Att unna sig

Dagen har gått i kossornas tecken, idag stod det nämligen lely kurs på schemat. Så vi var ett gäng med bönder, drängar och pigor som intog rummet. Och det tog cirka 5 sekunder så var det sköna kosse pratet igång, idéer byttes och kloka tankar slogs ihop. Så även att kursen var väldigt lärorik så var även de andras tankar om robotsystemet och allt runt omkring minst lika mycket värda.  Så nöjd har jag även varit så självisk att jag tog och unnade mig något riktigt speciellt, ja nu tror ni att jag gick och klippte mig eller något sådant. Nej inte denna bondkärring, näe jag åkte till Lantmännen och köpte mig ett ordentligt underställ, en jättevarm arbetsjacka och ett par arbetsvantar. För de senaste veckorna har jag varit så jävla förbannad över att behöva frysa varje gång jag går ut till grisarna o hästarna. Och jag har tänkt att aldrig mer köpa mig en ridjacka eller hästvantar för de jag har haft har varit skit rent ut sagt, näe denna gång blev det ordentliga arbetskläder. Jag menar WHO am i kidding, jag rider ju aldrig längre och gör jag det så är det i de kläder jag har på mig för tillfället, mjukisbyxa, jeans eller vad som. Så där har ni en riktigt skön barnfri dag för en piga som mig. För vad går inte upp mot lite kosse prat och ett riktigt skönt underställ;)

Ajajajajaj

Då jag idag vaknade i ren panik när klockan ringde klockan 05:30 slog ner bordslampan och tryckte frenetiskt på iPhone jävlen tills den slutade ringa, och snozzade vidare fortare än kvickt. Jag var inne på min tionde dag i streck på jobbet då jag har haft äran att ha helgpasset... Ja jag ska inte klaga jag jobbar endast helg när chefen ska göra något speciellt. Men just därför har jag vant mig vid 5dagars veckor. Jaja dagen gick i en konstig robotliknande rutinmässig takt med inslag av sjukt stressande inslag då jag inser att jag ju ska vara ledig i 4dagar nu så då måste jag ju hinna med massor innan dagen är slut. Så jag ber Lovisa att hjälpa mig flytta 7 månaders kalvar från djupströbädd till spaltbox.  Men kalvarna hade visst bestämt sig för att ge oss en rejäl fight, runt runt och fram och tillbaka sprang dom. Tillslut tröttnade jag och gick o hämtade en järnpinne för att förlänga mina armar med. Och jag ser kalven ge järnet för 711:e gången, jag tänker nähädu nu var det sista gången och skickar ut min pinne som kilar in sig i väggen så det blir som en slangbella i andra änden där jag står när kalven springer in i 140knyck rätt in i den. Rätt i min mage träffar den så jag trodde min mjälte   Sprack i tusen bitar. Jag hukar mig lätt och säger till Lovisa - vi väntar ut dom nu... Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv, buhu!!!
Imorgon kommer syrran och hjälper oss med elen till grisarna, så allt ska funka till den stundande vintern och grisningen... Suveränt. Sen till helgen tar nog jag och Emilia den röda (eller svartbruna) bilen över till syrran för en övernattning med tillhörande ridning och annat smått och gott:) så som ni hör är dessa 4 dagar fullbokade med de bästa:)

Några hårstrån fattigare

Åh herregud vart tar tiden vägen????!!! Den rusar iväg som om den vore jagad av en hjord galna tigrar... Det är bara att springa med och hoppas att man hinner med det viktigaste. Så vad hinner vi med då? Jo vi tog våran röda fana över bron till systra mi för en helg med massa skratt och helt nya upplevelser för Emilia. Jo för i helgen fick Emilia trava på Easy för första gången! Och hon tyckte det var så otroligt roligt. En långtur i skogen blev det, och man kan ju tro att om man är liten så tröttnar man fort... Men inte Emilia inte, jag fick göra en luring för att komma på hem vägar igen. Innan vi hamnade i Nybro eller liknande;) moster som knappt fick hålla i henne, gick bredvid och beundrade denna naturbegåvning till westerntjej:) inget bank med hälarna när hästen ska gå inte, näe här rider vi med rösten och sätet. Och Emilia gungade igång Easy så fint så fint. Jag däremot höll på o trilla av lina när jag skulle försöka mig på att galloppera, som världens nybörjare. Annars är det full rulle på jobbet, vi är numera en man kort då min kollega fick för sig att dra till andra sidan jordklotet och arbeta. Kul för han, mindre kul för mig. Men men, jag tror att vi kan få det att snurra ändå. Även att jag hatar att blanda foder och köra lastmaskin. Jag är mer för att snurra runt bland korna, hitta djur som är dåliga innan dom är dåliga i datorn, förebygga att det ens finns dåliga djur, öka avvänjningsvikten på kalvar som görs av god omsorg, flytta djur så det blir någon ordning på bygget( däremot har jag fortfarande inte den blekaste aning om hur alla kvigor ska få plats för vintern som kommer men sina bankandes steg),.. Men jag har framfört mina idéer, så nu får man bara se om man ska ta o lära sig hur man svetsar o dylikt;)seminera och få ner inkalvningsåldern på kvigor. stress stress stress... Bli inte förvånade om ni träffar mig hårlös nästa gång ni ser mig....

Enough already!!

Då har äntligen Emilias 6 dagars maginfluensa börjat ge med sig! Spy spy och åter spy!Tvättmaskinen har dock fått jobba som aldrig förr och ger han upp nu så är det fullt förståligt. Det enda positiva har varit att man får äta glass precis när man vill.

Men precis innan alla kaskadspyor trädde in i våran vardag så hann jag ha med mig en liten praktikant till jobbet. Emilia insåg rätt fort att hon inte skulle orka klappa varenda ko, så hon klappade bara(!) dom bruna...

Pelletsen hos kalvarna såg rätt mumsiga ut, mamma om du bara kunde titta bort lite... Hmm titta en rosa elefant!!

Och så tillsist så kikade vi på roboten som jag trodde skulle vara rätt boring. Men ack så fel jag hade! Emilia stod djupt fokuserad i säkert en kvart och bara pekade på mjölken som flög förbi i dom vita slangarna. Och mellan pekandet så stod hon och gungade i takt med mjölktakten i spenkopparna.

Vaaa??

Nyss satt jag med en liten bebis i famnen, som mest sov. Nu har man världens noggrannaste liten tjej som pekar med hela handen när mamma slarvar. När vi har hästarna inne står Emilia med hovkratsen i högsta hugg och väntar på att få kratsa bort allt smuts. Går det för slött för mamma att hinna få upp en hov så hittar jag ofta Emilia dragandes i bettes ben med ena armen o hovkratsen i andra. När hon märker att benet inte lyfter släpper hon hovkratsen och omfamnar benet med båda armarna och tar i allt vad hon har för att få upp benet, Bette står och sover utan att röra en fena. Emilia ger upp och hämtar skottkärran ist för att göra iordning boxarna. Inte en skit får missas, utan alla småpluttar ska i kärran. Min lilla tjej har blivit sååå stor!! När hon fick rida på diva sist så hamnade hon lite på sne och vips så tog hon tag i manen och drog sig tillbaka så hon satt rätt utan att jag hann säga något! Jag bara gapade... Stolt mamma, så snart är det nog dags för egen ponny o egen westernsadel med ordentlig knopp att hålla sig i! Jag är så glad att jag har kommit på hur rätt western är och ännu gladare är jag att Emilia får chansen att lära sig western från början( om nu hästarna håller i sig som något kul). För jag vet inte hur mycket skuldkänslor jag har för mina stackars hästar som man har suttit och skavt på i obekväma ställningar. Jag anser att det inte finns något som helst naturligt i att kröka ihop nacken på hästen för att få med bakbenen. Min häst får nu med sig bakbenen på ett så otroligt sätt som hon aldrig innan ens det minsta fått med sig dom. Alla får pyssla med What the hell dom vill. Men jag vet hur jag känner mig nu efter att ha blivit mer öppensinnig. På ett ungefär känner jag att alla dessa år jag pysslat med hästar har jag lärt mig mer under det senaste åren än under alla andra år. Härom kvällen red jag diva i underbar pleasurtrav i grimma o grimskaft på åttvolter och i skänkelvikning. En underbar känsla som jag aldrig hade fått om jag hade fortsatt i samma gamla jävla inramade volt spår;)

Mitt underbara lilla barn!

Lycka är att få ha sand överallt!!!!

Har jag sagt...

Att vi älskar mat!! :)