtidigt som jag säger ordet BAAAJS och skrynklar på näsan! Och Emilia lägger av världens garv. Så där sitter mitt lilla underbara barn och asgarvar åt ordet BAJS samtidigt som jag står dubbelvikt i boxen och asflabbar. Mor och dotter med exakt samma humor. Så det blev en riktigt underhållande mockning den dagen. För varje bajstag var precis lika roligt...
Sen begav vi oss in för att käka lite krubb. Och Emilia sitter i godan ro och äter. Då lägger hon av en brakfis och börjar garva, trycker på och ut kommer en ännu större! Vi båda två sitter och skrattar så magmusklerna gör ont. Och brevid sitter pappsen och glor lite konstigt på mig. Jag menar hur kunde han undgå att min humor endast består av bajs o kiss humor och så en skvätt av skadeglädje såklart?.

Pictures

Jag är jätteduktig på att äta, sålänge jag får äta själv!

Gullunge

Såhär blir det när pappsen fixar frillan:)


Lite hur veckan har sett ut för oss i bilder.
Annars har det varit 1års fotografering hos atelje Wallander. Bilderna kommer på Måndag och jag kan knappt bärga mig. Dom kommer nog bli helt underbara.
Veckan på jobbet har gått superbra, alla hyddor är nu nytvättade av moi:).
Och löpmagsoperationen gick bra, tråkigt bara när dom får det. Men känslig för sådant är jag inte, medans jag stod där med ett tarmpaket och löpmagen i mina armar samtidigt som Karin sydde. Så samtalde vi om likheterna mellan kofödslar och människofödslar. Och kom fram till att det inte är så stor skillnad. För hur våra underbara kroppar bara vet hur dom ska göra och ut kommer ungen. Nu har ju både jag och Karin haft lätta förslossningar så jag drar defenitivt inte alla över den gränsen. Vissa får ju en helvetes förlossning och då är det ju kanon att hjälp finns precis när man behöver.
Hästarna då? Ja dom står här i hagen. Och så fort mitt dåliga samvete kommer över mig att jag inte hunnit göra så mycket. Så strör jag lite extra spån eller lägger in lite extra mat. Så lite nöjda är dom väll iallafall...

Att bo på ön

Hos frisören
Jaha, och vad jobbar du med då?
- Jo jag jobbar på en mjölkgård.
Nähä vart då?
-Sörby, hos Folkessons
Nämen hans kusin känner jag, Johan. Han bor ju på granngården... Jo jag bor ju i Bredsättra så det känner jag till. Säg inte att ni har Karin som veterinär?
- Jo.
Ohh gud hon är världens bästa.
-Ja jag vet hon är mer än bara vetrinär hon.
Jaa hon är min killes Pappas fru.(Alltså inte hennes svärmor fattar jag det som, utan Pappans nya fru?). Så jag känner henne privat också, jätte mysig.

Hos gynekologen
Jag såg i papprena att du bor i Högtomta.
-Ja
Jo jag bor i Åstad så jag kör förbi där varje dag. I vilket hus då?
-Eee...Jag förklarar.
Jaha där, med de där två hästarna vid vägen?
-Ja
Gud va fint ni har gjort det. Det var ju väldigt nergånget innan.
Allt detta under pågående undersökning.

Hos BHV
Ja Emilia kommer väl bli en riktig liten hästtjej?
-Va??
Jo jag ser er ju alltid ute hos hästarna när jag kör förbi.
-Eee okej, jo det kommer hon kanske att bli.

Ett litet utdrag hur det är o bo på ön. Man kan säga så att privatliv, vad är det?
Men jag älskar Ön ändå, skulle aldrig kunna tänka mig bo någon annanstans nu!

bitter

Som faan på folk som inte kan ha koll på sina hundar! Här på högtomtagatan eller hela Öland verkar det som. Har man nämligen ingen gräns för vart hundarna ska stanna inom (havsgränsen kanske). Nej här släpper vi alla vind för våg och hoppas på det bästa. Jag menar självklart måste ju hundarna få leka av sig med andra? Gahhhh! Så nu efter 5:e gången som jag håller på och köra på hundstackarn så stannade jag och gick in till hundägarn.
Och till historien hör också att hunden sitter i löplina 24hour, eller ja varje gång jag kör eller går förbi så sitter den där o skäller o skäller. Jag undrar bara vad man får ut av sitt husdjur när den sitter utanför dörren hela dagen?
Har man en jakthund som sitter i hundgård hela dagen så får man ju iallafall ut jakten av den.
Men en sällskapshund då? Jag fattar inte.
Så jag frågar varför hunden rymmer jämt och är nere och springer hos min tik? Jag vill inte ha några valpar. Och min hund håller sig innanför sin gräns.
-Jojo jag får väl koppla honom bättre.
Då kokar det lite smått i mig. Koppla? Du kanske skulle ta o bygga en hundgård med något skydd så hunden får något att gå in i. Och då kanske han håller sig där han ska?
-Njo, nja kanske...
Tokig blir jag. Jag vill faan inte vara den som en dag kör på någons husdjur.

Och sen får jag inte ha Diva lös i ridhuset längre. Hon gör visst spår i underlaget. Men eftersom Diva enbart travar och skrittar så tycker jag det är lite smått konstigt hur det kan göra större spår mot när jag hoppade och löshoppade henne innan back in the old days? Men jag är väl bara en sån där konstig människa som håller på med sånt där konstigt markträning...

Något positivt nu då. Emilia håller på att lära sig o fejkskratta. Och hon är så söt. Ett jätte mörkt, hest skratt tittar fram då och då. Underbara barn!
Och på Lördag är det tjejmiddag hos Johanna. Det behöver jag efter veckans slit. Men slitet har lönat sig. Korna mjölkar som aldrig för, och kalvarna är så himla fina. Dom ser ut som belgian blue kalvar, och så ser det ut som om jag har sprutat på dom glansspray. Pälsarna skiner så man får ont i ögonen;)