Ledsen liten tjej

Igår firade jag och Pontus 6 härliga år som förlovade. Så vi kallade in barnvakt(mormor) och åkte in till storstan. Där blev det 2 rätters, och bra det. För det hade inte gått ner en smula till i magen. Efter en jätte mysig kväll med framtidsplanering och tillbakablickar på vårat liv tillsammans så styrde vi nöjda hemmåt. Mormor har ju en bit hem så hon var nog glad att vi kom hem i skaplig tid. Emilia och mormor hade oxå haft det riktigt trevligt. Nattningen hade gått galant förutom att hon hade laddat upp ett fint paket lagom tills vällingen tog slut.

Men där tog också det roliga slut. För efter mormor hade åkt hem så vaknade Emilia med ilskrik. Hon var helt otröslig... Så natten gick i ett vaket tillstånd. Tillslut tog jag till med en panodil (tack My för tipset). Och Emilia fick iallafall några timmars sömn framåt morgonen. Och vad hade kommit fram när vi drog oss med tunga steg ur sängen i morse? Jo två tänder! En uppe och en brevid de två hon redan har nere. Vad jag blev glad att det var tänderna och inte något annat som spökade. Så snart kommer Emilia se ut som en riktig stor tjej med massa vassa gaddar i munnen.

Så nu åker hästarna in för jag ska sova! Ja iallafall några timmar hoppas vi på...

Kärt besök

Fick ett efterlängtat besök av Angelina och Ellie igår. Tyvärr sov Emilia typ 3 av de 4 timmarna som de var här. Men när hon väl vaknade så blev hon glatt överraskad. Massa cathing up blev det eftersom det var ett tag sedan vi sågs.

Fina strumpor du har tyckte Ellie.



Fick bli en dubbel blogg idag eftersom jag såg att det var ett tag sedan jag bloggade...

Lugn för själen

Mitt lilla troll har kommit på hur man öppnar skåpsluckor. Oj vad spännande saker som kan gömma sig där.

Påkommen!!!

Ehhh... Mamma, jag skulle bara plocka fram dosan till dig...



Promenad i slottskogen med Sofia. Den skogen är så underbar att gå i. Nästan den finaste jag vet. Fast bokskogarna i Skåne slår iofs allt. Urmysigt var det men tyvärr gjorde sig min dåliga kondis påmind då jag hade puttat vagnen i otaliga uppförsbackar(jag vet, det är nog de ända uppförsbackarna på Öland;)). Så när vi kom till bilarna skakade benen av trötthet. Men gutt var det!

Ja må hon leva!

Olivia har fyllt 1 år! Och det ska ju självklart firas med dunder och brak. Stort grattis fina Olivia.

Födelsedagsbarnet Olivia!

Tårtdags :)

Lek och bus.

Emilia fick testa Olivias present.

Fördel

Alltid har denna begåvning varit en nackdel i mitt liv. Alltid har jag fått vänta bara för att jag är en rackare på det. Och alltid har man fått höra att man är slarvig bara för att man är för snabb. Så alltid har man fått stå där som ett fån och titta på när andra gör samma sak fast tusen gånger slöare... Jo jag pratar om min stora gåva här i livet. Att mocka skit! För jag har då aldrig träffat på någon som gör det lika fort och noggrant som jag(fast bara i halm). Och alltid har det varit jobbigt.
När jag jobbade i travstallet och hade mockat klart, ja vad fick man göra då? Jo stå och VÄNTA tills min co-worker var färdig så man kunde börja köra lite hästar. Oftast blev det ju så att man tog grepen och hjälpte till. Ännu en nackdel, jag har alltid fått hjälpa den andra. Och den största halmpillaren jag känner är min mor. För ett tag när vi alltid var lediga vid samma tidpunkt så hade vi telefonkontakt vid mockningen. Jag hann alla mina boxar, strö, vattna och fodra under tiden var mamma färdig med ungefär 1:a boxen. När jag hade hästarna på Barkestorp var det samma visa, Annika stod och pillade under tiden jag hann färdigt mina boxar. Så att jag ofta fick börja fylla på hö åt henne. Nu vet jag att hon kommer skylla på att mina hästar är betydligt renare än hennes häst var. Men jag hade två och hon en!;)
Den enda som kanske skulle kunna mäta sig med min mockning är Fisa-Lisa.
Ja ush vad jag har haft det jobbigt;)

Men äntligen har jag nu funnit en fördel! Emilia hinner ALDRIG tröttna i stallet. Hon hinner knappt blinka innan det är över.

Så nu har mina mockar-skills blivit behövda! Finally!!!

Skrutten lutten Li

Så var det färdig simmat för denna gång. Och nu känner jag att jag kan ta allt som vi lärt oss och bege mig till badhuset istället på egen hand. Det har blivit så stora grupper på babysimmet nu så tiden man får är rätt knapp. Och så självklart så hänger det lite på jobb tiderna. Det kan bli lite väl stressigt att hinna med allt. För nu är det nedräkning, 1 1/2 vecka kvar tills verkligheten börjar.


Färdig simmat!

I möjligheternas värld

Här hemma tar vi oss nu fram utav egen kraft. Och mamma blödig som hon är lipade ju självklart när första kryptagen kom. Men en helt ny värld av möjligheter har nu öppnats...




Och jag kan nu göra saker som. Riva ner Emblas mathink, plaska i Emblas vatten och banka med Emblas matskål. Men mamma förstår inte vad det är med Emblas saker som är så fascinerande. Men Embla är ju det bästa i mitt liv, eller ja tätt följd efter Pappa och Mamma iallafall...

Vän dag

Jag och Sofia tog racergolfen till Annika. Och herregud vad hon är duktig med Caprice! Helt otroligt att man kan få en häst att gå så fint på enbart 3veckor. Det säger ju inte lite om hur Annika rider. På kvällen var det dags för partylite och det blev lite köp(även att jag inte tänkt det). Men snart tjänar jag ordentligt med pengar igen och då kommer nog ekonomin ikapp. Jätte trevlig kväll i goda vänners lag!

Helt galet fint gick Prissan!!!!!

Oj va jag blev törstig.

Stretcha är ett måste efter passet!

Oh my god!

Red Diva nu på förmiddagen när Emilia hade knoppat in.
Shisse va duktig hon var! Jag börjar äntligen vänja mig vid o rida i min westernsadel. Och hon gick som en klocka. Igångsättningarna som har varit lite av ett problem gick som smort. Så jäkla säker! Vi red i serpentiner över bommar, och zik zak mellan koner, i trav! Och hon höll sin form hela tiden utan avbrott och tempoökningar. Sån liten pärla var hon. Men som sagt hon går från klarhet till klarhet! Och som Sofia sa - Man får skryta när man faktiskt är duktig på något!

*Host

Åhh herregud va sjuka vi har varit!! Rösten gav sig vika på hästkvällen så Sofia fick agera röstersättare;) Men det gick faktiskt finemang! Diva skötte sig som vanligt utmärkt och Sofia kom som vanligt med superbra ideer. Även att det kan ta lite tid innan jag fattar...Men till slut så:)

Men på tal om sjuka, så medans jag och Pontus låg nerbäddade i soffan i självömkan. Så var det dock inget fel på Emilias framfart. Full rulle med snoret sprutandes ur den lilla snoken. Hon har även lärt sig att man kan blåsa bubblor med snoret. En viktig sak att lära sig tycker jag. Men som sagt jag och Pontus verkar ju vara riktiga klenisar...

Till Emilia

Dagen då du kom!
Om vi ska beskriva denna dagen med tre ord så säger vi nervöst, känslosam och den underbaraste dagen i vårat liv!
Det hela började den 26 December på en Söndag, vi var propfulla med mat efter att ha firat jul överallt. Men bestämde oss för att åka på mellandagsrean och köpa ett Nintendo Wii. På kvällen bestämde vi oss för att spela spelet och din mamma var ju tvungen att testa alla banor och rörde därmed på sig väldigt mycket mer än vanligt.
Runt klockan halv elva på kvällen kände jag mig konstig i magen och gick därför upp för att sova. Efter ungefär en halvtimmes knölande i sängen gick jag ner för att säga till Pappa att jag trodde jag hade värkar. Vi båda gick upp för att vila oss inför den stundande förlossningen. Efter att ha försökt slappna av och duscha hemma så bestämde vi oss för att åka in vid klockan halv tre på natten.
När vi kom in var jag öppen 3cm och det kopplades på massa konstiga maskiner på magen. Och nu var det bara att vänta. Runt klockan 5 på morgonen fick jag hoppa i ett badkar, pappa satt brevid hela tiden och gav mamma små uppmuntrande ord. Efter 3timmar i badet fick barnmorskan nästan tvinga upp mig... Då var jag öppen 7,5cm och det var ungefär nu som värkarna började kännas ordentligt. Jag fick lustgas och pappa fick äta frukost. Lustgasen blev sen min bästa vän och jag höll stenhårt i den :)
Jag växlande hela tiden mellan att stå, ligga, stå, ligga för att sedan stå igen. Pappa hade det svårt att hänga med i svängarna... Här någonstans smög även Mormor in för att tjuvkika lite och se hur det gick för oss. Nästa gång barnmorskan kom in för att se hur öppen jag var så hade jag öppnat mig till 10cm och nu blev det fart på tanterna. Fram med massa bord och grejer för att ta emot dig. Det gick så himla fort och nu var det bara att krysta kvar.
Mamma krystade i ungefär 40min och helt plötsligt fick jag upp världens finaste barn på bröstet. Den känslan som kom över oss är helt obeskrivlig. Här brast det för Mamma och Pappa och all nervositet släppte, vi blev så otroligt glada och rörda! Och vi kunde inte sluta säga - Åhhh va fin hon är!!!! Helt underbar! Titta vad fin hon är!!!
Det var så underbart och vi älskar dig så mycket vårt älskade lilla barn! Ja för även när du sitter som tonåring så ska du veta att för oss så kommer du alltid vara denna lilla underbara tjejja som vi längtat efter så länge! Mamma och Pappa kommer alltid älska dig mest.

Stan = Borgholm

Idag har jag, Pontus och Emilia strosat runt på de faktiskt! folktomma gatorna i Borgholm. Turisterna hade tackat för sig och det tackar vi dom för. Roligt när de kommer men lika roligt när de åker. Så vad hittade vi då? Jo en urmysig höstoverall,mösse och skor till Emilia. Till oss själva blev det också skor. Ett par rejäla stövlar till mig då alla mina stövlar varje år används tills de går sönder.(tror dock att dessa också kommer tacka för sig inom snar framtid) Sen blev det pizza och en latte/glass på det. Så vi är rejält nöjda. Rullar tillomed fram;)

Finns det några vackrare blåa ögon? Icke




Och här får ni en fortsättning på Embla vs Emilia

Vill du leka?



Dragkamp..




Mamma hjälp...