Vaaa??

Nyss satt jag med en liten bebis i famnen, som mest sov. Nu har man världens noggrannaste liten tjej som pekar med hela handen när mamma slarvar. När vi har hästarna inne står Emilia med hovkratsen i högsta hugg och väntar på att få kratsa bort allt smuts. Går det för slött för mamma att hinna få upp en hov så hittar jag ofta Emilia dragandes i bettes ben med ena armen o hovkratsen i andra. När hon märker att benet inte lyfter släpper hon hovkratsen och omfamnar benet med båda armarna och tar i allt vad hon har för att få upp benet, Bette står och sover utan att röra en fena. Emilia ger upp och hämtar skottkärran ist för att göra iordning boxarna. Inte en skit får missas, utan alla småpluttar ska i kärran. Min lilla tjej har blivit sååå stor!! När hon fick rida på diva sist så hamnade hon lite på sne och vips så tog hon tag i manen och drog sig tillbaka så hon satt rätt utan att jag hann säga något! Jag bara gapade... Stolt mamma, så snart är det nog dags för egen ponny o egen westernsadel med ordentlig knopp att hålla sig i! Jag är så glad att jag har kommit på hur rätt western är och ännu gladare är jag att Emilia får chansen att lära sig western från början( om nu hästarna håller i sig som något kul). För jag vet inte hur mycket skuldkänslor jag har för mina stackars hästar som man har suttit och skavt på i obekväma ställningar. Jag anser att det inte finns något som helst naturligt i att kröka ihop nacken på hästen för att få med bakbenen. Min häst får nu med sig bakbenen på ett så otroligt sätt som hon aldrig innan ens det minsta fått med sig dom. Alla får pyssla med What the hell dom vill. Men jag vet hur jag känner mig nu efter att ha blivit mer öppensinnig. På ett ungefär känner jag att alla dessa år jag pysslat med hästar har jag lärt mig mer under det senaste åren än under alla andra år. Härom kvällen red jag diva i underbar pleasurtrav i grimma o grimskaft på åttvolter och i skänkelvikning. En underbar känsla som jag aldrig hade fått om jag hade fortsatt i samma gamla jävla inramade volt spår;)

Mitt underbara lilla barn!

Lycka är att få ha sand överallt!!!!

Har jag sagt...

Att vi älskar mat!! :)

Party like a bonnadräng!

Så gick den årliga Maskinhalls festen av staplen i Lördags! I år var det min chef som turen föll på att arrangera festligheten. Och både jag o Pontus kände oss lite sugna på att festa till det. Så bilen fick stå och vi tyckte oss vara hurtiga nog att ta våra bycyckles den 40 minuters långa cyckelfärd(som vi trodde skulle ta 30min). Jaja väl där bjöds det på drinkar i gott sällskap av sockenbönderna och lite annat löst folk( det lösa folket hör väl jag till eftersom jag nog ej kan kalla mig bonde)... Grillning och en massa hejdundrande brännvins visor som jag aldrig hört innan. Att mingla med bönder.... Ja ni det är absolut ingen vetenskap. Till er som inte vet något om bönder. Det är bara till att gå fram och ta ett rejält handslag och sedan börja klaga på vädret, sol som regn. Bara säg -faan va det har regnat på sistone. Eller -kan det inte komma något regn snart? Så har du satt igång bonden, i promise. Eller varför inte ta upp den där gamla klassikern -Vafään å så har Arla sänkt mjölkpriset igen. Jag lovar you don´t have to say no more... Bonden sköter resten. Bara till att nicka och hålla med resten av konversationen. Men va härligt det är ändå med bönder, även att det är mycket gnäll. Så har dom faktiskt lite rätt att iallafall få gnälla på mjölkpriset. Men kanske är det lättare att få det väder man vill ha än att få 50 öre mer för mjölken. Cyckel turen hem senare på natten gick väl sådär... Jag tror jag var nere i diket och vände ett 50tal gånger innan vi steg innaför dörren. Jag har nog helt enkelt förträngt hur svårt det är att cyckla lite på lyset;)

Sexualundervisning

Så var det min arbetarhelg för chefen skulle ha fest. Och jag lunkade mig igenom lagårdspasset med mina hörselskydd med p3 i. Jag bara älskar att få vara själv i lagårn bland kossorna. Allt gick finemang förutom en o annan tokbrunstig ko då. Tyvärr var jag tvungen att seperera två brunstiga kor då en inte hade mjölkat sig och den andra var nymjölkad. Vi har bommar som skiljer av lagårn, och dom står där och slickar och myser med varann. Jag tänker inte mer på det och fortsätter i min egna lilla värld. När jag kommer tillbaka hänger den ena kon över bommmen, med bommen rätt i mitten av magen. Kon liksom svajar fram o tebax på bommen(rätt rolig syn dock) Och taskig som man är tänkte jag -ja där kan du hänga tills jag är färdig så slipper jag iaf ha dig springandes o hoppandes på alla andra. Så efter en kvart(typ) tog jag i ända nerifrån tårna och lyfte kon o bommen de där fem centimetrena som behövdes för att bommen skulle falla. Tji där fick chefens dotter som kallar mig kort o att hon kommer vara längre än mig när hon är 10år;) Jaha då när rutinerna var klara var det väl bara att sätta igång och seminera dessa tre kåta kor. Första går galant och jag börjar på andra, vid detta laget har festen startat. Och jag hör hur ytterdörren slår igen och in kommer hela barnligan. -ÅÅÅÅhhh va gör du!!!! -Du har handen i rumpan på kon!!!!hahahaha!!yuuuu!! Eee kossan ska få bebis så jag måste... -Men jag trodde man la dom där rören i maten och sen kom kalven?? -hur vet du om du är rätt?? -Åhhh nu bajsar hon också!! Eee jo jag vet om jag är rätt. -men hur vet du det? Jag bara vet. Efter 4minuter typ så är jag klar och precis då säger ena ungen -vilken tiiiid det tar är du inte färdig snart!!!! Vafaaan det var ju typ nästan det snabbaste jag har seminerat på så nu ska du vara tyst:) Ungarna sticker och jag börjar på tredje kon. Då hör jag hur dörren smäller igen och in kommer fler ungar. Dom här ville också titta på när kossan får bebis i magen säger en pojk. Jag drar en suck och frågorna börjar välla på igen... Har inte barnen föräldrar som ska ta det här tänkte jag tyst???

Bonna unge!

Jaha då har man hämtat fåren.

Ånej!! en rymmare!!!

Sådärja, stanna där nu!! att man ska behöva göra allt själv...

Klättra på mjölktanken är betydligt roligare än att dra kossorna i spenarna.

Det kan vara mycket tröttsamt att hjälpa pappa mjölka korna...

All djurskötsel kan vara uttröttande för en liten tjej, dags för en tupplur.

Vi har en riktig liten hjälpreda vi. Emilia växer upp till en mycket nogrann liten tjej. För matar vi grisarna, ja då är hon mycket noga med att dom ska ha två bunkar med kross det måste ju delas lika. Klappar vi hästarna så måste båda ha klapp. Är vi ute hos fåren ska alla hämtas och få kross. Och fyller vi på mjölk i spannen till kalvarna så står hon med sitt lilla pekfinger och visar att alla ska minsann fyllas på. Ja en riktig liten djurskötare har vi, men man kan ju inte bli annat än nogrann med djurälskare till Pappa och Mamma.

Nya kusinen

Kusin får både klapp och puss