Så efter 2 års slit och släp, lite glädje mer slit och släp! Så har vi äntligen fått frysen FULL med kött! Nu görs det grytor, köttbullar, pulled pork och massa annat, det är verkligen en underbar känsla att veta vad jag ger min dotter för mat. Jag har alltid varit medveten mathandlare och självklart så köps inget annat än svenskt kött. Men ändå jag vet exakt vad denna gris ätit bökat och aldrig fått en enda penicillin kur i hela sitt liv.
Men åter till mina grisar, nu säljs dom då av. En efter en åker dom och kvar blir slaktsvinen... Ja för det var mest slit och släp. Underbart under sommarn, pest när hösten kom. Vad vi heller inte insåg var att denna ras behövde ungefär 1 1/2 år för att komma upp i någorlunda slaktvikt, och det spelar ingen roll hur mkt mat vi trycker i dom. Så visst om vi enbart ska ha kött för eget bruk så hade det ju varit trevligt med linderöd. Men om man vill ha en mindre krav märkt gård med utegrisar så går helt enkelt inte kalkylerna ihop. Foder, JOBB, tillväxt och slaktkostnader landar på ett allt för högt köttpris för konsumenten. Tråkigt men sant. Så nu åker min fina Gullan, och det återstår att se om vi tar nya tag i framtiden på en mer modern ras.
Ska jag vara ärlig så är Pontus betydligt mer engagerad att köra igång på nytt än vad jag är, men det kanske också har att göra med min lilla tro på människan som hellre kör sin perfekta nya bil och hus och köper skit mat ( billigt, billigt). Än att lägga bra mat på bordet. Nä jag vet, det gäller ju att det ser bra ut utifrån vill säga! Men jag ändrar nog mig ska ni se, för visst har vi haft kul. Särskilt Emilia tror jag, hon har stenkoll på grisarna och tackar aldrig nej att få gå ut och fodra(trots att man blir döv).
Men vi är iallafall super nöjda med köttet som vi har producerat fram, topp notch!
Tack för mig:)
