Upp o hoppa!

Här kanske ni tror att morgonrutinerna innefattar frulle för Emilia och mig samtidigt som vi tittar på disneydags?? Icke sa nicke här hemma är det VAKNA MED THE VOCIE för hela slanten! Så min dotter blir halvt uppfostrad av tre par frispråkiga galenpannor... Det kan lätt hända att hon växer upp i tron att det är helt normalt att flasha magen titt som tätt, pilla näsan och stoppa alla möjliga saker i munnen även fula ord. Men som jag har sett på nyheterna så är ju inte sexualkunskapen i skolan något att hurra för så då är det ju suveränt att fråga Olle finns till hands bara ett klick ifrån. Även Josefin är ju en hejjare som kommer lära henne allt om fashionista och att bli sådär käckt kaxig som jag tycker tjejer borde vara. Ta för sig utav livet utan några krusiduller! Näe så vad lämnas kvar för mig att göra? Slänga fram tutten titt som tätt :)

Vakna med the voice citat - Per Moberg, du har fuckat upp mitt liv! Hehe så klockren.

Bildregn:)

Jag ska ta den där sabla blixten!






Mosters gullunge!


Våran gullunge! Min födelsedag blev helt klart den bästa någonsin. Bara jag, pontus och Emilia. Tänka sig att 25års dagen skulle bli den födelsedagen jag sitter med mitt barn i famnen... så härligt!
Jag hann även med premiärturen på Diva och hon var såååå duktig. Jag är så himla glad att Diva och jag äntligen har hittat rätt i träningsjunglen och bland alla goda råd...Näe som syrran sa jag ska nog lita på min egen bedömning för jag känner nog min häst bäst. Jag har ju nu inte ridit Diva på flera månader och hon var som en dröm, löd minsta vink och var glad o positiv hela tiden. Jag tror jag får tacka syrrans häst Lina för min nya syn på att rida! Jag var så glad när jag gick från ridhuset med vad som känns min nya häst, för så känns det verkligen.

Shopping

Ja jag har ju då hört att om man är hemmafru så får man shoppa hej vilt helt plötsligt... Det är iaf min uppfattning och min ursäkt;)
För igår så åkte vi till köpstan för att möta upp mormor på shopping och lunch. Emilia som verkar vara värsta stadsungen låg och sov så fint genom hela shoppingen och lunchen och i bilen hem. Japp jag vet jag har fått en väldigt snäll unge!
Vad blev då inhandlat, jo en asball tiger outfit, en urgullig svart klänning och massa bodies och så några tröjor till mig.
Jo jag vet vad ni tänker, jaha då har hon shoppat upp hela barnbidraget. Stackars unge! Men där fick ni för jag hade faktiskt pengar. Det verkar löna sig att gå på föräldrapenning;)

Idag kommer moster och jag tror det får bli en promenad i det härliga vädret. Mysigt att få umgås med syster hela dagen. Måste säga att det är så härligt att gå hemma och vara föräldraledig. Innan när jag var sjukskriven så var det rätt tradigt, när jag knappt kunde röra mig. Nu när jag har underbara Emilia att pyssla om och jag kan ta hand om mina djur normalt igen så är livet helt underbart. Och jag njuter verkligen varje dag. Emilia tycker däremot att lekarna kan vänta lite, för varje gång jag försöker hitta på ngt så spyr hon floder. Så jag får väl trappa ner på tempot... Men man vill ju bara sitta o leka o mysa hela tiden, jag kan ju knappt släppa henne ur blicken...Mysunge!

dudisar!

Jag saknar mina dudisar. Jag vet att det inte är så långt till värken Tvärskog eller Björnö men att det ändå ska vara så jobbigt att dra ändan ut till bilen och bege sig. Klart vi pratar i telefonen men det är inte samma sak som att ses. Då är man liksom mer "in the moment" i telefonen blir man lätt disträ... Näe jag saknar helt enkelt dom.

Igår kom ju mamma med sin dressyrsadel och hör och häpna den låg som en smäck på Diva!!! Näe jag ska inte sno den från mamma men hon kanske får det svårt att få tillbaka den;) Men vilken tur jag hade, visst Melody och Diva har ganska lika kroppstyper. Sådär runda och goda båda två:)
Som sagt mamma var ju här igår och hon försökte med alla sina krafter att få liv i Emilia, som sov ungefär nonstop från kl11-17 med en matpause och direkt sovandes efter den. Stackars mamma, hon fick se ögonen öppna i ungefär 2minuter.
Idag däremot har Emilia varit väldigt alert, från 9-13 har hon varit vaken. Så vi har hunnit mysa riktigt länge! Nu ligger hon däremot helt utslagen i mammas famn medans jag bloggar.

Förresten så var vi och vägde Emilia igår och jag kan med glädje meddela att hon nu väger3355g Så jag får väl ta tillbaka det där om avelskossan för nu verkar det gå galant.

Snart är det dags:)

Okej idag skulle jag och Emilia gå ut o gå som vanligt men när vi kom ut på vägen fick jag se isbana så långt ögat nåde... Vi försökte tappert ungefär 200meter men sen gav jag upp. Tillomed Embla fick kämpa för att hålla sig på benen och hon har ju fyra ben. Så Emilia fick vara med o mocka skit istället, man ska lära sig i tid;)

Imorgon kommer mamma och hon skulle ta med sig en sadel eftersom jag har min till salu på Annas hästshop. Till helgen kommer nämligen min premiär tur äga rum!! Jippi som jag har längtat efter att rida. Och ska jag vara ärlig så tror jag Diva längtar nu oxå. Jag kanske åker av så det sjunger om det, men jag tror inte det utan jag tror det kommer gå galant:) Super skoj ska det bli iaf!

Igår var vi hos svärföräldrarna och Emilia stortrivdes i famnen hos farmor och faster. Och jag blev bjuden på middag, kan ju inte bli bättre:) Jag hade ju mina underbara vänner på besök för några dagar sedan och jag har ju glömt o lägga upp bild. Tyvärr glömde jag ta kort när sparris höll Emilia, så det blev bara Annika. Emilia var "the center of attention" och hon bara älskade det:)

Vimsig?

Har sett på mina tidigare inlägg att dom inte är så sammanhängande och att jag verkar lite lullig... Jag skyller detta på?? Näe jag vet inte, för Emilia sover som en stock om nätterna och är riktigt snäll mot sin mamma. Men jag tänkte att ni får lite bilder på min goding istället för som sagt mina inlägg verkar vara lite disträ.

Första dagen själva...

Ja och faktiskt så verkar det gå rätt hyfsat, jag och Emilia har hunnit gå en promenad i det underbara vädret. Och jag måste bara säga guuuud va skönt det är att foglossningen nästan är borta! Jag kan gå normalt igen, i slutet gick jag ju på kryckor så det var ju inte konstigt att man la på sig ganska mycket i vikt ;) Men som sagt nu är det frid o fröjd o Embla stackarn får gå på riktiga promenader igen!! Men självklart så läntar vi efter pappan i familjen oxå.

Måste bara säga att jag är så glad att jag har sån underbar familj o vänner som glädjer sig så åt vårat lilla tillskott. Det är få förundrat ha såna fina vänner och sån familj som verkligen bryr sig. Jag och Pontus har nu våran egna lilla familj men det känns så fint att veta att man är älskad av så många. Ni är verkligen speciella för mig!

Det känns som om man går i en drömvärld, som vi har längtat efter våran Emilia! Allt är liksom blurrigt runt om oss...

Nu börjar lillan gny så det är väl dags o slänga fram tutten igen ;)

Ur en annan synvinkel

Alltså hade jag varit en ko så hade min resa till kls varit nära, för med denna mjölkproduktionen kommer man inte långt. ;) Men vi kämpar tappert vidare jag vägrar sluta amma. Men däremot ur förlossningsynpunkt så hade jag nog fått mycket väl godkänt i pappret. Snabbt o relativt lätt, tillomed så att jag efter 5 dygn kunde mocka som vanligt igen efter hästarna. Och jag kan kratsa ur hovarna igen utan att en jättekula tar emot. Men mina hästar har fått lära sig att hålla uppe hovarna själva, så något har dom lärt sig.
Tillbaka till avelskossan, näe det verkar som om det är kört. Kanske första laktationen hade jag fått gå med men någon andra laktation hade det inte blivit ;)

Och hinner det gör jag för Emilia har nämligen ärvt sin pappas sjusovandes på mornarna och sover långt in på förmiddagen med pappa så jag i lugn o ro kan mocka o pyssla i stallet. På måndag börjar Pontus arbeta igen och han kommer vara saknad här hemma om dagarna. Men vi ska väl fixa det tror jag... På måndag är Emilia redan två veckor och herregud vad tiden går fort. Men jag hinner njuta av varje dag.

Våran älskade Emilia har kommit!

Och med besked, på söndags natten tog det fart och efter 12 timmar så var hon ute. Jag kan inte beskriva med ord hur lycklig jag var och hur underbart det var att få upp henne på bröstet. Pontus var helt underbar under hela värkarbetet o förlossningen, och vi var som sagt båda väldigt tagna av stunden.

Nu går vi runt här hemma och myser av stunden så blogginläggen lär inte bli så intensiva... Vi försöker helt enkelt insupa varenda minut. Ett stort tack till min syster som hjälpte till med alla djur under tiden. Det var skönt att slippa oroasig för dom.

Nä nu ska jag gå o byta skitblöja ;)