Väntan

Okej i och med min fina vetrinär räkning så måste jag bara meddela att surprisen ni skulle få se dröjer ett tag... Mina sparpengar for näämligen iväg fortare än kvickt.

Massa skojsigheter

Snabb uppdatering

Och så var babysimmet igång. Emilia sken upp som en solstråle när vi kom in vid bassängen!!! Och om man ska jämföra henne med förra gången vi simmade så var hon som en liten racerbåt i vattnet mot den tidigare lugna segelbåten. Det var däremot lite svårare för min del att hänga med i tempot, när hon rör sig så mycket... Min lilla sprattelfisk:)

Man kan ju tro att den gamla tanten Bette vet hur man har ett täcke på sig, right? Icke! Nä jag kommer ut i hagen på morgonen har hon lyckats få runt maggjorden runt bakbenen så det satt så hårt att hon hade skavt bort halva benet+ strypt hela blodflödet.. Jag blir skogstokig och undrar om inte en häst på 28 år har lärt sig hur man har ett täcke på sig. Och i bakhuvudet ligger ju den där fina vetrinärräkningen på 2000kr från förra månaden och väntar på sin betalningsdag. Men som tur var så var det inget allvarligt utan dagen efter var benet fint igen och Bette dundrade över mig som vanligt. Slutet gott allting gott.

Emilia har nu oxå avverkat sitt första 1års kalas! Oliver fyllde 1 och det måste ju firas med dunder och brak. Ida skrev i sin inbjudan "Vi bjuder in till ett litet kalas på Lördag" LITET? Det var uppdukat med allt som kunde tänkas behövas på ett 1års kalas. Plus att vi föräldrar fick massa gott att äta. Det blir inte lätt att toppa det kalaset om man säger så. Kanske fårridning vore något? Vad tror ni? Eller dra hem några napplamm att bli tvångsklappade? Cirkus kanske går att hyra;) Hehe. Skämt åsido, ett urmysigt kalas med massa glada barn. Emilia som lekte lite väl häftigt efter maten fick upp den rätt på golvet. Jag pustar ut och tänker att vi klarade iaf kläderna.. 3minuter senare så var även kläderna ner spydda.. Men vad är inte ett kalas utan en nakenfis? Så kortet här nere är efter ombyte, så det är inte direkt finklänningen som är på:)

Tumme ner. Snart tumme upp?

Hej mina trogna bloggläsare! Ser att ni har varit inne, dåligt av mig att inte uppdatera. Har varit lite mycket på sistone...Hit o dit hit o dit och överallt. Så har jag bloggtorka på det, vet inte vad jag skriva om förutom bajs odylikt...

Jo föresten, jag känner mig så jäkla DISSAD! Det var det hela...



Väldigt inspirerande inlägg va? Sorry!

Hang in there, snart kommer det.

Snart så..

Nu börjar det klia ordentligt i min arbetarkropp. Så vad att göra?
Om vi säger såhär Emilia klagade inte direkt:)





Lite av koabstinensen la sig iallafall...

Nöje

Så vad gör vi egentligen om dagarna?
Ska jag var ärlig så gör vi inte så mycket nytta utan det är mest lek och fika.
Och hur underbart är inte det? Att kunna just få vara med sitt barn och få se henne utvecklas. Jag har tur som bor i Sverige och får vara hemma med mitt barn. Men som sagt så mycket nytta blir det inte utan mest nöje:)



Och hästträningen då? Det gick så jäkla bra alltså! Sofia och jag är som gjorda för att träna ihop. Jag kände ingen prestationsångest överhuvudtaget utan vi hade bara så jäkla skoj. Diva, jag och Sofia! Sofia såg direkt vad jag har för problem och sa
-bara lugn ha kul med henne.
Så det var en nöjd hästägare som knoppade in fort efter stallet på kvällen.

Ny tid

Igår blev det spontan fika med krutbollen Sofia! Hon är alltid på glatt humör även om man träffas dagen efter sista Strand...Undrar om det har med åldern att göra? ;) Emilia var som vanligt överlycklig att få se Sofia som alltid får henne på glatt humör(och mig). Så nu har vi bestämt in att Onsdagar är hästdagar, då ska vi ses för att hjälpas åt med våra troll.
På tal om trollen så red jag Diva igår kväll innan åskan kom. Som vanligt kom jag in så jäkla nöjd över denna lilla ponny! Hon är helt amazing! Så om jag skärper mig nu och sparar ihop till en sadel så ska ni snart få se en surprise:)



Jag känner att hösten är påväg... För igår kväll mös jag ner mig o soffan med en kopp te, filt och hunden framför tven...

I hästens tecken

Så då var det då äntligen den dagen då jag och syster skulle åkt till Skåne på häst clinic. Men icke, alltid när man har sett framimot något... Det blev inställt då det var för några hästar anmälda. Suck! Hoppas det blir till hösten istället.

Men som ni ser så blev det ändå en riktig hästdag! :)



Ingen mobbning utav mulliga personer och djur på bilden;)


Förresten så har jag fortfarande en dipp för nu ska det svullas ostbågar...

Härm apa

Börjar bli miljöskadad?

För här hemma brukade det vara Embla som lekte med strumporna men nu har hon fått konkurans om strumporna...




Tur Emilia är badtokig så skitig som hon blir efter alla måltider.

Så kan det gå

Då gick klassträffen av stapeln i Lördags. Och jag gick verkligen i världens mest händelserika klass. Om man hade haft en realityshow om oss när vi bodde på internatet så hade den slagit BB i hästlängder. Hur man kunde få ihop så starka personligheter i en klass? Nja det gick ju inte heller så bra alla gånger. Men även att man var i luven på varann om vartannat så har man lärt sig något att ta med sig hela livet. Det var precis samma personer som kom i Lördags som man hade i klassen, det enda som var skillnad var att vi har mognat. Och där ser man ju hur starka vi var i oss själva eftersom vi aldrig spelade någon som vi inte var. Utan detta är vad du får like it or not...

Om man aldrig har bott på internat så är det väldigt svårt att förstå vilken tight vänskap som bildas. Man bor så tätt under tre år så man kan varandra utan och innan, känns det som. Och så var det även i Lördags, man kände sig som hemma.

Jag kan inte rättifärdiga klassträffen med ord. Och inga bilder blev det heller. Jag skyller på att jag hade fullt upp, för inte hade det o göra med alkoholen inte :P!!