Vart ska jag börja...

Och så kom snöstormen... Jag tänkte på morgonen när jag släppte ut hästarna. - hur farligt kan det vara? Jo, chefen ringde och gjorde mig medveten om att vägarna var avstängda. Så jag kunde ta det lugnt? Hemma istället... Jaha Ponta åkte till jobbet med sin fyrhjulsdrivna bil och jag o Emilia hade en hemma dag. Under de två timmar Emilia sov middag skottade jag snö, snö och åter snö...  När kvällen kom och pontus kom hem så drog jag ut i stallet... Grisstaketet var totalt borta i snön så fram med spaden o börja skotta,(grisar på rymmen är nämligen i särskilt populärt). Så med världens kortaste spade började jag, pang sa det i handen och där kom första stöten från elstaketet. Eftersom spad jävlen var så kort så råkade jag ta i plåten istället för träet. Jaja bara o bita ihop o fortsätta, 7 stötar senare och många svordomar ville jag bara bli färdig. Med snön upp till höfterna försökte jag orientera mig i mörkret längst staketjävlet.  Arg som ett bi och gropigt som faan under snön snubblar jag och hamnar på rygg dränkt i snöfaan!! Försöker ta mig upp utan att behöva vända mig om o bli mer snöig, utan resultat.. Tillslut kommer jag i rullning för att kunna ta mig upp. Resten av staketet gick fort som faan och jag total ignorerade alla stötjävlar... Blöt och arg med grisande skrikandes i öronen gick jag för att börja sopa stallgången, hinner ungefär en meter då jag knäcker av sopskaftet i ren ilska då det har snöat in en jävla massa snö under stalldörren in i stallgången. Min nya fina sopborste endast 1 månad gammal helt RIPT! faan jävla perkele!! släcker ljuset och anser mig besegrad av snön. In o skäller lite på Pontus o tvingar han o hämta lastmaskinen så jag kan ta mig ut till jobbet imorgonbitti då stallplanen var igenblåst på en timme. Skönt tänker jag, nu ska jag bara natta  Emilia så kan jag slänga mig ner i soffan sen, sitter uppe på Emilias rum o inväntar att hon ska bli färdig med vällingen. Då hör jag bllöööuurkk..... Jaha så var vi inne på maginfluensa nummer 3 denna höst. Natten gick sedan i spyans och duschen och byta sängklädernas tecken. Så lagom till helgen nu fick jag maginfluensa, precis när jag insett att detta är den sista helgen jag kan handla julklappar, har nämligen inte inhandlat en enda. Vi ska nämligen fira jul den 22 i min familj så det blev lite brått... Spya fredag lördag shoppa julklappar söndag bland alla galna människor. Men det får la gå. Jag är helt slut inifrån och ut. Hur orkar alla? Vi insåg iallafall att vi inte hinner med att ut o hitta någon gran i skogen, så för första gången har jag köpt gran. Emilia klädde granen finare än det någonsin har blivit! Så nu får vi bara se om emilia får vattkoppor till jul, japp för det går oxå på dagis. Tycker ni att jag är bitter och har ilandsproblem så får ni tycka det. För livet är inte alltid rosenrött. Nää ibland blir man fullkomligt tokig!!! Det kan inte alltid vara så där perfekt som ett facebookstatus! Det som har hålt mig uppe i veckan som varit är musikhjälpen på P3, i just love them!

När pappa jobbar..

Mycket mys med de stora hundarna blev det.

Åka pulka efter Bessie var mycket roligare än när morsan drar mig,(det går ju så slött då)...

Såhär ser det ut när Pontus arbetar var tredje helg, då åker vi till moster eller kommer moster hit och myser hela helgen. Vi hann även med att åka till Borgholms slottsruin och få lite julinspiration. Emilia kom hem med en tomte och en klubba(och mycket kladdiga fingrar). Wonderlovely helg.

semester....

I drömmarnas land...

Osammanhängande? japp det är jag det!

Så var det vitt och fint ute. Jag älskar när snön kommer allt blir rent och så mycket ljusare! Dock är jag lite smått rädd för att köra bil i snöovädret. Och värre lär det väl bli. För er som undrar hur det går med min grisproduktion så mår dom finemang, jag ska betäcka dom i januari. Så någon gång i maj ska kultingarna komma. Och förhoppningsvis är de slaktredo till nästa jul. Så då säljs det ekoskinka så det står härliga till;)  Gullan som den ena grisen heter börjar bli en riktigt stor Gylta nu och hon beter sig som griseknoen i Emil i lönneberga.  Så vi får se hur allt artar sig:)
Jag har sjukt mycket bilder som jag tänkt lägga ut på bloggen. MEN ipaden kan inte skicka bilderna till bloggen och jag orkar inte röra arslet till den stationära datorn i rummet bredvid för att blogga därifrån... Ja jag vet, latmask. Men plötsligt händer det hörni;)
Emilia kör racet här hemma, och som tur är har morsan stressat av sig alla 25 gravidkilon så jag hänger oftast med i tempot. Förutom om jag inte har hunnit få i mig det viktiga eftermiddagskaffet... Och sen ska vi ju inte prata om när Emilia har knoppat in på kvällen. Då lägger mamman i lågväxlen och totalhavererar som titanic i isberget ner i soffan. Man kan inte vara på topp hela dagen, näe... Någonstans tar kraften slut. Jag har iallafall inga sömnsvårigheter inte, näe jag slocknar innan huvudet slagit i kudden... Så där var det lite smått och gott från mig:)

Att unna sig

Dagen har gått i kossornas tecken, idag stod det nämligen lely kurs på schemat. Så vi var ett gäng med bönder, drängar och pigor som intog rummet. Och det tog cirka 5 sekunder så var det sköna kosse pratet igång, idéer byttes och kloka tankar slogs ihop. Så även att kursen var väldigt lärorik så var även de andras tankar om robotsystemet och allt runt omkring minst lika mycket värda.  Så nöjd har jag även varit så självisk att jag tog och unnade mig något riktigt speciellt, ja nu tror ni att jag gick och klippte mig eller något sådant. Nej inte denna bondkärring, näe jag åkte till Lantmännen och köpte mig ett ordentligt underställ, en jättevarm arbetsjacka och ett par arbetsvantar. För de senaste veckorna har jag varit så jävla förbannad över att behöva frysa varje gång jag går ut till grisarna o hästarna. Och jag har tänkt att aldrig mer köpa mig en ridjacka eller hästvantar för de jag har haft har varit skit rent ut sagt, näe denna gång blev det ordentliga arbetskläder. Jag menar WHO am i kidding, jag rider ju aldrig längre och gör jag det så är det i de kläder jag har på mig för tillfället, mjukisbyxa, jeans eller vad som. Så där har ni en riktigt skön barnfri dag för en piga som mig. För vad går inte upp mot lite kosse prat och ett riktigt skönt underställ;)

Ajajajajaj

Då jag idag vaknade i ren panik när klockan ringde klockan 05:30 slog ner bordslampan och tryckte frenetiskt på iPhone jävlen tills den slutade ringa, och snozzade vidare fortare än kvickt. Jag var inne på min tionde dag i streck på jobbet då jag har haft äran att ha helgpasset... Ja jag ska inte klaga jag jobbar endast helg när chefen ska göra något speciellt. Men just därför har jag vant mig vid 5dagars veckor. Jaja dagen gick i en konstig robotliknande rutinmässig takt med inslag av sjukt stressande inslag då jag inser att jag ju ska vara ledig i 4dagar nu så då måste jag ju hinna med massor innan dagen är slut. Så jag ber Lovisa att hjälpa mig flytta 7 månaders kalvar från djupströbädd till spaltbox.  Men kalvarna hade visst bestämt sig för att ge oss en rejäl fight, runt runt och fram och tillbaka sprang dom. Tillslut tröttnade jag och gick o hämtade en järnpinne för att förlänga mina armar med. Och jag ser kalven ge järnet för 711:e gången, jag tänker nähädu nu var det sista gången och skickar ut min pinne som kilar in sig i väggen så det blir som en slangbella i andra änden där jag står när kalven springer in i 140knyck rätt in i den. Rätt i min mage träffar den så jag trodde min mjälte   Sprack i tusen bitar. Jag hukar mig lätt och säger till Lovisa - vi väntar ut dom nu... Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv, buhu!!!
Imorgon kommer syrran och hjälper oss med elen till grisarna, så allt ska funka till den stundande vintern och grisningen... Suveränt. Sen till helgen tar nog jag och Emilia den röda (eller svartbruna) bilen över till syrran för en övernattning med tillhörande ridning och annat smått och gott:) så som ni hör är dessa 4 dagar fullbokade med de bästa:)

Några hårstrån fattigare

Åh herregud vart tar tiden vägen????!!! Den rusar iväg som om den vore jagad av en hjord galna tigrar... Det är bara att springa med och hoppas att man hinner med det viktigaste. Så vad hinner vi med då? Jo vi tog våran röda fana över bron till systra mi för en helg med massa skratt och helt nya upplevelser för Emilia. Jo för i helgen fick Emilia trava på Easy för första gången! Och hon tyckte det var så otroligt roligt. En långtur i skogen blev det, och man kan ju tro att om man är liten så tröttnar man fort... Men inte Emilia inte, jag fick göra en luring för att komma på hem vägar igen. Innan vi hamnade i Nybro eller liknande;) moster som knappt fick hålla i henne, gick bredvid och beundrade denna naturbegåvning till westerntjej:) inget bank med hälarna när hästen ska gå inte, näe här rider vi med rösten och sätet. Och Emilia gungade igång Easy så fint så fint. Jag däremot höll på o trilla av lina när jag skulle försöka mig på att galloppera, som världens nybörjare. Annars är det full rulle på jobbet, vi är numera en man kort då min kollega fick för sig att dra till andra sidan jordklotet och arbeta. Kul för han, mindre kul för mig. Men men, jag tror att vi kan få det att snurra ändå. Även att jag hatar att blanda foder och köra lastmaskin. Jag är mer för att snurra runt bland korna, hitta djur som är dåliga innan dom är dåliga i datorn, förebygga att det ens finns dåliga djur, öka avvänjningsvikten på kalvar som görs av god omsorg, flytta djur så det blir någon ordning på bygget( däremot har jag fortfarande inte den blekaste aning om hur alla kvigor ska få plats för vintern som kommer men sina bankandes steg),.. Men jag har framfört mina idéer, så nu får man bara se om man ska ta o lära sig hur man svetsar o dylikt;)seminera och få ner inkalvningsåldern på kvigor. stress stress stress... Bli inte förvånade om ni träffar mig hårlös nästa gång ni ser mig....