Vad jag lever för.

Fina Miranda


Mina tre hjärtan.






Jag lever för mina djur. Det är för deras skull jag går upp på morgonen. Jag förstår att ni kanske inte fattar detta, men djuren är allt för mig. Det är dom som har funnits hos mig ända sen jag var liten. Det var hos djuren man sökte tröst, inte människor. Så okej jag kanske har skev syn. Men det är min syn på det hela. Djuren sviker aldrig, dom bedrar inte, dom har inte massa sjuka tankar! Jag litar inte på människor.
Mitt hjärta gick i tusen bitar när jag fick ta bort min älskade Miranda. Jag tror jag aldrig kommer över det. Det går inte en dag utan att jag tänker på när mina djur tar steget över. Det ända jag lärde mig från Mirandas bortgång är att allt kan ändras på en dag, hela världen kan vändas upp och ner på bara några timmar. Och just därför så kan jag inte "skita i att borsta bette en dag" eller åka ifrån mina hästar över en helg knappt. För händer det något då vet jag hur skuldkänslorna äter upp mig! Jag vill vara säker på att jag har gjort allt för att mitt djur ska ha haft det så bra som möjligt. Mina djur är för mig som familjemedlemmar är för er.
Jag är lyckligt lottad! Djur har något innerligt som man bara kan se om man vågar. De gör allt för oss, det ända dom begär är mat och kärlek. Hur människor då kan se dom som redskap är bortom mitt förstånd. De är levande varelser som oss, men så himla mycket klokare än vi. Våga titta på era djur, vad vill dom? Jag skiter i om folk säger att jag är känslig med mina djur. Ska jag ha min häst igång vill jag vara säker på att hon mår bra! Hellre att jag är fjantig med djuren än att jag sitter och rider en häst som har ont!
Jag har ett stort hjärta med plats för många men mina djur har verkligen den största platsen. Det ända djuren vill är att vara till lags, om en hund bits eller en häst sparkar är det oftast fel på ägarens uppfostring eller har den ont. Det finns så många missförstånda djur. Djur föds inte elaka.