Att unna sig

Dagen har gått i kossornas tecken, idag stod det nämligen lely kurs på schemat. Så vi var ett gäng med bönder, drängar och pigor som intog rummet. Och det tog cirka 5 sekunder så var det sköna kosse pratet igång, idéer byttes och kloka tankar slogs ihop. Så även att kursen var väldigt lärorik så var även de andras tankar om robotsystemet och allt runt omkring minst lika mycket värda.  Så nöjd har jag även varit så självisk att jag tog och unnade mig något riktigt speciellt, ja nu tror ni att jag gick och klippte mig eller något sådant. Nej inte denna bondkärring, näe jag åkte till Lantmännen och köpte mig ett ordentligt underställ, en jättevarm arbetsjacka och ett par arbetsvantar. För de senaste veckorna har jag varit så jävla förbannad över att behöva frysa varje gång jag går ut till grisarna o hästarna. Och jag har tänkt att aldrig mer köpa mig en ridjacka eller hästvantar för de jag har haft har varit skit rent ut sagt, näe denna gång blev det ordentliga arbetskläder. Jag menar WHO am i kidding, jag rider ju aldrig längre och gör jag det så är det i de kläder jag har på mig för tillfället, mjukisbyxa, jeans eller vad som. Så där har ni en riktigt skön barnfri dag för en piga som mig. För vad går inte upp mot lite kosse prat och ett riktigt skönt underställ;)

Ajajajajaj

Då jag idag vaknade i ren panik när klockan ringde klockan 05:30 slog ner bordslampan och tryckte frenetiskt på iPhone jävlen tills den slutade ringa, och snozzade vidare fortare än kvickt. Jag var inne på min tionde dag i streck på jobbet då jag har haft äran att ha helgpasset... Ja jag ska inte klaga jag jobbar endast helg när chefen ska göra något speciellt. Men just därför har jag vant mig vid 5dagars veckor. Jaja dagen gick i en konstig robotliknande rutinmässig takt med inslag av sjukt stressande inslag då jag inser att jag ju ska vara ledig i 4dagar nu så då måste jag ju hinna med massor innan dagen är slut. Så jag ber Lovisa att hjälpa mig flytta 7 månaders kalvar från djupströbädd till spaltbox.  Men kalvarna hade visst bestämt sig för att ge oss en rejäl fight, runt runt och fram och tillbaka sprang dom. Tillslut tröttnade jag och gick o hämtade en järnpinne för att förlänga mina armar med. Och jag ser kalven ge järnet för 711:e gången, jag tänker nähädu nu var det sista gången och skickar ut min pinne som kilar in sig i väggen så det blir som en slangbella i andra änden där jag står när kalven springer in i 140knyck rätt in i den. Rätt i min mage träffar den så jag trodde min mjälte   Sprack i tusen bitar. Jag hukar mig lätt och säger till Lovisa - vi väntar ut dom nu... Så nu ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv, buhu!!!
Imorgon kommer syrran och hjälper oss med elen till grisarna, så allt ska funka till den stundande vintern och grisningen... Suveränt. Sen till helgen tar nog jag och Emilia den röda (eller svartbruna) bilen över till syrran för en övernattning med tillhörande ridning och annat smått och gott:) så som ni hör är dessa 4 dagar fullbokade med de bästa:)