Återbäring

Så efter 2 års slit och släp, lite glädje mer slit och släp! Så har vi äntligen fått frysen FULL med kött! Nu görs det grytor, köttbullar, pulled pork och massa annat, det är verkligen en underbar känsla att veta vad jag ger min dotter för mat. Jag har alltid varit medveten mathandlare och självklart så köps inget annat än svenskt kött. Men ändå jag vet exakt vad denna gris ätit bökat och aldrig fått en enda penicillin kur i hela sitt liv.
Men åter till mina grisar, nu säljs dom då av. En efter en åker dom och kvar blir slaktsvinen... Ja för det var mest slit och släp. Underbart under sommarn, pest när hösten kom. Vad vi heller inte insåg var att denna ras behövde ungefär 1 1/2 år för att komma upp i någorlunda slaktvikt, och det spelar ingen roll hur mkt mat vi trycker i dom. Så visst om vi enbart ska ha kött för eget bruk så hade det ju varit trevligt med linderöd. Men om man vill ha en mindre krav märkt gård med utegrisar så går helt enkelt inte kalkylerna ihop. Foder, JOBB, tillväxt och slaktkostnader landar på ett allt för högt köttpris för konsumenten. Tråkigt men sant. Så nu åker min fina Gullan, och det återstår att se om vi tar nya tag i framtiden på en mer modern ras.
 Ska jag vara ärlig så är Pontus betydligt mer engagerad att köra igång på nytt än vad jag är, men det kanske också har att göra med min lilla tro på människan som hellre kör sin perfekta nya bil och hus och köper skit mat ( billigt, billigt).  Än att lägga bra mat på bordet. Nä jag vet, det gäller ju att det ser  bra ut utifrån vill säga! Men jag ändrar nog mig ska ni se, för visst har vi haft kul. Särskilt Emilia tror jag, hon har stenkoll på grisarna och tackar aldrig nej att få gå ut och fodra(trots att man blir döv).

Men vi är iallafall super nöjda med köttet som vi har producerat fram, topp notch!
Tack för mig:)

Har jag nämnt?

                                                        Att Emilia har världens bästaste Moster!

Underbara Sommar

Om ni undrar varför det har ekat tomt här så beror det helt enkelt på att sommarn äntligen är här och gud så vi i denna familj har längtat. Men vår huvudsakliga dagsyssla består av grisar grisar och åter grisar. 19 stycken ploppade ur mina suggor så det blev några fler än väntat...Emilia tycker grisarna är hur skoj som helst, men visst sen får hon ju åka fyrhjuling till dom varje dag. Halva tjusningen ligger nog där;)

Har jag nämnt att jag har världens goaste sugga?

Hoppas ni har en fin sommar!

Ånger

Skulle jag kunna ta tillbaka det jag gjort skulle jag det.
Jag insåg aldrig hur oförsiktig jag var, jag insåg aldrig hur du gjorde allt för mig utan att tveka utan att få mig att förstå att det var nog. Nej jag insåg inte att du gjorde allt för mig, utan jag bara fortsatte till det tog tvärstop. Inte ens då förstod jag att detta var orsakat utav mig... Utan tänkte nog mest att det var så det blir när man blir äldre. Så jävla korkad man var. Sånt jävla misstag! Nu har jag ändå fått många år med dig vetandes att du gjorde allt för mig. Och jag har verkligen försökt så gott jag kunnat att ge tillbaka en bråkdel av det du gav mig. Och jag ska aldrig göra om det misstaget.          Att känna att ens trotjänare går i smärtor pågrund av att jag och andra har hoppat sönder hennes framben går inte att beskriva. Klart jag har haft otroligà upplevelser med min buttan och lärt mig det mesta i ridväg från den otroliga hästen. Men hade jag vetat det jag vet nu hade det fortfarande varit lika kul men utan alla senskador och smärtor jag orsakat henne.
Bette är inte halt längre och jag hoppas innerligt att det fortsätter i denna riktningen så vi får en härlig vår och sommar  till. Jag är glad att man blir äldre och klokare.och jag är också helt säker på att man får bara chansen att få en sån häst en gång i livet.

Grisarna

Då är dom snart hemma, i sista minuten har vi äntligen fått tag i grishyddor. Tre stycken precis vad vi letat efter. Pontus har röjt halva hagen så snart får mina fina grisar gå ut på bete och böka på stora ytor! Nu syns det verkligen hur dräktiga de är... Det ska bli så spännande och man hoppas verkligen att det ska gå bra med grisningen. Jag är lite tveksam med bullan hon är lite av ett damp barn fast gris. Dom andra två tycker bara hon är jobbig ungefär som om hon inte vet hur man beter sig som en gris..så efter denna kullen Åker hon till slakt och då tar jag en ny gylta efter Gullan istället. Gullan är lite av en favorit:)

Gran Canaria

Så var vi hemma igen efter en vecka av bad, lek, sol och god mat. Höjdpunkterna för Emilia om man frågar henne själv var, åka buss, titta på fåglarna(pappegojor), gubben(som stod utklädd som en guldrobot vid stranden och gav alla barnen klubbor), och så bada of course. Nu är vi utvilade och redo för jobb och rutiner, jo nog måste Emilia iallafall vara utvilad efter att ha sovit ett 14 timmars rally inatt i sin egna säng...

Och inget av detta hade gått om det inte vore för syster yster som har varit öländsk grisbonde hela veckan. Sån tur man kan ha att ha en syster som som jag har. Och inte har hon fått slappa framför tv:n heller, näe Bette gick och skadade sig några dar in på veckan så det har varit sjukhage, ut o gå och veterinär besök. Men hon är bättre så jag hoppas verkligen inte att det vänder och går åt det sämre..Min gamle fina Bette. Inte nog med det, så kom jag hem till ett SKINANDE rent hem! Så rent har det aldrig varit ska jag berätta...allt var skrubbat på, alla köksskåp var organiserade in i minsta detalj, fönster putsade, dörrar som nya. Jag har nu en hel hylla full med städsaker som var införskaffat(jag som bara skrubbade med grönsåpa innan;)) Sen hade kära mor varit här och hjälpt till och tvätta all tvätt, alla Emilias ytterkläder...ja ungefär allt mamma såg i klädväg åkte nog i tvätten. Så wonderlovely och så otroligt snällt av de båda. Jag har verkligen världens bästa familj. Nu hoppas vi bara att Bette blir bra i sitt ben igen, diva är förresten helt craaaazy över att gå i sjukhage och stå i box alldeles för länge. Craazy i tell you!

Cow girl

Redo för att ge sig iväg!

 Enhandsfattning hela ridturen igenom. Född till att rida western;)

 Tack för ridturen Easy!

 Tack själv,

 Moster och Emilia goes crazy whith the fingerfärg!!!!!

Inte alltid lätt

När man är en bonnaunge som Emilia så får man helt enkelt gilla läget ibland. Mamma o pappa ska bara.... Det är orden som ofta används när djuren ska fixas med. Ofta går hon och pysslar med sitt, äter hästmat( som mamma sedan får berätta att råttorna kissar i så hon spottar ut lite av det), tittar på allt bajs och identifierar vems bajs det är - mamma, muuu bajs - mamma iiiigghh bajs=hästbajs, osv. Sen är också kaninburen rätt trevlig där inne sitter hon med ninnis och delar maten så glatt medan mamma släpper in hästarna.... Sen är det dom tillfällena då man vet att det vi ska göra kommer att ta lite tid. Tex när vi skulle flytta grisar, då sitter hon så snällt på ett spann med en glass och tittar på medans mamma och pappa halvskriker i kaoset om hur grisarna ska gå. Eller den gången vi skulle skilja ur lamm som var tunga nog för att lastas på kräkvagnen iväg för slakt. Då sätter vi henne på en halmbal med lite mariekex i famnen, och där sitter hon så glatt och tittar på. jag tror faktiskt att hon tycker det är rätt underhållande när mamma och pappa vimsar runt bland djuren i det kaos som det ofta är.

Nu ni!!!

Här har ni våran urtjusiga avelsgalt Sandsjö-Rödjas Göte.

 Här släpps dom ihop och Gullan tyckte han var urläcker, så  förhoppningsvis har vi en massa smågrisar på gården snart....

Äntligen

I julklapp av chefen och frugan hans så fick jag en timmas massage plus fortsättning. Någon jag tänkt göra i ungefär ett år, ja sen jag började arbeta igen efter ett år vila och slöandes i soffan. Min kropp  gick i chock när jag började arbeta igen.  Hela förra vintern satt jag med skakningar i nacken som var helt okontrollerbara, jag trodde jag hade Parkinson.... När det sluta lagom till sommarn, började istället armarna domna av både om dagarna men nätters var ändå värst, man vaknar och får slå liv i dom typ tre gånger varje natt. Och morgnarna när klockan ringer och kossorna står och inväntar mig, ja då när jag snabbt ska stänga av klockan innan mitt kära barn vaknar av signalen då slår jag ner hela bordslampan i golvet för armjävlarna sover sin djupaste sömn och det känns som man har ett 20 kilo stycke kött hängandes i varje arm. Ja lite sånt smått o gott.  Även om jag fortfarande är stel så känns det ändå att jag ändå har tagit tag i det nu och kommer förhoppningsvis kunna arbeta med det jag vill så länge jag tycker det är roligt inte tills kroppen säger nej. Hon tyckte dock att jag skulle träna lite för att stärka axlar och nacken, men vem orkar det efter ett gympass i lagårn....inte jag iallafall.